De senaste månadernas ekonomiska och finansiella kris har blottat en stor svaghet i de västerländska demokratierna. Dagens partipolitiska strukturer har visat sig ha svårt att hantera de stora utmaningar som de ställs inför. Partierna har svårt att fatta beslut som innebär att deras maktinnehav eller kommande möjligheter till maktinnehav begränsas. Vi har sett hur demokrater och republikaner i USA har haft svårt att enas om hur landet ska ta sig ur den ekonomiska stagnationen och få bukt på det snabbt växande budgetunderskottet. Det verkar nästan som de lurpassar på varandra för att ha den bästa positionen inför det stundande presidentvalet. I Grekland var det svårt att få stöd för de ekonomiska reformer som krävdes i spåren av Eurokrisen.

Min personliga reflektion är att politiska partier har bytt idé om varför de finns till. När ett politiska parti grundats har man ofta enats kring ett politiskt manifest eller en ideologi. Att förverkliga idéerna har varit målet. Makten har varit redskapet. Men tyvärr tycker jag mig se att målet och redskapet har bytt plats. Ofta ter det sig som om makten är målet och redskapet är idéerna.

I dagarna har Grekland fått en ny, bred koalitionsregering. En regering som leds av förre biträdande chefen för ECB (Europeiska Centralbanken) Lucas Papademos. En tjänsteman tar posten som premiärminister. En person som bedöms stå över partipolitiken. Ett likande scenario ser vi i Italien där Berlusconi nu lämnar ifrån sig makten till Mario Monti. På Montis meritlista står att han kommissionär för EU:s inre marknad. Han har enligt DN rykte att stå över partipolitiken.

Kan det vara så att när partipolitikerna misslyckas att fatta de avgörande besluten för att rädda ekonomin så kallar de in ”tjänstemän” som får leda under ett besvärligt läge. Ska man vara cynisk så kanske det handlar om att man inte vill att de svåra beslut som ska fattas ska svärta ned partierna och därmed förhindra att de utestängs från makten efter väljarnas dom. En tjänsteman som inte ställer upp i val är svår att avsätta.  Och partierna kan alltid ställa sig i skuggan av de partipolitiskt obundna premiärministern.

Men väljarna är smarta. De vill ha ledare som tar ansvar för framtiden även i svåra tider. Men de vill ha ledare som tar ansvar för landet och inte bara sitt egna partis maktinnehav.

/Björn Mellstrand

Inför veckan skeppas och flygs politiker, opinionsbildare, näringslivsrepresentanter, PR-konsulter och andra intresserade in till Gotland. Allt för att vara på plats där maktens människor befinner sig. För att påverka och påverkas. Inspirera och inspireras. Och inte minst för att träffas på riktigt.

Kraften i det personliga mötet är något jag tänker fundera kring i Almedalen då jag besöker festivalveckan för första gången. I sällskap av block, penna och kanske tillsammans med en kameraman kommer jag ta tempen i mingelvimlets Visby. För hur avgörande är det personliga mötet som sker under seminarier, mingel och i toalettkön på Almedalen? Hur viktigt är Almedalen egentligen? Bryr sig den vanliga människan om det sker på Gotland? Är det en festival för särskilt inbjudna eller kanske en cirkus som SvD kallar det idag? Kanske haffar jag dig och ställer frågan: Vad betyder det personliga mötet under Almedalen för dig?

Jag är på plats söndag till onsdag och tanken är att maximera debuten. Min kalender börjar fyllas men jag tar gärna emot fler tips på mingel och seminarier jag borde vara med på.

Följ mig gärna på @thomashansen83 och här på JMW.se

Och missa inte God morgon Almedalen med bland annat Brit Stakston och Joakim Jardenberg.

Vi ses på Gotland.

/// Thomas

Tillsammans med vår kund Microsoft åkte jag till Las Vegas och världens största mässa för konsumentelektronik: Consumer Electronics Show eller mer känt som CES. 140 000 personer rörde sig genom de 1,6 miljoner kvadratmeter som mässan upptog och 2700 utställande företag gjorde sitt bästa för att få såväl journalister som köpare att gilla dem.

Vår rapportering kan du se på den portal som samlat bilder och filmer och bloggposter från Microsofts nyhetsblogg.

Mobiltelefonen utvecklas från att vara bara till för pratande och sms-ande till att bli en mobil samlingspunkt för både din information och din kommunikation. Motorola släppte bland annat sitt koncept Atrix där mobiltelefonen kopplas till såväl ett ”laptopskal” som till TVn och styr dessa. Windows Phone 7-systemet och Android följer Apples iOS och blir såväl en gamingplattform som möjlig att hantera dina dokument, dina filmer och självklart sociala nätverk. Spel är en stor och viktig underhållningsdel och Windows Phone 7 är direkt kopplat till Xbox Live och du kan på så sätt spela spel som du annars spelar på din Xbox 360, spara dina framgångar etc. En lite udda form av mobiltelefonspelande är Ar.Drone som är en flygande maskin som styrs av din telefon.

Mobiltelefonen blir också en styrfunktion för det smarta hemmet liksom för den nya uppkopplade bilen. Vi såg ett antal exempel på anläggningar i bilen där din smartphone inte bara kopplas till ljudsystemet utan också hanterar såväl navigation som säkerhetssystem. I vissa fall har det mobila operativsystemet helt flyttat in i bilens informationssystem. På samma sätt finns det fler och fler vitvaror som kommunicerar med din mobiltelefon, allt från kylskåp, dammsugare som hela hemmets olika system för värme, ljus och säkerhet.

Mobilitet och uppkoppling mot internet är den starkaste pågående trenden vi ser och CES bevisade det. På lång sikt är det mobiltelefonen som är central, men generellt gäller det alla bärbara apparater: att kunna ta med sig sitt digitala liv är viktigt. Vi blir mer och mer vana att ha åtkomst av både vårt sociala nätverk och generell information i realtid. Biblioteket och filmsamlingen bär vi med oss, och mer och mer styr vi våra liv och våra sociala möten via digitala kanaler. För varumärken blir det livsnödvändigt att innehållet fungerar för mindre skärmar, att hela tiden titta på hur utvecklingen av sociala medier sker utifrån mobila applikationer. Såväl lokaliseringstjänster i form av Gowalla, Foursquare och nu senast Facebook Places, precis som den gryende trenden om social commerce, är helt inriktade på att användas med mobiltelefon och mobil uppkoppling.

En av de starka indikatorerna på att just smartphones är en viktig del av livet är den outsinliga mängd skal som erbjöds på mässan. Det var oräkneligt antal möjligheter att skydda sin telefon, blinga den och göra den mer unik. iLounge-delen som innehöll tillbehör till Iphone och Ipad och övriga Appleprodukter härbärgerades i en stor del av en av hallarna. Den trenden: att köpa unika skal till sin mobila apparat indikerar att det är en viktig del av inte bara ens personlighet utan vardagen: viktigt att känna igen sin egen telefon eftersom den styr så mycket av livet. På samma sätt fanns det mängder med laddningstillbehör som innebar att man kunde ta med sig batteritid till sina uppkopplade mobila enheter. Det mest innovativa där var NPower Peg, en stålstav som man lägger i sin väska och som alstrar energi ur att man rör sig.

Tillbehör fanns också i en mängd till det vi i Sverige fortfarande väljer att kalla ”läsplattor” eller ”surfplattor” men som internationellt nu kallas tablets och ibland slates. CES 2011 innebar lansering av konkurrenter till Ipad och Galaxy Tab i stor numerär. Apple har varit ensamma på marknaden med viss konkurrens av Samsung men i Las Vegas släpptes ett stort antal nya konkurrenter. Beroende på vem man frågar och hur man räknar så kan det varit upp till 80 stycken olika tablets som lanserades.

Flest använde sig av Android Froyo, Googles telefonoperativsystem, ett par hade fått tillgång till det ännu inte lanserade Android Honeycromb-systemet och ett antal använde sig av Windows 7.

Dessa plattor har gått från att handla om att bara ta in information, det som Kindle och liknande svartvita läsplattor handlade om, till att vara mobila, handhållna underhållningsmaskiner med uppkoppling mot sociala nätverk. Fortfarande är det många som funderar om de faktiskt kan användas till produktivt arbete men fler och fler applikationer inriktar sig på nytta och produktivitet. En av de riktiga flaggskeppen är ASUS EEE Slate som kan vara en riktig arbetshäst, men med touch.

Det vi kunde se är att dessa plattor knappast kommer att inom överskådlig tid slå ut vare sig laptops eller de mindre netbooks, dels då touchtekniken fortfarande bara är en mindre del av hur vi väljer att mata in information, dels att tablets inte kan fightas prestandamässigt med billigare traditionella laptops och netbooks. Ett av de viktigaste och största tillkännagivanden under årets CES var antagligen Microsofts Steve Ballmer som förklarade att nästa generation av Windows kommer att finnas för såväl processorer för traditionella datorer som för de nya starkare och mindre processorerna i netbooks, tablets och inte minst i telefoner.

Nya datorer handlar inte om klockfrekvens utan lika mycket om design. På CES lanserades mängd nya modeller – vi gjorde en genomgång av de som verkligen stack ut. Allt från små datorer som mer ser ut som en cocktailhandväska till rejäla släpbara multimediadatorer för film och musik ger en fingervisning om att de stationära burkarna nu helt inriktas mot gamingpubliken – eller som köksdator (en trend som vi antagligen inte kommer få se så mycket i Sverige ändå).

Något som inte är speciellt bärbart är framtidens TV-apparater. Däremot tunnare, mer ljusstarka, bättre svärta och framförallt (med rätt glasögon) i 3D. Flimmerfrihet och smartare TV-upplevelse utlovades av alla. Vi fick se en mängd koncept runt den uppkopplade TVn, dels var Googles koncept Google TV med i några erbjudanden, trots att Google själva inte lanserat konceptet och andra har byggt helt egna system för att göra TVn till en apparat där det passiva tittandet inte längre är det enda användningsområdet utan lika mycket handlar det om uppkoppling mot sociala nätverk, mot sök och shopping på nätet även i vardagsrummets TV.

TV-utvecklingen visar också hur internet blir centralt i vardagen och för medierna blir det både en möjlighet och utmaning. Vi som individer blir mer och mer uppkopplade och kan därmed skaffa oss den information vi behöver utan att vara beroende av vare sig tider på dygnet eller det urval av nyheter och annonser som de traditionella medierna väljer. Det utmanar därmed också varumärken som vill nå TV-tittarna. Fortfarande är TV ett av de starkaste medierna när det gäller reklam men det urholkas ju fler som väljer att använda internet som sin primära informationskanal liksom att konsumtionen av TV förflyttas från tablåstyrd till individstyrd, från kontrollerad sändning till on demand via olika former av nedladdning, streaming eller direktsändning via nätet. Reklamen fungerar inte på samma sätt i den kontexten och därmed måste varumärken tänka om och tänka nytt, utnyttja interaktion och integrera sina köp via TV med närvaro på nätet och då mer och mer på sociala medier.

Det man kan sammanfatta CES med utifrån ett marknadsföringsperspektiv:

• Mobilen är den minsta nämnaren i framtidens internet. Tillsammans med övriga skärmar: dator, TV och tablets precis som skärmarna i bilar och i det smarta hemmet blir de en hopkopplad, uppkopplad one machine.
• Uppkopplade smartphones och tablets gör konsumenterna närmare till ett bredare beslutsunderlag. Information och ens sociala nätverk, som vi använder som filter blir tillgängligt i realtid. Du kan kolla upp saker när du står i affären. Det utmanar företag både när det gäller hur man kommunicerar in-store men ger också stora möjligheter till integration mellan digitalt och analogt.
• Mediakommunikationen påverkas: vi behöver inte sitta vid en TV för att se TV, och TV-apparaten är i sin tur både spelskärm, internetuppkopplad smart-TV och fotoram.

Framtiden är mobil. Datorer, plattor och framförallt mobiltelefonen – eller smartphonen – är idag inte en option utan snarare en nödvändighet för en stor majoritet av befolkningen. CES har pekat ut vägen.

Foton: Christofer Björkvall och Niclas Strandh
Filmer finns här.

Jag kom osökt att tänka denna politikens motsvarighet till Magdalena Ribbing när jag i förmiddags besökte PR-byrån Westanders framtidsseminarium Framtidens politiker: politiska broilers eller karriärväxlare? Gästerna Gustav Fridolin (MP), Jasenko Selimovic (FP) och Maria Abrahamsson (M) har alla den gemensamma nämnaren att de – mer eller mindre ”utifrån” – kandiderar till riksdagen i höst.

Nu tror jag i och för sig att detta med karriärbyte snarare en allmän tendens i samhället än en politisk trend, men ändå; ett intressant tema som passade alldeles utmärkt att diskutera just under Almedalsveckan.

Det här var ett seminarium som väckte många frågor, inte minst den om vilka politiker vi egentligen vill ha. Är det en människas personliga egenskaper, engagemang, kändisskap eller kompetens som ska avgöra om han eller hon är lämplig som politisk kandidat? Och vad är egentligen politisk kompetens? Att du nött bänk i ett ungdomsförbund? Att du lovar att rätta in dig i ledet när partipiskan viner? Att du har erfarenhet av att ha varit arbetslös? Att du är en framgångsrik ledarskribent? En prisad teaterdirektör? Att du har en högskoleexamen? Eller kanske att du behärskar de sociala koderna i Almedalen?

Personligen tänker jag att svaret måste vara att alla typer och kompetenser behövs i politiken. För det är väl ändå det som är meningen, att riksdagen ska representera folket? Istället har politiken blivit som vilken arbetsmarknad och karriärväg som helst. Med några viktiga undantag, till exempel att det idag verkar omöjligt att göra politisk karriär om du inte:
1. Råkade födas av föräldrar med politiskt engagemang
2. Gick med i ett ungdomsförbund som 15-åring, åkte till Almedalen i en färgglad t-shirt varje sommarlov och hängde dig kvar i partiet tills du en vacker dag hamnade på listorna för lång och trogen tjänst
3 . Har oändligt med tid över till att bygga upp ett politiskt nätverk, lära dig sociala koder och så vidare.
4.  Är kändis.

Precis som det krävs mod att i vuxen ålder ta sig in i ett parti (heja Maria och Jasanko!) så krävs det mod att släppa in nya människor i en redan sammansvetsad grupp. Som någon konstaterade på seminariet så kan partier liknas vid vilken subkultur som helst som ogärna släpper in folk från sida. Och ja, jag fattar att det känns läskigt att släppa in nya människor. Samtidigt så tror jag att det är absolut nödvändigt att släppa in ”karriärbytarna” (och med det menar jag även de som är mindre kända än dagens gäster) i partierna.  ”

Exakt hur det ska gå till har jag inte svaret på. Kanske genom mentorsprogram, personval fullt ut (något som skulle öppna för folkets val snarare än kompisarnas – en sann utmaning för partierna) och/eller maxtid för politiska uppdrag, tre förslag som alla kom upp under dagens diskussion.

Hur som så är det dags att inse att de/vi som har andra karriärer bakom oss, som ägnade ungdomsåren åt helt andra saker än politiska läger och som inte vet att man inte har knappen på sig efter skymning i Almedalen är en tillgång. Inte bara kändisar som Maria Abrahamsson och Jasanko Selimovic lyser lite extra starkt inför kommande val. Vem som helst kan vara morgondagens politiska stjärna.

Piratpartiets framgångar visar vägen. Kärnan i partiets valresultat är nätet. Partiet lever, andas Internet. Piratpartiet hade inte vuxit sig så starka om regeringen och riksdagsmajoriteten sjabblat bort sig i FRA-frågan.

Valresultatet visar att väljarna inte har glömt FRA och Ipred. Och att personlig integritet är en viktig fråga för stora grupper av väljare. Så viktig att man i ett val är beredd att gå till valurnan och rösta på det parti som sätter dessa frågor högst. Jag måste erkänna att jag personligen aldrig trodde att personlig integritet skulle engagera på det sätt som frågan har engagerat under det senaste året.

Piraternas framgångar visar också att verklig närvaro på Internet är en förutsättning och att de sociala medierna är viktiga plattformar för att skapa opinion. Det går till och med att få 7 procent av väljarkårens röster på en kampanj som uteslutande bedrivits på Internet.

Det är dags för de politiska partierna att ta nätet på allvar annars kommer de att bli omsprungna av nya rörelser som har IP-protokollet i blodet. Partierna måste förstå betydelsen av att vara närvarande, lyssna och föra dialog med väljarna på deras villkor. Megafonen måste ersättas med två öron, eftertänksamhet, reflektion och en mun. Men närvaron får inte vara konstlad eller påklistrad. Den måste vara verklig. Vis av erfarenhet så vet jag att det finns massor av engagerade medlemmar i de politiska partierna. Deras insatser på nätet måste få en högre status. Att blogga måste värderas lika högt som att dela ut flygblad. Att twittra måste ge samma status som att skriva en insändare till lokaltidningen.

Piratpartierna utmanar de traditionella partierna och deras sätt att bedriva valrörelse. Det är dags för partierna att ta nätet på allvar!

Björn Mellstrand

Den föreläsare som föll mig bäst i smaken var Lisa Johnson. Hon pratade bland annat om vikten av att anpassa sitt budskap och att konversera med sina konsumenter, inte bara nöja sig med att informera. Vad som gjorde mig extra glad och stolt är att hon i sitt anförande berörde många av de punkter som vi på JMW pratar om med våra kunder och på våra seminarier kring sociala medier. Punkter som vi i också i största möjliga mån försöker att arbeta med våra kring. Lisa Johnson pratade om skiftet från ”The land of push” till ”The land of pull”. Där push innebär att företag endast skickar ut sin information och sina budskap om och om igen. Med andra ord bankar in budskapen i konsumenternas huvuden. Men ett skifte har skett enligt Lisa och idag befinner vi oss i ”The land of pull”. Det kan beskrivas med att här drar allt fler av konsumenterna till sig den information och kunskap de verkligen behöver eller är verkligt intresserade av och väljer bort allt annat.

Vi på JMW brukar säga till våra kunder att det är viktigt att inte bara informera utan även konversera med sina kunder. Företagen äger inte längre sina varumärken, utan det gör dem som konsumerar dem. Enligt Allers kvinnopanel söker 4/10 information på nätet före ett större inköp. Lisa tog upp ett exempel som jag inte kan låta bli att återberätta det handlar om det amerikanska företaget Zappos.com som säljer skor online, temat för dagen var ju trots allt marknadsföring mot kvinnor och vilken kvinna älskar inte skor. Detta företag har enligt Lisa verkligen förstått det här med att konversera med sina kunder och ge dem den service de önskar. Kvinnor som får bra service pratar om detta med sina väninnor, arbetskamrater och andra detta beteende gäller ju inte bara kvinnor anser jag, även om kvinnorna är överrepresenterade i bloggosfären, utan detta gäller alla konsumenter.

I dag söker vi i allt större utsträckning information på nätet innan vi handlar något, vi letar efter vad andra konsumenter tycker om produkten medan vi tidigare helt förlitade oss på professionella tester eller försäljare. Åter till Zappos.com – de gjorde så att om man beställde en sko hos dem och valde leverans inom ett visst antal dagar såg de till att leveransdatumet ändrades till en dag tidigare på alla ordrar, gissa om de som beställt skor blev glatt överraskade när de kom hem och upptäckte att skorna kommit fram tidigare än förutsatt. Lisa berättade om en kvinna som valt att beställa skor från Zappos.com till en släktings begravning eller liknande och i beställningen hade hon utryckt något om att det var viktigt att skorna levererades i tid pga. personlig förlust. Skorna levererades inte bara tid utan de kom tillsammans med dem en blombukett. Kvinnan som beställt skorna var en flitig bloggare och bloggade självklart om detta underbara företag som inte bara levererat skorna i tid utan även skickat en vacker blombukett. Enligt Lisa Johnson har Zappos.com tiodubblat sin vinst på bara ett par år.

Lisa Öhrqvist

I veckan var jag på frukostseminarium om den nya marknadsföringslagen som trädde i kraft 7 juli 2008. Det har skett en del förändringar och nedan är en kort sammanfattning av detta.

Ny marknadsföringslag 2008
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2205/29/EG) införs i samtliga 27 EU-medlemsländer.
Direktivet är ett sk fullharmoniseringsdirektiv. Detta innebär att Sverige varken kan behålla eller införa bestämmelser som går emot direktivet.
Direktivet genomförs i Sverige med en ny Marknadsföringslag som gäller från 2008-07-01.
Till skillnad från direktivet tillämpas den svenska lagen också på marknadsföring riktad till andra näringsidkare, dvs även i business-to-business situationer

Förändringar

• Lagen tillämpas också på åtgärder efter köp, sk efterköpssituationer
• Transaktionstest
• Mer tillåtet med överdrifter i reklam
• Specifikt förbud mot aggressiva affärsmetoder
• Viss information får utelämnas i tv- och radioreklam
• OK med teasers
• Priset behöver ej längre anges i annons
• Köperbjudande/Förmånserbjudande
• ”Svarta listan” – 31 specifika förbud (ingen transaktionstest)
• Förbud mot direkta köpuppmaningar i reklam till barn omfattande SAMTLIGA medier

Vill du veta mer investera i boken ”Den svenska marknadsföringslagstiftningen” av Carl Anders Svensson.

Eller ladda ner Svensk författningssamling 2008:486.
Enligt de som kan är det många bra förändringar men den största nöten att knäcka verkar ändå vara köperbjudande/förmånserbjudande.

Anna-Lena Wallén

Den här veckan har jag befunnit mig i en strid mellan en uppdragsgivares ambitioner och deras egen IT-säkerhetsavdelnings rigida syn på sociala medier. Två helt skilda världar möts, på samma företag …

Och idag när Niclas Strandh ringde gled samtalet in på det totalt skvatt galna förslaget som ligger hos Europaparlamentet om att bloggares ställning ska klargöras genom registrering och reglering. . . Läs det här och förundras. Jag är sjutton mig stum. EU-svenskan är alltid rolig, här når den nya dimensioner när det berör ett område där översättningen än mer avslöjar okunskapen om det som ska beslutas. Det är som om någon från 1800-talet transfererat sig hit och på vägen snabbläst ett lexikon med nya uttryck från 1990-talet (ja just det 90-talets IT-sväng).

”de är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.”

Cyberrymd?! Men herregud….

Det här dokumentet kommer bli en skröna – en morgondagens antikvitet. Ett minne från en tid då de analoga värderingarna förtvivlat försökte hantera en digital omvärld.

Skicka omedelbart Europaparlamentet på en kurs om sociala medier. Det här är horribelt! Det känns som om det vore 1984 på alldeles, alldeles riktigt. I min mer positiva stunder ser jag det dock som dödsryckningarna från en svunnen analog värld. Förändringar sker och de sker just nu. Och vi ska inte glömma att vi alla har våra egna megafoner. Låt oss använda dem.
I september ska det hela klubbas igenom. I sann europaparlamentarisk anda vill man ha feedback från bloggare – så min uppmaning till er alla som bloggar blir att mailbomba Europaparlamentet med era åsikter på web-redaktor-sv@europarl.europa.eu. Ge dem lite kunskap om vad bloggosfären och sociala medier handlar om.

Läs också mer hos Henrik Alexandersson och tack igen Niclas för tipset.

Brit Stakston

Debatten har fokuserat på några hur några få riksdagsledamöter i regeringspartierna ska rösta. Deras våndor har blivit uppmärksammade. Jag saknar dock genomlysningen av övriga riksdagsledamöter och regeringspartierna som helhet. Regeringen har haft svårt att ideologiskt övertyga mig om sin nuvarande hållning.

Det är för tidigt att dra slutsatser av effekterna av denna orkan i de sociala medierna. Men jag tror att vi redan nu kan konstatera att:

1. FRA-debatten bevisar att den svenska bloggosfären har etablerat sig som en maktfaktor.
2. Bloggosfären har förmågan att mobilisera och engagera människor.
3. Bloggosfären har förmåga att genomlysa det politiska systemet.  
4. Bloggosfären har förmåga att sätta agendan för traditionella medier. Denna bloggorkan har smittat av sig på de traditionella medierna och satt agendan. Utan bloggorkanen så hade riksdagens FRA-debatt varit hänvisad till notisspalten i våra stora tidningar. 
5. Bloggosfären och övriga sociala medier leder till handling, såväl på nätet som i verkligheten. Det ska bli spännande att se hur många som sluter upp vid morgondagens demonstration utanför riksdagshuset. Det vore intressant att veta hur många mail, sms, brev, etc som riksdagsledamöterna fått i denna fråga.
6. Långsiktigt tror jag att vi kan se att FRA-frågan skapar nya allianser av värderingar. Bloggare som traditionellt sett inte har stött på varandra upptäcker att de har gemensamma värderingar – nya nätverk uppstår som på sikt kan utmana de traditionella intresseorganisationerna och politisk partierna.

 Två andra ytterligare noteringar:

1. Den personliga integriteten engagerar människor – en fråga som jag personligen trodde var en låg engagemangsfråga.
2. Bloggosfären har lyckas sätta fokus på riksdagen – för första gången denna mandat period har riksdagen och riksdagsledamöterna fått bevisa att de är de som har makten. Det är bra för demokratins skull. Riksdagsledamöterna kommer att tvingas försvara sina ställningstaganden. Om och om igen.

Jag tror att vi kommer att ha anledning att ganska snart reflektera över denna fråga igen. 

Björn Mellstrand

Men vad händer nu? Jo företagen tar nästa steg. Var och varannan kund vill se över sin sociala mediepolicy. Och nya kunder hör av sig och vill ha guidning och råd för hur de ska närma sig något de förstått att de måste inkludera i sina kommunikationspalett.

Vad är det de vill göra då? Communities nämns men förstås men insikten om att det kanske inte alltid är det mest relevanta finns, brand fan perspektiv nämns också – det vill säga hur kärleken till ett varumärke naturligt kan fångas upp och ….. sen nämns alltid tankarna på en företagsbloggande.

Vi ser att det som kommer hända nu är en explosion av antalet företagsbloggar. Bloggen för ett företag är ju verkligen en möjlighet att via sina medarbetare gestalta de värderingar som bär företaget. Personliga tolkningar av hur företagets visioner och värderingar matchar medarbetarnas. Företagsbloggandet öppnar för kommunikation med omvärlden, bidrar till att man hamnar bättre i sökresultaten och överhuvudtaget positionerar sig med sin kunskap, sina tjänster och sin produkter tydligare. Och bjuder in till dialog. Men det kräver mod. Det kräver flexibilitet. Det kräver insikt om vad man vill med bloggandet och det kräver definitivt en personlig ansats.

1997 ville alla bygga portaler. Alla ville lösa allt med den ultimata lösningen för användaren. Alla drömde om att dra alla användare just till sin portal. Jag vet inte hur många satsningar av det slaget jag varit involverad i både nationellt och internationellt. Under de åren blev min viktigaste uppgift bli att försöka stoppa tanken på att bygga en plats som tilltalade alla. Det slog mig i veckan att jag nog kommer att få ta till den där bromsen under de kommande månaderna också. En företagsblogg kommer inte att fungera om den inte är internt förankrad, en del i ett strategiskt kommunikativt arbete och bidrar med något annat fernissade företagsnyheter. Bloggen är ett redskap för ett företag att våga ge sig in i samhällsdebatten och tydligare kommunicera med sina konsumenter. Men den kommer inte att lösa allt och den kommer inte att läsas av alla.

Här kommer vi behöva stötta och ibland avråda företag för att kliva in. Tänkbara misstag: brist på genuin transparens (inom rimliga ramar), brist på kontinuitet, brist på långsiktighet, brist på kunskap om bloggandets etikett, kultur och mekanismer, brist på den flexibilitet som bloggandet bör bygga på för att bli framgångsrikt, brist på insikt om att bloggandets drivkraft måste komma inifrån och inte kan rekryteras in (ser framför mig att en rad etablerade bloggare kommer headhuntas för att bli spökskrivare eller gästbloggare på företag).  

Väntar nyfiket på vad PM Nilsson och Leo Lagercrantz ska hitta på här. Jag tror att många större företag som är nyfikna på bloggandet hindras av att de upplever den egna hemsidan som en ”icke-kanal” för att nå ut med den typen av innehåll. Dessutom har de ganska bråttom med att nå ut när de väl väljer att börja blogga, de vill bli lästa och de vill bli kommenterade. Där tror jag att en intressant debattsajt kan fylla en viktig funktion. En kanal för företag att kommentera dagsaktuella företeelser ur sitt företags perspektiv och i en mer ”traditionell” inramning som får dem att känna sig mer hemma. Det finns också massor av stora såväl som mindre företag som har svårt att nå ut i de traditionella medierna. En DN-debattsida med extrem snabbhet öpnnar upp för spännande  perspektiv…om företagen vågar agera på vad som sker i omvärlden och inte tvärtom. Bloggandet ska ses som en möjlighet att kontinuerligt föda och göda omvärlden med det egna företagets synpunkter på dagsaktuell företeelser som påverkar dem.

Vi kommunikationskonsulter får under tiden göra vårt bästa så att portalhysterin inte ersätts med drömmar om DEN företagsbloggen som alla ska läsa och relatera till. Vi får en stor uppgift i att sätta rimliga mål och förväntningar med bloggandet. Det hindrar dock inte att företagsbloggandet verkligen är en enkel och spännande möjlighet för företag att öppna fönstret mot de sociala medierna.

Brit Stakston