Vi pratar ofta om att hur förändringarna i medielandskapet har lett till en ökad konsumentmakt. Konsumentens möjligheter att ge uttryck för sina åsikter har förbättrats och möjligheterna att få spridning har stärkts radikalt. Från en insändare, som med största sannolikhet hamnade i papperskorgen hos lokaltidningens redaktör, till idag då idag synpunkter, kommentarer, klagomål och positiva omdömen kan bli synliga för alla genom en sökning på nätet.

Men den verkliga valutan i det nya medielandskapet är tid.  Företagen, medierna, bloggarna, etc etc för en tuff kamp om andelarna av våra tjugofyra timmar. Och aldrig tidigare har kampen om dygnets timmar varit så hård. Möjligheterna och tillgången till ett varierat och rikt utbud av information, underhållning, etc har aldrig varit större.

När vi försöker skapa dagens kommunikation handlar det om att få del av människors tid – att få dem att intressera sig, ta tid till att läsa eller titta och helst av allt prata om det med andra samt sprida det vidare. Vi betalar utbudet av underhållning, information och nytta med att företaget får en del av vår tid. Vår uppmärksamhet.

När det tidigare fanns ett begränsat utbud så besatt vi inte samma makt. Ville vi titta på tv var vi hänvisade till det utbud som de statliga kanalerna erbjöd. Vi som växte upp på sjuttiotalet minns hur tecknad film var något som var lika eftertraktat som vatten i Sahara.  Och kom inte tidningsbudet en morgon så var det bara gå till den lokala kiosken och köpa tidningen (om kiosken var öppen troligen var den lördags- eller söndagsstängt). Nyhetssändningar förekom inte nattetid på radion. Och definitivt inte på tv.

Då var utbudet och konkurrensen begränsad. Vilket ledde till att vi barn tittade på tjeckoslovakiska tecknade serier och älskade professor Balthazar. De begränsade utbudet skapade, eller tvingade oss till, lägereldarna. Vi hade inte makten över vår tid.

Idag besitter vi makten. Utbudet gör att vi har makten att stänga av, byta kanal eller klicka oss till nästa webbsida. Men ibland får jag uppfattningen att vi mentalt fortfarande tror att vi har samma begränsade utbud. Konsumenten måste inse att de sitter på makten och byta kanal, hemsida eller what ever när det inte är något som intresserar eller roar dem, då zappa eller klicka sig bort.

Och om konsumenten tar makten och inte spenderar sin tid på kanaler, hemsidor, etc som inte intresserar, roar eller tillför någon nytta så kommer de att förbättra sig. De kommer försöka hitta nya sätt att attrahera konsumenterna och få mer betalt genom att de tillbringar mer tid där.

Det är dags att ta makten och stänga av.

Björn Mellstrand

Med en estetik inspirerad av Terry Richardson, kontextuellt laddad med apartheidkonflikten och förpackat som ett musikaliskt oetiketterbart projekt kan Die Antwoord ha kommit närmast av alla.

Men någonting stämmer inte. Hemsidan är lite för slick. Videorna lite för välproducerade. Och helheten är … lite för konceptuell.

Självklart är visar det sig vara FAKE. Allt är en del av Pumas globala VM-kampanj – vilket avslöjas både här och där. Om det sedan spelar någon roll att det är Puma som i hemlighet agerat Frank Farian och skapat ett eget Milli Vanilli à la 2010 är en annan diskussion*. Problemet är att folk blir besvikna – så även om man lyckats sprida kampanjen på ett imponerande sätt är det inte troligt att köppreferensen ökat. Vilket ju borde varit huvudsyftet.

I ljuset av detta blir McDonald’s Dreaming in Mono intressant som jämförelse. Även här verkar ansatsen vara att skapa populärkultur. Med skillnaden att man är tydlig med att det är McDonalds som ligger bakom.

Första gången jag ser filmen gillar jag den. Men trots att innehållet är välproducerat (filmerna är regisserade av etablerade Jens Jonsson som bland annat gjorde Ping-Pongkingen) är det något som gör att jag inte skickar filmen vidare. Nämligen min egen uppfattning av McDonalds. I alla fall just då. Och till min förvåning är det något så gammaldags som köpt media som vänder på detta.

Istället för att köpa traditionella ”mattor” har man valt att premiärvisa filmerna på fredagar. Och endast på fredagar, där man köper hela reklamblock, så avsnitten visas i sin helhet. Det här gör mig glad på två sätt. Dels får jag upplevelsen av att se en kortfilm, vilket jag gör avbrottet i mitt ordinarie program mer tolererbar. Och dessutom blir jag glad att jag slipper se en bra film tjatas sönder. Så nu är jag hookad. Den tvångsmässige, genetiskt betingade samlaren i mig är vaken.

Plötsligt börjar jag aktivt leta efter reklam, vilket gör det ganska tydligt att något har hänt. Jag tittar ikapp de avsnitt jag missat och utan att jag tänker på det så har jag blivit en ambassadör för filmerna. Och först nu är jag benägen att tipsa mina vänner. Jag har alltså gått från en ganska misstänksam och avig, passiv konsument till aktiv ambassadör. En ganska OK kommunikationseffekt om du frågar mig.

Att prata om och dela med sig av populärkultur är idag ett etablerat beteende, som troligen kommer växa ytterligare. Därför tror jag att de här kampanjerna bara är början på en trend där kommunikationen blir populärkultur. Problemet är att kampanjerna ofta mäts i hur många som skickar dem vidare. Och inte på vad som händer sen.

Disclaimer: Vi jobbar varken med Puma eller McDonalds
* Är det bra så är det bra. Och dessutom har konsten varit sponsrad sedan romarriket.

Allers, I Form, Drömhem & Trädgård, Matmagasinet, Allt om Resor och Topphälsa är några av de titlar som har ökat mest under 2008. Allt om Trädgård har ökat sin utgivning till 15 nummer per år och har också lyckats med att få prenumeranterna att stanna längre än tidigare, ett problem som annars är uppenbart eftersom många trots att läser en hel del på nätet.

På Aller dagarna i slutet av förra året berättade man stolt om Allers som fått pris som årets tidsskrift och Chic inte minst som hittat en egen nisch. Det är Sveriges Tidsskrifter som delar ut dessa priser.

Vare sig man läser, lyssnar eller tittar på traditionella medier eller gör det via Internet och sociala medier så är det mest fantastiska att kombinationen ger möjlighet till inspiration och information och också möjligheten att kunna påverka i alla kanaler.

I torsdags hade vi besök av Ebba von Sydow på JMW talkshow  som bekräftade detta, hon sa bland annat att hon såg en positiv kraft i kombinationen av traditionell media (som krönikör i Expressen) och Sociala Medier (med sin blogg)

Anna-Lena Wallén

JMW tillsammans med Heimer & Company ger kortare och längre kurser om sociala medier. Nu erbjuder vi en nystartad bloggkurs för företag som en uppföljare till den första kursen om sociala medier. Det är dock inte alls nödvändigt att ha gått vår grundkurs först. Bloggkursen vänder sig till alla som vill veta mer om bloggandet som verktyg i marknadskommunikationen

Föreläsare är Brit Stakston, kommunikationskonsult på JMW kommunikation och Niclas Strandh, creative planner, Heimer & Company.

Brit är en av JMW bloggens flitigaste skribenter med djup kunskap om bloggandets enorma potential för företag som vill positionera sin kunskap och sina tjänster. Niclas är en Sveriges bloggare och driver idag tre bloggar; Deepedition, Researcher och Samesamebutdifferent vid sidan av sitt arbete i Falun på reklambyrån Heimer & Company. Tillsammans ger vi företag kunskap om alla aspekter av bloggandet. Kursen avslutas med att man gör ett första blogginlägg.

BLOGGKURSENS PROGRAM:

• Bloggens historia – från reload till företagsblogg
• Vad är en blogg – formatet, tekniken och nätverken
• Nyttan –kommunikation, information och relation
• Beståndsdelar – databas, dashboard, design, kommentarer, RSS, ping – och trackback
• Bloggens metafysik – personligare, kommunicera istället för att informera, transparens, relevans och närhet
• Bloggstrategi – hur ofta posta, ta bort, ändra, uppdatera, hur hantera kommentarer? Länkning
• Bloggtaktik – läs hur andra gör, det ska vara roligt, skapa kännedom om bloggen och om nätverkandet, om man tröttnar tips och tricks
• Bloggen för oss – vad vill vi med vårt bloggande? Vilka ska blogga? Vilka teman vill vi arbeta med i bloggen? Vem vill vi ska läsa den?
• Bloggpolicy – Var går vår gränser? Vad kan vi/vad får vi skriva om? Vad kan vi/ vad kan vi inte skriva om och varför inte? Moderation och revisionsregelverk, länkpolicy, vem ansvarar för vad?
• Bloggpraktik – crashcourse i G-reader och RSS-läsande – hur hittar man intressanta saker – mer om att hitta innehåll, sätt upp en blogg – skriva den första postningen (bilder, filmer, länkar), aggregation (nyligen, bloggportalen, bloggkoll).

KURSDATUM:

Nästa öppna kurs är den 28 augusti, 19 september, 17 oktober, 14 november och 12 december men vi ger kursen även löpande till företag utanför det ordinarie kurschemat. Övriga kursdatum är . Kontakta Brit Stakston för mer information, brit.stakston@jmw.se, 0733 83 33 66.

Intressant att notera att det inte bara är den unga generationen som konsumerar rörligt material på nätet.

Jag tror vi bara har sett början av den kommande explosion av konsumtionen av rörligt material över Internet. Företag måste i större utsträckning fundera över hur de kan använda rörligt material för att kommunicera sina budskap och skapa en dialog med konsumenterna.

Björn Mellstrand

Visst sker det förändringar i vilka kanaler vi tittar på. Fler och fler tittar på de så kallade nischkanalerna. Men de största förändringarna har nog skett i hur vi tittar på TV. Tidigare bänkade vi oss framför TVn. Likt kring en lägereld. Det var en helig stund när ingenting annat fick störa. Stereon var avstängd. Den bärbara datorn fanns inte. Inte heller ipoden eller mobiltelefonen.

Idag så är bilden i mitt vardagsrum helt annat. När jag konsumerar TV gör jag tusen andra saker. Jag surfar, jag stryker, jag smsar, jag läser mail, läser en tidning, lyssnar på musik och ibland spelar jag spel (ja, jag spelar spel trots att jag är vd, eller kanske just därför).

Media multitasking är en trend som förändrat vårt sätt att konsumera media och framförallt TV-konsumtionen. Nu gör vi flera saker samtidigt som vi tittar på TV och framförallt konsumerar vi andra medier parallellt.

Simultankapacitet? Kanske. Men jag märker helt klart att min uppmärksamhet inte är lika fokuserad på TVn som den var tidigare. Hur ska TV-mediet klara denna utveckling?

Björn

I Media Culpas undersökning BloggSverige 3 visar det sig att det är kvinnorna som tar över bloggandet.

Som kvinna, även om jag är betydligt äldre än den genomsnittlige bloggskrivaren (16-20 år), blir jag lite trött…vad sägs om denna schablonartade uppdelningen av intresseområden mellan kvinnor och män (vi märkte delvis samma sak vad gäller användningsområden i vår undersökning):

Kvinnor läser bloggar om:

• Mode och design
• Vardagsbetraktelser
• Foto och konst

Män läser bloggar om:

• Politik och samhälle
• It och bloggande
• Journalistik och media

Bisonblog resonerar ifall det flitiga bloggandet hos kvinnnor har att göra med att vi i bloggandet hittar en kanal där vi kan göra vår röst hörd på ett annat sätt.

Jag tror det är enklare än så. Kvinnor skriver för det är alltid vi som haft tillgång till språket mer än män. Se på alla möjliga kreativa skrivkurser = kvinnor och åter kvinnor, litteraturvetenskapliga studier = övervägande kvinnor (tills det är dags för D-nivå förstås för att inte tala om nästa steg), informationslinjerna = kvinnor, informatörer=kvinnor. Överallt samma mönster.

Jag tror att det är så enkelt att självuttrycket alltid har intresserat kvinnor genom pennan mest, digitaliseringen har inte fött detta behov. Det underlättar bara. Vi vill dela, vi vill sprida, vi vill att våra tankar ska kunna sättas i ett större sammanhang. Skrivandet kom först. Via t.ex. dagböcker och bloggandet.

Det roliga med bloggandet är nog snarare att det gett fler män verktyg att våga uttrycka annat än det stereotypa – även om det inte syns i mäns preferenser av läsning bland bloggarna – men det kanske är männen som skriver vardagsbetraktelserna som kvinnorna vill läsa? Pojkar halkar efter i läsutveckling ändå från år 1 i skolan och så även i skriftlig framställning.

Det andra roliga med sociala medier är att kvinnor säkerligen genom bloggandet ”tvingats” in i en teknikutveckling som de annars initialt halkade efter i. För de vill åt verktygen.  Problemet killar kontra tjejers användning av Internet ser idag helt annorlunda än då way back when när Internet kom. De sociala medierna är kanalen in i digitala verktyg även för de som för 10-15 år sen inte ville hacka kod och för nya generationer av användare.

Vi återkommer med mer analyser om konsumentbeteenden generellt i Media Culpas undersökning där det finns mycket mer spännande saker att kommentera.

/Brit

P.S 1 Lite roligt/sorgligt är det att kvinnor är så ointresserade av teknik så de (vi) inte ens använder RSS-läsare, de som startat Bloggkoll säger sig ha gjort det för att just deras tjejkompisar aldrig använde RSS-läsare här får vi siffror som verifierar det

P.S 2. Det är inte fel att vilja läsa modebloggar eller ens skriva dem…bara för att ha sagt det också…

Det är egentligen ganska konstigt att man fortfarande pratar om den där virtuella världen som HSB slösat pengar på och Sverige öppnat ambassad i. Ingen är ju där, och det var längesedan någon var där.

Så nästa gång ni hör någon prata om Second Life som framtiden eller det mest populära bland ungdomar, lyssna inte, eller ifrågasätt vad uppgifterna kommer ifrån. De är garanterat gamla. Frågan är om de någonsin varit korrekta?

/Magnus

Det ska bli intressant att se just hur öppen redaktionen kommer att bli. Vore kul att följa det som sker under dagens sändning jämfört med om några veckor. Idag kommer det kanske vara lite tillrättalagt och med stor medvetenhet om att allt de säger på dagens redaktionsmöte läggs ut på webben.

Aktuellt-chefen Eva Landahl är den som i slutändan avgör vad som ska läggas ut. Klart är ju att om det blir få diskussioner kommer det att vara extremt ointressant och kanske förödande för Aktuellt-redaktionen. Vem vill se ett nyhetsprogram som inte är ett resultat av knivskarp och visionsfylld nyhetsanalys?

Det är spännande att få följa med in i processen runt urvalet. Vad avgör vad som blir kvällens fördjupning? Vilken bild vill man inom redaktionen ge? Hur olika åsikter har man inom redaktionen om vad som ska sändas och vem som ska kommentera?

Kul och rätt tänkt av SVT med det här greppet. Förhoppningsvis också ytterligare ett steg till dialog med sina tittare. Jag är dock tveksam till om den Öppna redaktionen kommer att dra fler tittare till programmet. Det är ju två helt olika fenomen i två olika medier. Möjligtvis till webben för att kolla sändningen i SVT Play i efterhand.

Brit

Men det var inte längesedan vi påpekade för Cision och andra omvärldsbevakningsföretag vikten av att bevaka bloggarna. Vi möttes av skepticism. Det tog visst tjatande från många kommunikationsbyråer och företag innan bloggarna hamnade på deras bevakningslistor. Idag är det en del av Cisions framtidsstrategi. Kul.

Att nu omvärldsbevakningsföretagen börjar ta de sociala medierna på allvar är ytterligare ett bevis på hur snabbt förändringen av mediekonsumtionen och medielandskapet har gått. Idag är de digitala sociala medierna i allt större utsträckning en av de kanalerna som många företag vill nå ut med sina budskap i eftersom de påverkar konsumenterna. Många företag är intresserade av vad som sägs (och skrivs) om dem i de sociala medierna. Det ger dem bättre koll.

En intressant och avgörande fråga är dock om hur man ska utvärdera ”uppmärksamhet” i de sociala medierna. Mattias Östmar som står bakom bloggen PRfekt har många kloka insikter som omvärldsbevakningsföretagen (och vi kommunikationsbyråer) borde ta till sig.

Björn