Vi pratar ofta om att hur förändringarna i medielandskapet har lett till en ökad konsumentmakt. Konsumentens möjligheter att ge uttryck för sina åsikter har förbättrats och möjligheterna att få spridning har stärkts radikalt. Från en insändare, som med största sannolikhet hamnade i papperskorgen hos lokaltidningens redaktör, till idag då idag synpunkter, kommentarer, klagomål och positiva omdömen kan bli synliga för alla genom en sökning på nätet.

Men den verkliga valutan i det nya medielandskapet är tid.  Företagen, medierna, bloggarna, etc etc för en tuff kamp om andelarna av våra tjugofyra timmar. Och aldrig tidigare har kampen om dygnets timmar varit så hård. Möjligheterna och tillgången till ett varierat och rikt utbud av information, underhållning, etc har aldrig varit större.

När vi försöker skapa dagens kommunikation handlar det om att få del av människors tid – att få dem att intressera sig, ta tid till att läsa eller titta och helst av allt prata om det med andra samt sprida det vidare. Vi betalar utbudet av underhållning, information och nytta med att företaget får en del av vår tid. Vår uppmärksamhet.

När det tidigare fanns ett begränsat utbud så besatt vi inte samma makt. Ville vi titta på tv var vi hänvisade till det utbud som de statliga kanalerna erbjöd. Vi som växte upp på sjuttiotalet minns hur tecknad film var något som var lika eftertraktat som vatten i Sahara.  Och kom inte tidningsbudet en morgon så var det bara gå till den lokala kiosken och köpa tidningen (om kiosken var öppen troligen var den lördags- eller söndagsstängt). Nyhetssändningar förekom inte nattetid på radion. Och definitivt inte på tv.

Då var utbudet och konkurrensen begränsad. Vilket ledde till att vi barn tittade på tjeckoslovakiska tecknade serier och älskade professor Balthazar. De begränsade utbudet skapade, eller tvingade oss till, lägereldarna. Vi hade inte makten över vår tid.

Idag besitter vi makten. Utbudet gör att vi har makten att stänga av, byta kanal eller klicka oss till nästa webbsida. Men ibland får jag uppfattningen att vi mentalt fortfarande tror att vi har samma begränsade utbud. Konsumenten måste inse att de sitter på makten och byta kanal, hemsida eller what ever när det inte är något som intresserar eller roar dem, då zappa eller klicka sig bort.

Och om konsumenten tar makten och inte spenderar sin tid på kanaler, hemsidor, etc som inte intresserar, roar eller tillför någon nytta så kommer de att förbättra sig. De kommer försöka hitta nya sätt att attrahera konsumenterna och få mer betalt genom att de tillbringar mer tid där.

Det är dags att ta makten och stänga av.

Björn Mellstrand

I den här videon från Sasquatch Music Festival 2009 ser vi något liknande. En ensam kille står och dansar helt själv. Det ser lite roligt ut, men han bryr sig inte utan vill helt enkelt bara dansa. Två till killar kommer fram och börjar också dansa, till synes för att driva med den ensamma killen. Men, sedan händer något (ca 1.10 in i filmen). Fler och fler börjar dansa och plötsligt har alla nått sin egen tipping point för dans och springer dit för att vara med och dansa. ”Dansgolvet” fylls snabbt.

Det är så här så här som idéer och handlingar sprids och vår perception av något förändras. Ju fler av människorna i vår omgivning som tycker eller handlar på ett visst sätt desto mer ok är det att själv göra det. Innan man vet ordet av har även samhällsnormer och kultur förändrats.

Jag har full respekt för att det finns olika åsikter kring namnet. Och många av de argument som förts fram är relevanta. Men för mig är frågan ganska enkel: man ska kalla saker vid dess rätta namn.

Vi är verksamma i bransch med kraftiga branschglidningar. Idag har många företag inom den kommersiella kommunikationsbranschen ett brett utbud av tjänster. Kommersiell kommunikation är ett brett begrepp som rymmer så mycket mer än bara reklam. Och vi kan anta att branschglidningarna kommer att fortsätta och ta ytterligare fart som en följd av lågkonjunkturen.

I dessa tider av branschglidningar och lågkonjunktur är det viktigt att det finns en stark röst som talar för branschen. JMW är idag medlem av såväl Reklamförbundet som PRECIS. Skälet till att vi gick med i Reklamförbundet är enkelt – förbundet är den enda rösten som har förmåga att sätta vår bransch frågor på agendan.

Genom ett namnbyte kallar vi saker vid dess rätta namn. Reklamförbundet är idag mer än ett förbund för reklambyråer. Idag finns såväl reklam-, design-, PR-, event-, medie-, DR-byråer, etc med i förbundet. Reklamförbundet samlar företag hela den kommersiella kommunikationsbranschen. Och då tycker jag att Sveriges Kommunikationsbyråer är ett bra samlande namn.

Att branschorganisationer förändras och slås samman har varit vardag inom näringslivet under de senaste decennierna. Likaså har vi under de senaste åren sett att en rad fackförbund slagits samman och bildat gemensamma organisationer.

Det är viktigt att namnändringen följs upp och att förbundet fortsätter att vara den starkaste och samlande rösten i vår bransch. Och är med och påverkar agendan. 

Björn Mellstrand

Den stora frågan är om de politiska partierna har insett vilken enorm utmaning de sociala medierna innebär för deras beslutsstrukturer, organisationer, etc.

Ska man hårddra det så är de politiska partiernas grundväsen bygger på servera ett färdigt åsiktspaket som presenteras för väljarna. Påverkan av innehållet i paketen är förbehållen den krypande skaran av medlemmarna. Dialogen föregår de interna besluten. Det finns formella organisationsstrukturer som styr och avgör vem som har inflytande. Efter beslutet är dialogen avslutad. Nu vidtar megafonen, då man marknadsför sina budskap.

Konversationsmarknadsföring bygger ju i stor utsträckning på ett medskapande. Medskapande i alla delar.  

De politiska partierna ställs i de sociala medierna inför en stor utmaning – lyssna. Partierna är vana att lyssna på sina medlemmar. Men lyssnandet på väljarna sker vid ett tillfälle - på valnatten – då får de sin dom. Efter valet påbörjas den interna dialogen igen. 

Med de sociala medierna så behöver de lyssna, involvera och ta intryck under hela resans gång. För de politiska partierna innebär det en stor utmaning eftersom det ifrågasätter deras position som uttolkare av sanningen och vägen framåt.

Hur ska ett parti förhålla sig till den feedback partiet får från väljare och sympatisörer i de sociala medierna. Låt säga att de får kritik för ett ställningstagande - är det då ett argument för att förändra sin position? Hur ska en twitterstorm uppfattas och värderas?

Att börja kommunicera i de sociala medierna kräver ett nytt förhållningssätt. Megafon ersätts av dialog. Munnen byts mot öron och handens handling. Klarar de politiska partierna av dialogen?

Vi kan med största sannolikhet anta att de politiska partierna och de politiska företrädarna kommer att öka sin närvaro och aktivitet på bland annat Twitter de närmaste veckorna. I Almedalen kommer twittrandet att nå sin höjdpunkt. Det är inte svårt att förutspå att Almedalsveckan kommer att gå i twittrandets tecken. Twitter kommer att vara den viktigaste informations- och nyhetskällan. Men kommer de bry sig om vad som sägs i twitterflödet?

Björn  Mellstrand

Genom att arrangera ett cykellopp på ett oväntat ställe som Nordpolen lyckades Crescent starta en ”snackis” i äventyrskretsar och få uppmärksamhet i medierna samt forum på nätet. Det bidrog till att driva trafik till hemsidan och i förlängningen sälja fler cyklar.

Anna-Lena Wallén

De nominerade i PR-kategorin var:

• A Non Smoking Generation
• IFK Göteborg
• Bonnier Carlsen
• Skoda
• V&S
• Cafe Opera

Björn Mellstrand

Ska man hårdvinkla uppmärksamheten i DN så är vi PR-konsulter ett gäng med ”guns for hire” utan samvete som ser opinionsbildning som en lekstuga.  Dessutom är vi ljusskygga och har inga som helst problem att hissa falsk flagg.

Det finns en branschetik för PR-konsulter, dock ska man komma ihåg att alla PR-byråer inte skrivit under på den etiken. Personligen tycker jag att normerna skulle kunna vara tydligare för att undvika den typ av misstänksamhet som vår bransch allt för ofta utsetts för. Jag tycker att vi PR-konsulter ska uppge vem som är vår uppdragsgivare för dem vi för en dialog med.

Det finns också en annan dimension som sällan kommer fram i diskussionen om PR-konsulters etik. Det finns många PR-konsulter som varit politiskt aktiva. Har man ägnat stor del av sin tid till ett politiskt engagemang är det inte något som försvinner den dag man trappar ned på aktiviteterna. Fortfarande tror jag att jag och många av mina branschkollegor är ”politiska djur”. FRA-frågan väckte engagemanget hos många sympatisörer till allianspartierna, som professionella kommunikatörer såg vi hur fel regeringen var ute. Att PR-konsulter har rätt till ett personligt engagemang hoppas jag inte någon ifrågasätter. Och jag vet att det var det som drev mig och många mina branschkollegor att känna sympati och engagemang med FRA-upproret.

Att göra FRA-frågan till en ”lekstuga” för oss PR-konsulter är att förringa frågan om personlig integritet. Det är att förringa det engagemang som många människor gav uttryck för under FRA-upproret. Det är också att förminska de nya fomer som allt fler medborgare använder för att ge uttryck för sina åsikter.

Kommunikation handlar om trovärdighet. De traditionella medierna har en viktig roll i att kritiskt granska avsändare och deras metoder. Kommunikation som inte är trovärdig blir inte framgångsrik. Därför kommer köpta politiska statister och svimmande kvinnor på valmöten aldrig vara en långsiktig framgångsrik metod för politisk kommunikation. Men gräsrötter med ett genuint politiskt engagemang kommer att vara med att sätta den politiska agendan idag och i framtiden. Människor kommer att fortsätta lita på den som har högst trovärdighet.

Björn Mellstrand

Eftersom PR är kommunikation hör det per definition hemma i Guldägget.

Sen finns det alltid gnället om inbördes beundran.

Inbördes beundran är jättebra.
Och inbördes avund.
För när avund tas om hand på rätt sätt utvecklas jävlar anamma, och nästa år tar vi dem. Då jobbar man några timmar till den där kvällen. Eller vågar säga till sina kollegor att det där kan ni göra bättre. Man kanske funderar på organisationen, ska vi försöka jobba mer i team? Man pratar med sina uppdragsgivare om kreativitet, vilket i 100 fall av 100 tas emot med glädje. Och så går det någon månad och plötsligt märker man hur man tillåtas ta betalt för idén, och inte bara timjobbet. Man skrattar mer på mötena. Det blir roligare på jobbet. Och så vidare och så vidare.

Att en bra och kreativ idé alltid får större spridning och skapar mer engagemang går utan att säga det.

Om en vecka ska jag sitta i Guldäggets PR jury. Det ser jag fram emot. Mycket för att träffa alla duktiga människor. Men mest för att se om avund förvandlats till jävlar anamma under året som gått.

Avslutningsvis tycker jag det behövs Guldägg i all kommunikation. Till exempel den som sker i morgon, på alla hjärtans dag, då ena halvan av Sveriges befolkning ska säga till den andra halvan hur mycket hon eller han betyder. Säg det kreativt, så ska du se att effekten blir avsevärt mycket större.

Lycka till, på Guldägget och i morgon!

Joakim Karlsson

Igår var det återigen dags för SPINN, PR-branschens tävling i marknads-PR. En tävling i såväl kreativitet som effekt. Jag skulle dock framförallt säga att det är en effekttävling. Kvällens stora vinnare var Prime PR, Jung Relations tog hem andra platsen i tävlingen. Cohn & Wolfe fick åter igen pris för sitt projekt Minimize Me som de tidigare tog hem det första PR-Guldägget med. De verkliga vinnarna var Max Hamburgare och McDonalds som tog hem vardera två guld.

Tävlingar är bra. Visst var vi på JMW besvikna över att inte vara nominerade. Men då blir jag sjukt glad när en av mina medarbetare under kvällen säger ”nästa år är det jag som ska stå där uppe”. Om tävlingar sporrar till att göra ett ännu bättre arbete för våra uppdragsgivare så är otroligt mycket vunnet.

SPINN skulle må ännu bättre av att kopplas helt bort från de byråerna som tävlar. Idag sköts tävlingen av några byråer i branschen, där Prime PR hittills dragit det tyngsta lasset – vilket är grymt imponerande! Men på sikt bör tävlingen skiljas helt från byråerna och PR-branschens förening – PRECIS – borde över även hela arbetet med tävlingen – det skulle öka tävlingens trovärdighet och styrka.

Björn Mellstrand

Ibland blir jag trött.
Det händer ibland att jag blir ännu tröttare.
Och i vissa fall så blir jag världens tröttaste människa. All energi försvinner och jag vill bara gå och lägga mig. Idag var en sådan dag.

Intet ont anande gick jag på ett möte med några av de främsta krafterna i PR-branschen. Vi hamnade i en diskussion om vad PR är och vad PR inte är. Det var då jag blev trött, tröttare – tröttast. Det finns de som menar att PR är något finare än vad annan kommunikation är. Att PR nästan står över all annan marknadskommunikation. Att PR tjänar några högre syften jämfört med övrig kommersiell kommunikation. Kanske till och med så att PR inte är kommersiell kommunikation.

Under mina år som PR-/kommunikationskonsult har jag svårt att erindra ett enda tillfälle som de strategier, de kreativa idéer, de insatser etc som vi föreslagit eller genomfört inte haft ett kommersiellt syfte. Det handlar om att stärka varumärket, öka kännedomen, driva en fråga, lansera en produkt, krishantera, kommunicera förändringar etc. Att påstå att de har haft högre syften än annan kommersiell kommunikation är att sätta PR på en väldig hög häst.

Björn Mellstrand