Nio av de tio mest omtwittrade personerna förra året är populärkulturella ikoner, samtidigt som de mest omtwittrade filmerna har en slagsida åt populärkultur. Därför är det smart att göra reklam som inte upplevs riktigt som reklam, utan – du gissade det – populärkultur. Kanske kan man sammanfatta detta som att ju närmre man kommer, desto större sannolikhet.

Med en estetik inspirerad av Terry Richardson, kontextuellt laddad med apartheidkonflikten och förpackat som ett musikaliskt oetiketterbart projekt kan Die Antwoord ha kommit närmast av alla.

Men någonting stämmer inte. Hemsidan är lite för slick. Videorna lite för välproducerade. Och helheten är … lite för konceptuell.

Självklart är visar det sig vara FAKE. Allt är en del av Pumas globala VM-kampanj – vilket avslöjas både här och där. Om det sedan spelar någon roll att det är Puma som i hemlighet agerat Frank Farian och skapat ett eget Milli Vanilli à la 2010 är en annan diskussion*. Problemet är att folk blir besvikna – så även om man lyckats sprida kampanjen på ett imponerande sätt är det inte troligt att köppreferensen ökat. Vilket ju borde varit huvudsyftet.

I ljuset av detta blir McDonald’s Dreaming in Mono intressant som jämförelse. Även här verkar ansatsen vara att skapa populärkultur. Med skillnaden att man är tydlig med att det är McDonalds som ligger bakom.

Första gången jag ser filmen gillar jag den. Men trots att innehållet är välproducerat (filmerna är regisserade av etablerade Jens Jonsson som bland annat gjorde Ping-Pongkingen) är det något som gör att jag inte skickar filmen vidare. Nämligen min egen uppfattning av McDonalds. I alla fall just då. Och till min förvåning är det något så gammaldags som köpt media som vänder på detta.

Istället för att köpa traditionella ”mattor” har man valt att premiärvisa filmerna på fredagar. Och endast på fredagar, där man köper hela reklamblock, så avsnitten visas i sin helhet. Det här gör mig glad på två sätt. Dels får jag upplevelsen av att se en kortfilm, vilket jag gör avbrottet i mitt ordinarie program mer tolererbar. Och dessutom blir jag glad att jag slipper se en bra film tjatas sönder. Så nu är jag hookad. Den tvångsmässige, genetiskt betingade samlaren i mig är vaken.

Plötsligt börjar jag aktivt leta efter reklam, vilket gör det ganska tydligt att något har hänt. Jag tittar ikapp de avsnitt jag missat och utan att jag tänker på det så har jag blivit en ambassadör för filmerna. Och först nu är jag benägen att tipsa mina vänner. Jag har alltså gått från en ganska misstänksam och avig, passiv konsument till aktiv ambassadör. En ganska OK kommunikationseffekt om du frågar mig.

Att prata om och dela med sig av populärkultur är idag ett etablerat beteende, som troligen kommer växa ytterligare. Därför tror jag att de här kampanjerna bara är början på en trend där kommunikationen blir populärkultur. Problemet är att kampanjerna ofta mäts i hur många som skickar dem vidare. Och inte på vad som händer sen.

Disclaimer: Vi jobbar varken med Puma eller McDonalds
* Är det bra så är det bra. Och dessutom har konsten varit sponsrad sedan romarriket.

Vi på JMW har under sommaren jobbat tillsammans med Forum för levande historia inför deras utställning ”Middag med Pol Pot”. Det är en film som ifrågasätter hur vi uppfattar omvärlden och de röda ”maoglasögonen” får illustrera hur den svenska delegation som åkte till Kambodja 1978 inte såg något av det pågående massmordet.

Med på resan var bland annat Gunnar Bergström och Jan Myrdal. De besökte arbetskollektiv, sjukhus, fabriker och tömda städer. De åt middag med röda khmerernas ledare Pol Pot. När Gunnar, i utställningen, ser tillbaka på sitt besök är den stora frågan: Varför såg de inget av de massmord som pågick?

Joakim Karlsson på JMW Kommunikation har skrivit manus, produktionsbolaget Palladium har gjort filmen och Robin Robinovitch och Filip Hammarström har regisserat.

För en dryg månad sedan var jag i min favoritstad i Europa Istanbul.

När jag var där pågick en stor reklamkampanj (ska jag skriva kommersiell kommunikationskampanj… kanske). Banken Garanti körde kampanjen ”I love bonus”. Funderade över om den skulle funka i Sverige. Tveksamt.

Björn

Jag talar i egen sak som styrelseledamot i Reklamförbundet så har jag varit med och fattat beslutet om att föreslå en namnändring av Reklamförbundet till Sveriges Kommunikationsbyråer. Ett förslag som mött visst motstånd bland tyckare och tänkare bloggare och opinionsbildare i branschen.

Jag har full respekt för att det finns olika åsikter kring namnet. Och många av de argument som förts fram är relevanta. Men för mig är frågan ganska enkel: man ska kalla saker vid dess rätta namn.

Vi är verksamma i bransch med kraftiga branschglidningar. Idag har många företag inom den kommersiella kommunikationsbranschen ett brett utbud av tjänster. Kommersiell kommunikation är ett brett begrepp som rymmer så mycket mer än bara reklam. Och vi kan anta att branschglidningarna kommer att fortsätta och ta ytterligare fart som en följd av lågkonjunkturen.

I dessa tider av branschglidningar och lågkonjunktur är det viktigt att det finns en stark röst som talar för branschen. JMW är idag medlem av såväl Reklamförbundet som PRECIS. Skälet till att vi gick med i Reklamförbundet är enkelt – förbundet är den enda rösten som har förmåga att sätta vår bransch frågor på agendan.

Genom ett namnbyte kallar vi saker vid dess rätta namn. Reklamförbundet är idag mer än ett förbund för reklambyråer. Idag finns såväl reklam-, design-, PR-, event-, medie-, DR-byråer, etc med i förbundet. Reklamförbundet samlar företag hela den kommersiella kommunikationsbranschen. Och då tycker jag att Sveriges Kommunikationsbyråer är ett bra samlande namn.

Att branschorganisationer förändras och slås samman har varit vardag inom näringslivet under de senaste decennierna. Likaså har vi under de senaste åren sett att en rad fackförbund slagits samman och bildat gemensamma organisationer.

Det är viktigt att namnändringen följs upp och att förbundet fortsätter att vara den starkaste och samlande rösten i vår bransch. Och är med och påverkar agendan. 

Björn Mellstrand

Som ARU ansvarig på byrån så måste man hålla sig uppdaterad.

I veckan var jag på frukostseminarium om den nya marknadsföringslagen som trädde i kraft 7 juli 2008. Det har skett en del förändringar och nedan är en kort sammanfattning av detta.

Ny marknadsföringslag 2008
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2205/29/EG) införs i samtliga 27 EU-medlemsländer.
Direktivet är ett sk fullharmoniseringsdirektiv. Detta innebär att Sverige varken kan behålla eller införa bestämmelser som går emot direktivet.
Direktivet genomförs i Sverige med en ny Marknadsföringslag som gäller från 2008-07-01.
Till skillnad från direktivet tillämpas den svenska lagen också på marknadsföring riktad till andra näringsidkare, dvs även i business-to-business situationer

Förändringar

• Lagen tillämpas också på åtgärder efter köp, sk efterköpssituationer
• Transaktionstest
• Mer tillåtet med överdrifter i reklam
• Specifikt förbud mot aggressiva affärsmetoder
• Viss information får utelämnas i tv- och radioreklam
• OK med teasers
• Priset behöver ej längre anges i annons
• Köperbjudande/Förmånserbjudande
• ”Svarta listan” – 31 specifika förbud (ingen transaktionstest)
• Förbud mot direkta köpuppmaningar i reklam till barn omfattande SAMTLIGA medier

Vill du veta mer investera i boken ”Den svenska marknadsföringslagstiftningen” av Carl Anders Svensson.

Eller ladda ner Svensk författningssamling 2008:486.
Enligt de som kan är det många bra förändringar men den största nöten att knäcka verkar ändå vara köperbjudande/förmånserbjudande.

Anna-Lena Wallén

Det är fascinerande att konstatera hur snabbt vardagen kan förändras. Det är inte många veckor sedan vi fortfarande levde i högkonjunkturens sista dagar – då Riksbanken höjde räntan för att förhindra inflationen och då resursbristen pressade upp priser och löner. Sedan gick det några dagar. Börsen föll hänsynslöst och brutalt. Ena dagen över 10 procent ned. Nästa dag 7 procent. Och det bara fortsatte. Finanskrisen blev vår vardag. Och lågkonjunkturen blev ett faktum.

Bara för någon vecka sedan kunde man höra hur många byråer sa att de inte kände av lågkonjunkturen. Men nu är lågkonjunkturen här. Alla de byråer som jobbar med finansbolag känner nog effekten. Likaså de som arbetar med fastighetsbranschen. Så sent som idag skrev Dagens Media om en bank som ser över sina byråsamarbeten för att minska sina kostnader.

Den här lågkonjunkturen kommer sätta sitt bomärke på kommunikationsbranschen. Men frågan är vem som blir vinnare och vem som blir förlorare? Som helhet kommer branschen att påverkas – de totala intäkterna kommer att minska. Men med största sannolikhet kommer delar känna av neddragningarna i mindre grad än andra.

Min bedömning är att traditionella reklambyråer kommer att drabbas hårdast – då medieköpen kommer att minska. Behovet av traditionella annonser kommer med största sannolikhet att minska. Jag tror att omförflyttande av marknadsinvesteringar från off-line till online kommer att påskyndas. 

Huruvida PR-branschen är vinnare eller förlorare har jag svårt att uttala mig om. Jag tror att intresset för online-PR kommer att öka. Medan traditionell PR kommer säkert att påverkas men i mindre grad än traditionell reklam.

Vinnare:
Webb/Internetbyråer
Otraditionella kommunikationsbyråer som tänker Internetbaserad kommunikation

Non-movers:
PR-byråer 

Förlorare:
Traditionella reklambyråer

P.S.
Den här bloggposten kanske bara är ett uttryck för mina förhoppingar.

Björn Mellstrand