Jag kom osökt att tänka denna politikens motsvarighet till Magdalena Ribbing när jag i förmiddags besökte PR-byrån Westanders framtidsseminarium Framtidens politiker: politiska broilers eller karriärväxlare? Gästerna Gustav Fridolin (MP), Jasenko Selimovic (FP) och Maria Abrahamsson (M) har alla den gemensamma nämnaren att de – mer eller mindre ”utifrån” – kandiderar till riksdagen i höst.

Nu tror jag i och för sig att detta med karriärbyte snarare en allmän tendens i samhället än en politisk trend, men ändå; ett intressant tema som passade alldeles utmärkt att diskutera just under Almedalsveckan.

Det här var ett seminarium som väckte många frågor, inte minst den om vilka politiker vi egentligen vill ha. Är det en människas personliga egenskaper, engagemang, kändisskap eller kompetens som ska avgöra om han eller hon är lämplig som politisk kandidat? Och vad är egentligen politisk kompetens? Att du nött bänk i ett ungdomsförbund? Att du lovar att rätta in dig i ledet när partipiskan viner? Att du har erfarenhet av att ha varit arbetslös? Att du är en framgångsrik ledarskribent? En prisad teaterdirektör? Att du har en högskoleexamen? Eller kanske att du behärskar de sociala koderna i Almedalen?

Personligen tänker jag att svaret måste vara att alla typer och kompetenser behövs i politiken. För det är väl ändå det som är meningen, att riksdagen ska representera folket? Istället har politiken blivit som vilken arbetsmarknad och karriärväg som helst. Med några viktiga undantag, till exempel att det idag verkar omöjligt att göra politisk karriär om du inte:
1. Råkade födas av föräldrar med politiskt engagemang
2. Gick med i ett ungdomsförbund som 15-åring, åkte till Almedalen i en färgglad t-shirt varje sommarlov och hängde dig kvar i partiet tills du en vacker dag hamnade på listorna för lång och trogen tjänst
3 . Har oändligt med tid över till att bygga upp ett politiskt nätverk, lära dig sociala koder och så vidare.
4.  Är kändis.

Precis som det krävs mod att i vuxen ålder ta sig in i ett parti (heja Maria och Jasanko!) så krävs det mod att släppa in nya människor i en redan sammansvetsad grupp. Som någon konstaterade på seminariet så kan partier liknas vid vilken subkultur som helst som ogärna släpper in folk från sida. Och ja, jag fattar att det känns läskigt att släppa in nya människor. Samtidigt så tror jag att det är absolut nödvändigt att släppa in ”karriärbytarna” (och med det menar jag även de som är mindre kända än dagens gäster) i partierna.  ”

Exakt hur det ska gå till har jag inte svaret på. Kanske genom mentorsprogram, personval fullt ut (något som skulle öppna för folkets val snarare än kompisarnas – en sann utmaning för partierna) och/eller maxtid för politiska uppdrag, tre förslag som alla kom upp under dagens diskussion.

Hur som så är det dags att inse att de/vi som har andra karriärer bakom oss, som ägnade ungdomsåren åt helt andra saker än politiska läger och som inte vet att man inte har knappen på sig efter skymning i Almedalen är en tillgång. Inte bara kändisar som Maria Abrahamsson och Jasanko Selimovic lyser lite extra starkt inför kommande val. Vem som helst kan vara morgondagens politiska stjärna.

Piratpartiets framgångar visar vägen. Kärnan i partiets valresultat är nätet. Partiet lever, andas Internet. Piratpartiet hade inte vuxit sig så starka om regeringen och riksdagsmajoriteten sjabblat bort sig i FRA-frågan.

Valresultatet visar att väljarna inte har glömt FRA och Ipred. Och att personlig integritet är en viktig fråga för stora grupper av väljare. Så viktig att man i ett val är beredd att gå till valurnan och rösta på det parti som sätter dessa frågor högst. Jag måste erkänna att jag personligen aldrig trodde att personlig integritet skulle engagera på det sätt som frågan har engagerat under det senaste året.

Piraternas framgångar visar också att verklig närvaro på Internet är en förutsättning och att de sociala medierna är viktiga plattformar för att skapa opinion. Det går till och med att få 7 procent av väljarkårens röster på en kampanj som uteslutande bedrivits på Internet.

Det är dags för de politiska partierna att ta nätet på allvar annars kommer de att bli omsprungna av nya rörelser som har IP-protokollet i blodet. Partierna måste förstå betydelsen av att vara närvarande, lyssna och föra dialog med väljarna på deras villkor. Megafonen måste ersättas med två öron, eftertänksamhet, reflektion och en mun. Men närvaron får inte vara konstlad eller påklistrad. Den måste vara verklig. Vis av erfarenhet så vet jag att det finns massor av engagerade medlemmar i de politiska partierna. Deras insatser på nätet måste få en högre status. Att blogga måste värderas lika högt som att dela ut flygblad. Att twittra måste ge samma status som att skriva en insändare till lokaltidningen.

Piratpartierna utmanar de traditionella partierna och deras sätt att bedriva valrörelse. Det är dags för partierna att ta nätet på allvar!

Björn Mellstrand

Den föreläsare som föll mig bäst i smaken var Lisa Johnson. Hon pratade bland annat om vikten av att anpassa sitt budskap och att konversera med sina konsumenter, inte bara nöja sig med att informera. Vad som gjorde mig extra glad och stolt är att hon i sitt anförande berörde många av de punkter som vi på JMW pratar om med våra kunder och på våra seminarier kring sociala medier. Punkter som vi i också i största möjliga mån försöker att arbeta med våra kring. Lisa Johnson pratade om skiftet från ”The land of push” till ”The land of pull”. Där push innebär att företag endast skickar ut sin information och sina budskap om och om igen. Med andra ord bankar in budskapen i konsumenternas huvuden. Men ett skifte har skett enligt Lisa och idag befinner vi oss i ”The land of pull”. Det kan beskrivas med att här drar allt fler av konsumenterna till sig den information och kunskap de verkligen behöver eller är verkligt intresserade av och väljer bort allt annat.

Vi på JMW brukar säga till våra kunder att det är viktigt att inte bara informera utan även konversera med sina kunder. Företagen äger inte längre sina varumärken, utan det gör dem som konsumerar dem. Enligt Allers kvinnopanel söker 4/10 information på nätet före ett större inköp. Lisa tog upp ett exempel som jag inte kan låta bli att återberätta det handlar om det amerikanska företaget Zappos.com som säljer skor online, temat för dagen var ju trots allt marknadsföring mot kvinnor och vilken kvinna älskar inte skor. Detta företag har enligt Lisa verkligen förstått det här med att konversera med sina kunder och ge dem den service de önskar. Kvinnor som får bra service pratar om detta med sina väninnor, arbetskamrater och andra detta beteende gäller ju inte bara kvinnor anser jag, även om kvinnorna är överrepresenterade i bloggosfären, utan detta gäller alla konsumenter.

I dag söker vi i allt större utsträckning information på nätet innan vi handlar något, vi letar efter vad andra konsumenter tycker om produkten medan vi tidigare helt förlitade oss på professionella tester eller försäljare. Åter till Zappos.com – de gjorde så att om man beställde en sko hos dem och valde leverans inom ett visst antal dagar såg de till att leveransdatumet ändrades till en dag tidigare på alla ordrar, gissa om de som beställt skor blev glatt överraskade när de kom hem och upptäckte att skorna kommit fram tidigare än förutsatt. Lisa berättade om en kvinna som valt att beställa skor från Zappos.com till en släktings begravning eller liknande och i beställningen hade hon utryckt något om att det var viktigt att skorna levererades i tid pga. personlig förlust. Skorna levererades inte bara tid utan de kom tillsammans med dem en blombukett. Kvinnan som beställt skorna var en flitig bloggare och bloggade självklart om detta underbara företag som inte bara levererat skorna i tid utan även skickat en vacker blombukett. Enligt Lisa Johnson har Zappos.com tiodubblat sin vinst på bara ett par år.

Lisa Öhrqvist

I veckan var jag på frukostseminarium om den nya marknadsföringslagen som trädde i kraft 7 juli 2008. Det har skett en del förändringar och nedan är en kort sammanfattning av detta.

Ny marknadsföringslag 2008
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2205/29/EG) införs i samtliga 27 EU-medlemsländer.
Direktivet är ett sk fullharmoniseringsdirektiv. Detta innebär att Sverige varken kan behålla eller införa bestämmelser som går emot direktivet.
Direktivet genomförs i Sverige med en ny Marknadsföringslag som gäller från 2008-07-01.
Till skillnad från direktivet tillämpas den svenska lagen också på marknadsföring riktad till andra näringsidkare, dvs även i business-to-business situationer

Förändringar

• Lagen tillämpas också på åtgärder efter köp, sk efterköpssituationer
• Transaktionstest
• Mer tillåtet med överdrifter i reklam
• Specifikt förbud mot aggressiva affärsmetoder
• Viss information får utelämnas i tv- och radioreklam
• OK med teasers
• Priset behöver ej längre anges i annons
• Köperbjudande/Förmånserbjudande
• ”Svarta listan” – 31 specifika förbud (ingen transaktionstest)
• Förbud mot direkta köpuppmaningar i reklam till barn omfattande SAMTLIGA medier

Vill du veta mer investera i boken ”Den svenska marknadsföringslagstiftningen” av Carl Anders Svensson.

Eller ladda ner Svensk författningssamling 2008:486.
Enligt de som kan är det många bra förändringar men den största nöten att knäcka verkar ändå vara köperbjudande/förmånserbjudande.

Anna-Lena Wallén

Den här veckan har jag befunnit mig i en strid mellan en uppdragsgivares ambitioner och deras egen IT-säkerhetsavdelnings rigida syn på sociala medier. Två helt skilda världar möts, på samma företag …

Och idag när Niclas Strandh ringde gled samtalet in på det totalt skvatt galna förslaget som ligger hos Europaparlamentet om att bloggares ställning ska klargöras genom registrering och reglering. . . Läs det här och förundras. Jag är sjutton mig stum. EU-svenskan är alltid rolig, här når den nya dimensioner när det berör ett område där översättningen än mer avslöjar okunskapen om det som ska beslutas. Det är som om någon från 1800-talet transfererat sig hit och på vägen snabbläst ett lexikon med nya uttryck från 1990-talet (ja just det 90-talets IT-sväng).

”de är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.”

Cyberrymd?! Men herregud….

Det här dokumentet kommer bli en skröna – en morgondagens antikvitet. Ett minne från en tid då de analoga värderingarna förtvivlat försökte hantera en digital omvärld.

Skicka omedelbart Europaparlamentet på en kurs om sociala medier. Det här är horribelt! Det känns som om det vore 1984 på alldeles, alldeles riktigt. I min mer positiva stunder ser jag det dock som dödsryckningarna från en svunnen analog värld. Förändringar sker och de sker just nu. Och vi ska inte glömma att vi alla har våra egna megafoner. Låt oss använda dem.
I september ska det hela klubbas igenom. I sann europaparlamentarisk anda vill man ha feedback från bloggare – så min uppmaning till er alla som bloggar blir att mailbomba Europaparlamentet med era åsikter på web-redaktor-sv@europarl.europa.eu. Ge dem lite kunskap om vad bloggosfären och sociala medier handlar om.

Läs också mer hos Henrik Alexandersson och tack igen Niclas för tipset.

Brit Stakston

Debatten har fokuserat på några hur några få riksdagsledamöter i regeringspartierna ska rösta. Deras våndor har blivit uppmärksammade. Jag saknar dock genomlysningen av övriga riksdagsledamöter och regeringspartierna som helhet. Regeringen har haft svårt att ideologiskt övertyga mig om sin nuvarande hållning.

Det är för tidigt att dra slutsatser av effekterna av denna orkan i de sociala medierna. Men jag tror att vi redan nu kan konstatera att:

1. FRA-debatten bevisar att den svenska bloggosfären har etablerat sig som en maktfaktor.
2. Bloggosfären har förmågan att mobilisera och engagera människor.
3. Bloggosfären har förmåga att genomlysa det politiska systemet.  
4. Bloggosfären har förmåga att sätta agendan för traditionella medier. Denna bloggorkan har smittat av sig på de traditionella medierna och satt agendan. Utan bloggorkanen så hade riksdagens FRA-debatt varit hänvisad till notisspalten i våra stora tidningar. 
5. Bloggosfären och övriga sociala medier leder till handling, såväl på nätet som i verkligheten. Det ska bli spännande att se hur många som sluter upp vid morgondagens demonstration utanför riksdagshuset. Det vore intressant att veta hur många mail, sms, brev, etc som riksdagsledamöterna fått i denna fråga.
6. Långsiktigt tror jag att vi kan se att FRA-frågan skapar nya allianser av värderingar. Bloggare som traditionellt sett inte har stött på varandra upptäcker att de har gemensamma värderingar – nya nätverk uppstår som på sikt kan utmana de traditionella intresseorganisationerna och politisk partierna.

 Två andra ytterligare noteringar:

1. Den personliga integriteten engagerar människor – en fråga som jag personligen trodde var en låg engagemangsfråga.
2. Bloggosfären har lyckas sätta fokus på riksdagen – för första gången denna mandat period har riksdagen och riksdagsledamöterna fått bevisa att de är de som har makten. Det är bra för demokratins skull. Riksdagsledamöterna kommer att tvingas försvara sina ställningstaganden. Om och om igen.

Jag tror att vi kommer att ha anledning att ganska snart reflektera över denna fråga igen. 

Björn Mellstrand

Men vad händer nu? Jo företagen tar nästa steg. Var och varannan kund vill se över sin sociala mediepolicy. Och nya kunder hör av sig och vill ha guidning och råd för hur de ska närma sig något de förstått att de måste inkludera i sina kommunikationspalett.

Vad är det de vill göra då? Communities nämns men förstås men insikten om att det kanske inte alltid är det mest relevanta finns, brand fan perspektiv nämns också – det vill säga hur kärleken till ett varumärke naturligt kan fångas upp och ….. sen nämns alltid tankarna på en företagsbloggande.

Vi ser att det som kommer hända nu är en explosion av antalet företagsbloggar. Bloggen för ett företag är ju verkligen en möjlighet att via sina medarbetare gestalta de värderingar som bär företaget. Personliga tolkningar av hur företagets visioner och värderingar matchar medarbetarnas. Företagsbloggandet öppnar för kommunikation med omvärlden, bidrar till att man hamnar bättre i sökresultaten och överhuvudtaget positionerar sig med sin kunskap, sina tjänster och sin produkter tydligare. Och bjuder in till dialog. Men det kräver mod. Det kräver flexibilitet. Det kräver insikt om vad man vill med bloggandet och det kräver definitivt en personlig ansats.

1997 ville alla bygga portaler. Alla ville lösa allt med den ultimata lösningen för användaren. Alla drömde om att dra alla användare just till sin portal. Jag vet inte hur många satsningar av det slaget jag varit involverad i både nationellt och internationellt. Under de åren blev min viktigaste uppgift bli att försöka stoppa tanken på att bygga en plats som tilltalade alla. Det slog mig i veckan att jag nog kommer att få ta till den där bromsen under de kommande månaderna också. En företagsblogg kommer inte att fungera om den inte är internt förankrad, en del i ett strategiskt kommunikativt arbete och bidrar med något annat fernissade företagsnyheter. Bloggen är ett redskap för ett företag att våga ge sig in i samhällsdebatten och tydligare kommunicera med sina konsumenter. Men den kommer inte att lösa allt och den kommer inte att läsas av alla.

Här kommer vi behöva stötta och ibland avråda företag för att kliva in. Tänkbara misstag: brist på genuin transparens (inom rimliga ramar), brist på kontinuitet, brist på långsiktighet, brist på kunskap om bloggandets etikett, kultur och mekanismer, brist på den flexibilitet som bloggandet bör bygga på för att bli framgångsrikt, brist på insikt om att bloggandets drivkraft måste komma inifrån och inte kan rekryteras in (ser framför mig att en rad etablerade bloggare kommer headhuntas för att bli spökskrivare eller gästbloggare på företag).  

Väntar nyfiket på vad PM Nilsson och Leo Lagercrantz ska hitta på här. Jag tror att många större företag som är nyfikna på bloggandet hindras av att de upplever den egna hemsidan som en ”icke-kanal” för att nå ut med den typen av innehåll. Dessutom har de ganska bråttom med att nå ut när de väl väljer att börja blogga, de vill bli lästa och de vill bli kommenterade. Där tror jag att en intressant debattsajt kan fylla en viktig funktion. En kanal för företag att kommentera dagsaktuella företeelser ur sitt företags perspektiv och i en mer ”traditionell” inramning som får dem att känna sig mer hemma. Det finns också massor av stora såväl som mindre företag som har svårt att nå ut i de traditionella medierna. En DN-debattsida med extrem snabbhet öpnnar upp för spännande  perspektiv…om företagen vågar agera på vad som sker i omvärlden och inte tvärtom. Bloggandet ska ses som en möjlighet att kontinuerligt föda och göda omvärlden med det egna företagets synpunkter på dagsaktuell företeelser som påverkar dem.

Vi kommunikationskonsulter får under tiden göra vårt bästa så att portalhysterin inte ersätts med drömmar om DEN företagsbloggen som alla ska läsa och relatera till. Vi får en stor uppgift i att sätta rimliga mål och förväntningar med bloggandet. Det hindrar dock inte att företagsbloggandet verkligen är en enkel och spännande möjlighet för företag att öppna fönstret mot de sociala medierna.

Brit Stakston

Vi kommunikatörer måste hur som helst bli bättre på att visa vad de sociala medierna handlar om. Vi behöver bli mer pedagogiska och insiktsfulla om den tolkning och förståelse som behövs när analoga och digitala värderingar möts och bryts mot varandra på det sätt de gör nu. Vi måste välkomna och guida de som inte haft chans att förstå, ställt sig utanför eller inte bryr sig eftersom de mest ser det som en teknisk lösning. Något som inte har några djupare dimensioner än att betala räkningarna med eller ett smidigt sätt att beställa flygbiljetter eller jämföra tekniska prylar.

Varför är det då viktigt att alla förstår de sociala medierna? För att det är en fråga om makt, öppenhet och utveckling som alla bör vara delaktiga i. Åtminstone ges chansen att vara delaktiga i.

Vi som evangeliserar måste också se upp så att vi inte målar in oss i hörn och alienerar oss från de som är mer tveksamma, rädda eller omedvetna om allt som rör det digitala. Och förlita oss på att även slow adapters vill kommunicera. Ibland får jag en känsla av att vi vill vara kämpande underdogs…

Ni som följt JMW och mina tankar här vet allt om de enorma möjligheter jag ser med de sociala medierna. Jag hävdar bestämt att det redan idag bidrar till att både individer och företag blir mer hela och väl fungerande. Bra ingångar till hur jag ser på det hittar man till exempel här .

Paradigmskiftet vi befinner oss rör kommunikationslandskapets förändringar de senaste 15 åren och vår anamning av det. Många bitar faller på plats först nu och det som inledningsvis var just mest en teknisk lösning är idag verkligen något helt annat. Det är en utveckling som också berör djupare dimensioner av hur kommunikationen människor emellan utvecklas. Det ger genomslag på fler dimensioner av våra liv idag än vad vi kan uttrycka alla gånger. Det digitala är en del av våra liv lika naturlig som den energi vi behöver för att fungera både fysiskt och samhälleligt.

Men vi måste förstå att alla inte ser det så här naturligt. Det här kommer att innebära kulturkrockar. Ibland riktiga smällar för att de analoga värderingarna fortfarande ser det som sker på de digitala arenorna som enbart fiffiga lösningar som effektiviserar och ser inte själen och dynamiken i de sociala medierna. De avfärdar det som sker i de sociala medierna som något oviktigt och som extrema avarter av självuttryck som inte har någon bäring i den ”verkliga” analoga världen. Ytligt självcentrerat trams…har jag hört mer än en gång. Och vi ska inte glömma att det nog än så länge är fler som har analoga värderingar…åtminstone ofta bland dem vi möter som beslutsfattare…faktiskt.

Det här har inget med ålder att göra. Det handlar om ett förhållningssätt till det digitala och hur man, som analogt uppvuxen, närmar sig det. För mig är det digitala lika verkligt som det analoga. Det som händer på nätet händer i verkligheten. Bara mer distribuerat. Det innebär dialog med fler. Dialog med fler innebär mer kunskap och fler perspektiv. Dialog med fler ger utveckling. Själv kan jag inte vara utan det digitala lika lite som jag vill vara utan sex eller kläderna jag tar på mig på morgonen. En helt naturlig del av livet.

Privat har jag fler digitala vänner än analoga helt enkelt för att det digitala hjälper mig att ha djupa relationer med människor som inte fysiskt bor nära mig. Det är en lika naturlig arena för socialt umgänge (eller naturligare mer tillgänglig i alla fall av tids- och avståndskäl) som att t.ex. gå på middag hos goda vänner. Alla möten, relationer och kunskapsutbytanden on line är lika riktiga och äkta som de som sker ansikte mot ansikte.

Jag har ju förmånen att på JMW kunna ägna lika stora delar till utveckling, som till evangeliserandet runt inflytandet, av de sociala medierna i företagens kommunikation. De senaste månaderna har jag dessutom haft förmånen att få göra det i nära dialog med landets främsta tänkare och inspiratörer inom de sociala medierna och kunnat vara delaktig i utvecklingen av tjänsteutbudet för oss kommunikatörer inom det här området. Det är en galet spännande resa. JMW vill ju vara en del av detta dels för att vi upplever att vi har ett stort ansvar gentemot våra kunder att ligga i framkant vad gäller det stöd vi kan ge dem i en så viktig fråga för dem dels tror vi att vi själva också kan vi bidra till utvecklingen med de perspektiv vi har som experter på kommunikation.

Det här är ingen framtidsfråga. Det händer nu.

Men vi som ligger lite i framkant här måste bli bättre på att försöka tolka och förstå de olika synsätt som finns och analysera, medvetandegöra insikterna om detta. Det är exakt samma processer som sker när människor från olika kulturer möts och de insikter om interkulturell förståelse och förståelse för olika reaktioner som behövs. En process vi som kommunikatörer måste guida igenom och kommer att behöva guida igenom en längre tid framöver. Jag har arbetat med interkulturella möten under 12 år och ser att det är samma kompetenser som behövs. Vi måste förstå och respektera den förförståelse som var och en av oss bär med sig.

I det dagliga möter jag de här krockarna mellan de båda världarna när jag föreläser. Titta t.ex. på hur vi kommunikatörer ser på bloggandet. Det är en viktig och en självklar arena och vi ser det som en starkt påverkansforum. Visst till viss del finns visst insikten hos många företag att bloggandet är en del av omvärldsbevakningen. Några företag bloggar till och med själva (enligt siffror i CS häromveckan är det dock bara 7% ). När jag föreläser går det åt minst en timme åt att ingående diskutera och argumentera för bloggandets existens. Frågorna jag brukar få handlar om:

• Vem bryr sig om bloggar? Sällan eller aldrig bloggar någon (Sällan eller aldrig läser de bloggar.).
• Hur hinner man läsa eller skriva bloggar?
• Slöseri med tid.
• Vem orkar läsa andras dravel, jag skulle aldrig blogga och jag ville inte läsa andras!
• Det är ju bara privat tyckande…hur intressant är det!? En pseudovärld som inte betyder något!
• Fakta? Man kan hitta på vad som helst i sina bloggar.

Igen, det som sker på nätet sker också i verkligheten, svårare än så är det inte för en hel del av de ovanstående frågorna. Självuttrycket som extremt tydlig drivkraft idag och effekterna av det är intressanta att diskutera. Diskussion om vad som är personligt och privat också. Men det är ju samma diskussion som man måste ta i det ”analoga” sammanhanget också.

Det är extremt nyttigt för oss som finns i bloggsfären att inse att det som vi värderar högt och lägger mycket tid och kraft på också är ett fenomen som av väldigt många inte ens är intressant eller ses som en trovärdig kunskapskälla. Det ses ofta bara som privata, ofta pinsamma, ointressanta synpunkter skrivna av bekräftelsenarkomaner och möjligtvis uppfattningen om att innehållet på bloggar handlar om några ytliga modetjejers tankar och en annan politiker.

Transparens då? Vi som tycker oss ligga lite i framkant är medvetna om alla perspektiv, både de positiva och negativa. Men till och med de riktigt gamla transparensrävarna som t.ex. Deepediton blir ändå ibland både förvånad och skrämd över hur transparens hanteras av omgivningen.

Det är också viktigt att tänka på att en stor del av de som anammat ett naturligt förhållningssätt till de digitala medierna inte är medvetna om hur de kan komma att bemötas av människor med mer analoga värderingar. Det kan handla om en arbetsgivare som inte ser de upplagda festbilderna eller en ångestfylld postning om en dålig dag på det tidigare jobbet som helt naturliga (och ofta väl friserade sanningar) delar av en människas liv. Som om vi rannsakar oss själva finns i allas bagage. Det här är bara mer distribuerat och tillgängligt än tidigare.

Alla använder ju nätet – även de med mer analoga värderingar och kan därmed läsa en anställds blogg. Med analoga värderingar upplever man dock det man ser på nätet som om man just i smyg hittat den anställdes innersta tankar, som om man smygkikar i en dagbok, misstolkar och tror sig känna personen på ett sätt som man inte kan hantera riktigt. Det blir alltså lättare för dem att hantera människor vars ”dagböcker” man inte läst…som beter sig enligt analoga normer för vad som är personligt och privat.

Det här måste vi vara medvetna om. Och visst ytterst handlar det om synen på att alla ska vara perfekta. I vår framgångskultur är det fult att visa svagheter. Hur bemöts man då idag om man ”visar svaghet” enligt de med analoga värderingar? Kommer de att kallas till intervju? Får de löneförhöjning eller erbjuds de avancering?

När väl förändringen sker här då är detta ett exempel på vad jag menar med att både företag och människor blir mer hela med hjälp av de djupgående förändringar som kommunikationen nu genomgår mellan människor. Företag och människor vinner på att vara mer personliga. Transparens visar personlighet, närhet och gestaltar de visioner och värderingar som finns.

Vi vidgar våra perspektiv, vi vågar dela kunskap och vi vågar se oss om de människor vi är. Sen kommer vi alltid ha en privat gräns och transparens handlar inte om att visa allt man gör eller att säga varenda galen tanke som dyker upp i huvudet.

Transparens är en strategi för överlevnad och utveckling. För JMWs del får vi ha respekt för att en hel del av våra kunder inte kan, får eller vill hantera transparens. Vi kan dock göra vårt bästa inom vår egen bransch att vara förebildliga här. Och vi jublar av glädje när vi ser att våra kollegor och konkurrenter läser vår blogg eller lyssnar på en föreläsning vi valt att lägga ut och tar del av våra insikter. De bygger sin egen kunskap vidare och i nästa runda möter vi kanske dem och pusslandet fortsätter tillsammans. Internt brottas vi med transparensen hela tiden. Vad kan vi säga? Vad kan vi inte säga? Vi vill också vara perfekta…men vi vill också vara personliga, ärliga och nyfikna. Vi vill nog vara närvarande och trovärdiga. Det är väl vad transparens ger oss. Och ökad kunskap.

Fast visst dippar jag ibland, det tror jag vi alla gör. Transparens kan skada också, i privata relationer man får se saker man inte vill se..i företagsvärlden blir ofta transparens bara yta och fernissa…men igen så är ju livet också. Det går upp och ner. Men vi tar steg framåt hela tiden. Det är det stora.

Jag tror jag stannar här för idag. Det här kulturskiftet och behovet av guidning eller tolkning mellan världarna får bli ett tema här när jag stöter på det i mitt missionerande för de sociala mediernas roll för kommunikationen oss människor emellan. Återkommer helt enkelt.

Brit Stakston

P.S. Några lästips till andra andra kloka personers tankar om de perspektiv jag berört ovan:
• Deepedition generellt men kanske framför allt till postningen här och här
• Jardenbergs postning om transparens
• Allt om min Humlas postning som visar de mer personliga perspektiven av de sociala medierna som uttryckskanal och vad de innebär för den personliga utvecklingen.

Friheten på barrikaderna av Delacroix

Kommunikationsrevolutionen som sker nu, 10-15 år efter att Internets blev en självklar del av företags externa kommunikation, beror bl.a. på den Facebook-feber som drabbade Sverige i höstas. Den påverkar företags syn på sin externa och interna kommunikation. Det är nu det börjar märkas tydligt. Det bubblar under ytan och JMW märker det bl.a. genom det enormt stora intresse hos företag för sin externa kommunikation på webben och hur den kan utvecklas vidare.

Sociala medier är spännande frågor för företag som initialt berör många rädslor;
• Rädslan för att tappa kontrollen  över varumärket

• Rädslan för alla eventuella negativa kommentarer

• Rädslan för att inte klara av den kontinuitet som krävs för framgång om man väljer att öppna dessa kanaler för extern input.

Men det finns fler dimensioner av de sociala medierna och vårt användande av dem och hur de kommer att påverka hela företaget.

1. Sociala medier är en nyckel till framgång även inom helt andra affärsområden än enbart de som drivs av kommunikations- och marknadsavdelningarna på ett företag. Till exempel HR-avdelningarna som i alla faser av employment branding finner en kanal och en kunskapskälla i de sociala medierna. Självklart som kanaler för rekrytering men också för att gestalta företagets värderingar och visioner via anställda som i de sociala medierna har en megafon där de bl.a. kan berätta om sina liv och erfarenheter där erfarenheterna på arbetet ofta är en viktig del. Kunskapsbasen som de sociala medierna utgör för t.ex. HR-avdelningarna handlar om en djupare målgruppsförståelse om man själv ger sig in i den möjlighet till direktkontakt med till exempel blivande kandidater som finns i de olika sociala nätverken. Ja, listan skulle kunna göras lång med exempel på hur detta startar helt nya arbetssätt för HR-sidan på ett företag.

2. Sociala medier och den personliga erfarenhet var och en av oss har av hur enkelt det är att dela saker med varandra driver också på medarbetares krav på arbetsverktyg som arbetsplatsen erbjuder. Den kostnadseffektivitet som alltid krävs av ett företag och transparens som företag idag efterfrågar har mycket att lära av våra konsumentbeteenden.

Den nytta som det innebär att nya (läs gärna äldre) målgrupper använder sig mer och mer av sociala medier i sin vardag, kommer vi se påverkar företags utveckling inte bara inom kommunikationsområdet.

Stora steg för informationssamhället mitt i vår vardag. Brytpunkter som vi nästan inte ser än, för vi befinner oss mitt i processerna.  Skitspännande.

/Brit

UPPDATERING: Mycket bra om ytterligare dimensioner av sociala mediers inflytande över våra beteenden (eller tvärtom mer, det är ju våra behov som styr utvecklingen…) och hur det kommer att påverka t.ex. framtiden för massmedier ger Deepedition här.

I SVTs Gomorron-program debatterade idag Jan Björklund  energipolitik med Maria Wetterstrand. Utgångspunkten var de nya undersökningarna som bl.a. DN skriver om som visar att varannan svensk vill ha kärnkraft igen.

Se upp nu alla kärnkraftsmotståndare. Det är dags nu. Retoriken går igen.

Björklund förenklar energipolitiken på samma sätt som han framgångsrikt gjort med utbildningspolitiken. Med hjälp av nyckelbegrepp som t.ex. flumskola tror vi nu att varenda skola över hela landet bedriver urusel undervisning. Botemedlet är förstås tidiga betyg och Björklund har blivit vår främsta symbol för skolutveckling . . .

Botemedlet för energipolitiken är förstås kärnkraften. Med utgångspunkt från huvudbudskapet från 1977:
Vad ska väck? Barsebäck!
Vad ska in? Sol & vind!
så tar Björklund kommandot i diskussionen. 

Dels för han med varm hand motståndaren (läs miljörörelsen) tillbaks till trädkramarnivån och lusekoftorna (där de dessutom känner sig så hemma – trots allt) där det mesta blir lite töntigt, dels får han diskussionen att hamna om vindkraft kontra kärnkraft. Äpplen och päron.

Samhället och t.ex. basindustrins stora energibehov kräver nytänk. Energifrågan måste för en hållbar utveckling beröra fler perspektiv än vindkraftsparker kontra kärnkraftverk med slutförvaringsproblem på flera tusen år. Maria Wetterstrand ville lyfta in energieffektiviseringen i diskussionen. Det håller inte, en urskruvad glödlampa hör inte hemma i en diskussion om vårt samhälles elbehov.

Retoriskt är Björklund stark. Eftersom han lyckats få skolan att framstå som genomgående usel (trots vår grundförståelse och insikt om den – och där vi trots allt har många personliga goda exempel) så gissa vad han kan åstadkomma med något så komplext och svårt som energifrågan på det sätt han kokat ner den för oss.

/Brit