DN skrev igår om att PR-konsulter med hemliga uppdragsgivare arbetade gratis för FRA-upproret för knappt ett år sedan. Idag följer samma tidning upp med en ledare på ämnet. Tesen är att PR-byråer och hemliga finansiärer har varit drivande i upproret.
Ska man hårdvinkla uppmärksamheten i DN så är vi PR-konsulter ett gäng med ”guns for hire” utan samvete som ser opinionsbildning som en lekstuga. Dessutom är vi ljusskygga och har inga som helst problem att hissa falsk flagg.
Det finns en branschetik för PR-konsulter, dock ska man komma ihåg att alla PR-byråer inte skrivit under på den etiken. Personligen tycker jag att normerna skulle kunna vara tydligare för att undvika den typ av misstänksamhet som vår bransch allt för ofta utsetts för. Jag tycker att vi PR-konsulter ska uppge vem som är vår uppdragsgivare för dem vi för en dialog med.
Det finns också en annan dimension som sällan kommer fram i diskussionen om PR-konsulters etik. Det finns många PR-konsulter som varit politiskt aktiva. Har man ägnat stor del av sin tid till ett politiskt engagemang är det inte något som försvinner den dag man trappar ned på aktiviteterna. Fortfarande tror jag att jag och många av mina branschkollegor är ”politiska djur”. FRA-frågan väckte engagemanget hos många sympatisörer till allianspartierna, som professionella kommunikatörer såg vi hur fel regeringen var ute. Att PR-konsulter har rätt till ett personligt engagemang hoppas jag inte någon ifrågasätter. Och jag vet att det var det som drev mig och många mina branschkollegor att känna sympati och engagemang med FRA-upproret.
Att göra FRA-frågan till en ”lekstuga” för oss PR-konsulter är att förringa frågan om personlig integritet. Det är att förringa det engagemang som många människor gav uttryck för under FRA-upproret. Det är också att förminska de nya fomer som allt fler medborgare använder för att ge uttryck för sina åsikter.
Kommunikation handlar om trovärdighet. De traditionella medierna har en viktig roll i att kritiskt granska avsändare och deras metoder. Kommunikation som inte är trovärdig blir inte framgångsrik. Därför kommer köpta politiska statister och svimmande kvinnor på valmöten aldrig vara en långsiktig framgångsrik metod för politisk kommunikation. Men gräsrötter med ett genuint politiskt engagemang kommer att vara med att sätta den politiska agendan idag och i framtiden. Människor kommer att fortsätta lita på den som har högst trovärdighet.
Björn Mellstrand
Det har ju tjafsats lite hit och dit om PR hör hemma i Guldägget.
På Guldäggets hemsida står det:
”Guldägget är en tävling som har till syfte att lyfta fram Sveriges mest kreativa och bästa kommunikationslösningar, och föra svensk kommunikation framåt.”
Eftersom PR är kommunikation hör det per definition hemma i Guldägget.
Sen finns det alltid gnället om inbördes beundran.
Inbördes beundran är jättebra.
Och inbördes avund.
För när avund tas om hand på rätt sätt utvecklas jävlar anamma, och nästa år tar vi dem. Då jobbar man några timmar till den där kvällen. Eller vågar säga till sina kollegor att det där kan ni göra bättre. Man kanske funderar på organisationen, ska vi försöka jobba mer i team? Man pratar med sina uppdragsgivare om kreativitet, vilket i 100 fall av 100 tas emot med glädje. Och så går det någon månad och plötsligt märker man hur man tillåtas ta betalt för idén, och inte bara timjobbet. Man skrattar mer på mötena. Det blir roligare på jobbet. Och så vidare och så vidare.
Att en bra och kreativ idé alltid får större spridning och skapar mer engagemang går utan att säga det.
Om en vecka ska jag sitta i Guldäggets PR jury. Det ser jag fram emot. Mycket för att träffa alla duktiga människor. Men mest för att se om avund förvandlats till jävlar anamma under året som gått.
Avslutningsvis tycker jag det behövs Guldägg i all kommunikation. Till exempel den som sker i morgon, på alla hjärtans dag, då ena halvan av Sveriges befolkning ska säga till den andra halvan hur mycket hon eller han betyder. Säg det kreativt, så ska du se att effekten blir avsevärt mycket större.
Lycka till, på Guldägget och i morgon!
Joakim Karlsson
Igår var det återigen dags för SPINN, PR-branschens tävling i marknads-PR. En tävling i såväl kreativitet som effekt. Jag skulle dock framförallt säga att det är en effekttävling. Kvällens stora vinnare var Prime PR, Jung Relations tog hem andra platsen i tävlingen. Cohn & Wolfe fick åter igen pris för sitt projekt Minimize Me som de tidigare tog hem det första PR-Guldägget med. De verkliga vinnarna var Max Hamburgare och McDonalds som tog hem vardera två guld.
Tävlingar är bra. Visst var vi på JMW besvikna över att inte vara nominerade. Men då blir jag sjukt glad när en av mina medarbetare under kvällen säger ”nästa år är det jag som ska stå där uppe”. Om tävlingar sporrar till att göra ett ännu bättre arbete för våra uppdragsgivare så är otroligt mycket vunnet.
SPINN skulle må ännu bättre av att kopplas helt bort från de byråerna som tävlar. Idag sköts tävlingen av några byråer i branschen, där Prime PR hittills dragit det tyngsta lasset – vilket är grymt imponerande! Men på sikt bör tävlingen skiljas helt från byråerna och PR-branschens förening – PRECIS – borde över även hela arbetet med tävlingen – det skulle öka tävlingens trovärdighet och styrka.
Björn Mellstrand
Ibland blir jag trött.
Det händer ibland att jag blir ännu tröttare.
Och i vissa fall så blir jag världens tröttaste människa. All energi försvinner och jag vill bara gå och lägga mig. Idag var en sådan dag.
Intet ont anande gick jag på ett möte med några av de främsta krafterna i PR-branschen. Vi hamnade i en diskussion om vad PR är och vad PR inte är. Det var då jag blev trött, tröttare – tröttast. Det finns de som menar att PR är något finare än vad annan kommunikation är. Att PR nästan står över all annan marknadskommunikation. Att PR tjänar några högre syften jämfört med övrig kommersiell kommunikation. Kanske till och med så att PR inte är kommersiell kommunikation.
Under mina år som PR-/kommunikationskonsult har jag svårt att erindra ett enda tillfälle som de strategier, de kreativa idéer, de insatser etc som vi föreslagit eller genomfört inte haft ett kommersiellt syfte. Det handlar om att stärka varumärket, öka kännedomen, driva en fråga, lansera en produkt, krishantera, kommunicera förändringar etc. Att påstå att de har haft högre syften än annan kommersiell kommunikation är att sätta PR på en väldig hög häst.
Björn Mellstrand
I går eftermiddag besökte jag Allersdagarna på Hotel Rival vid Mariatorget och temat för seminarierna var ”marknadsföring mot kvinnor”. Bland föreläsarna fanns Håkan Gustafsson, VD på Carat Nordic, Charlotta Flinkenberg, chefredaktör på Chic, Tim Lucas, konsult på White Lodge och Lisa Johnson, konsult på ReachGroupConsulting.
Den föreläsare som föll mig bäst i smaken var Lisa Johnson. Hon pratade bland annat om vikten av att anpassa sitt budskap och att konversera med sina konsumenter, inte bara nöja sig med att informera. Vad som gjorde mig extra glad och stolt är att hon i sitt anförande berörde många av de punkter som vi på JMW pratar om med våra kunder och på våra seminarier kring sociala medier. Punkter som vi i också i största möjliga mån försöker att arbeta med våra kring. Lisa Johnson pratade om skiftet från ”The land of push” till ”The land of pull”. Där push innebär att företag endast skickar ut sin information och sina budskap om och om igen. Med andra ord bankar in budskapen i konsumenternas huvuden. Men ett skifte har skett enligt Lisa och idag befinner vi oss i ”The land of pull”. Det kan beskrivas med att här drar allt fler av konsumenterna till sig den information och kunskap de verkligen behöver eller är verkligt intresserade av och väljer bort allt annat.
Vi på JMW brukar säga till våra kunder att det är viktigt att inte bara informera utan även konversera med sina kunder. Företagen äger inte längre sina varumärken, utan det gör dem som konsumerar dem. Enligt Allers kvinnopanel söker 4/10 information på nätet före ett större inköp. Lisa tog upp ett exempel som jag inte kan låta bli att återberätta det handlar om det amerikanska företaget Zappos.com som säljer skor online, temat för dagen var ju trots allt marknadsföring mot kvinnor och vilken kvinna älskar inte skor. Detta företag har enligt Lisa verkligen förstått det här med att konversera med sina kunder och ge dem den service de önskar. Kvinnor som får bra service pratar om detta med sina väninnor, arbetskamrater och andra detta beteende gäller ju inte bara kvinnor anser jag, även om kvinnorna är överrepresenterade i bloggosfären, utan detta gäller alla konsumenter.
I dag söker vi i allt större utsträckning information på nätet innan vi handlar något, vi letar efter vad andra konsumenter tycker om produkten medan vi tidigare helt förlitade oss på professionella tester eller försäljare. Åter till Zappos.com – de gjorde så att om man beställde en sko hos dem och valde leverans inom ett visst antal dagar såg de till att leveransdatumet ändrades till en dag tidigare på alla ordrar, gissa om de som beställt skor blev glatt överraskade när de kom hem och upptäckte att skorna kommit fram tidigare än förutsatt. Lisa berättade om en kvinna som valt att beställa skor från Zappos.com till en släktings begravning eller liknande och i beställningen hade hon utryckt något om att det var viktigt att skorna levererades i tid pga. personlig förlust. Skorna levererades inte bara tid utan de kom tillsammans med dem en blombukett. Kvinnan som beställt skorna var en flitig bloggare och bloggade självklart om detta underbara företag som inte bara levererat skorna i tid utan även skickat en vacker blombukett. Enligt Lisa Johnson har Zappos.com tiodubblat sin vinst på bara ett par år.
Lisa Öhrqvist
Några spridda och ofärdiga funderingar så här på fredagseftermiddagen…
De senaste dagarna har det förekommit en del publicitet om att de sociala medierna kanske inte spelar en avgörande roll för utgången av det amerikanska presidentvalet. Och personligen tror jag inte att det finns några mirakelkurer - sociala medier löser inte alla de utmaningar som de politiska partierna (företag och organisationer) står inför. Men de kan bland annat bidra till att ta tillvara engagemang. Även om de bidrar till mikroengagemang så är det mer än ingenting. Och det lilla kan vara en viktig del i förnyelsen av de politiska partierna och systemet.
Avgörande för framgång i de sociala medierna är att man är äkta. Det går inte att sminka på lite sociala medielösningar och tro att det är vägen till framgång. Börjar man så måste man vara genuin – annars finns en risk att man får en backlash vilket riskerar skada mer än göra nytta.
Ger man sig ut och kommunicerar i de sociala medierna måste man också inse att man startar ett samtal. I ett samtal måste man såväl prata som lyssna. Här finns en stor utmaning. Politiska partier måste lyssna i större utsträckning än vad det gör idag.
Om det finns någon som skulle likna en mirakelkur för att lyckas med sin kommunikation så är det min personliga övertygelse att det handlar om ett samspel mellan de traditionella kommunikationsverktygen och de nya som de sociala medierna erbjuder.
En förutsättning för framgångsrik ”kommersiell” kommunikation är att man kommunicerar i de kanaler där målgruppen finns. Vår Brit brukar alltid citera Jeremaih Owyang ”go fishing were the fish is”. Idag ser vi hur en allt större mängd av människor tillbringar en stor del av sin onlinetid i de sociala medierna och vi ser hur bloggar har blivit en allt större del av människors mediekonsumtion. Då vore det fel att inte innefatta sociala medier om man riktar sig mot en målgrupp som finns där. Vikten av målgruppsförståelse blir allt viktigare.
En riktigt framgångsrik PR-kampanj bygger på att skapa ett samspel mellan traditionella medierelationer och aktiviteter i sociala medier. Jag kommer återkomma i detta ämne inom kort.
Trevlig helg,
Björn Mellstrand
Alla inlägg