Detta är en postning utifrån en session under Sweden Social Web Camp som ställde frågan om ”alla” tillhör bubblan. Den berör främst den interna diskussionen inom vår lilla krets av webbintresserade. Om det finns en massa oskrivna regler och hierarkier att hantera. Efter konferensen diskuterades ännu aspekt av det här med anledning av en tänkt vinkel i TV4. Var det här mini-Almedalen och vi alla morgondagens makthavare? Det bubblar ibland mellan oss att vi ser på omvärlden som om den är helt okunnig för att den inte delar vårt intresse för nätet. Är vi så mycket smartare än andra? Har vi ett annorlunda DNA? Jag tycker det är viktigt att vi inom den här kretsen av webbintresserade lägger vårt fokus på att få fler att förstå vad som är möjligt med hjälp av nya kommunikationsverktyg. Vi ska få fler att koppla ihop sladdarna. Men vi ska inte trycka på alla startknapparna själva.

Nu till den interna elitdiskussionen. Den om det finns olika status bland oss som umgås. Oskrivna regler och hierarkier.

Bloggande får bli ett sätt att lösa det faktum att jag inte kan vara på två ställen samtidigt idag. Jag håller en egen session samtidigt som det hålls en om elitism i sociala medier med frågan tillhör ”alla” bubblan? Diskussionledare är Jennifer Bark och Sanna Stefansson.

Här kommer mina snabba tankar om detta. En del av vad som sker inom vad vi kan kalla socialamediesvängen eller ”bubblan” som det interna begreppet blivit handlar om rena helt normala gruppdynamiska processer där det sker ett kraftspel mellan medlemmarna i en grupp.  Där saker förändras i takt med utveckling och mognad av vår grupp.

För mig blir en session om elitism med den vinklingen naturligt kopplad till det som under våren i perioder märkts i diskussioner på branschträffar och i de sociala nätverken.  Den om de förhatliga sociala medieexperterna. De där okunniga. En sociala medieexpert har blivit ett skämt. Ett skällsord. Några man älskar att hata. Och något som vi inom den här gruppen absolut inte får kalla oss eller vill bli kallade kanske för att det upplevs förmätet. Vi tassar på tå för jantelagen nafsar oss i hasorna. Och alla kan ju öppna ett Facebook-konto. Jag använder t.ex. energi och mat dagligen inget av det gör mig själv till en energi- eller kostexpert. Det överlåter jag med glädje till andra och väljer om jag vill känna förtroende för de som profileras som detta i media på olika sätt.

Ok. Googlar man på begreppet nämns jag i första träffen. Så det är väl dags att erkänna det. Jag har kallats sociala medieexpert och jag har absolut inga problem med det. Inte alls.

Det är däremot inte den mest relevanta beteckningen på det jag gör. Och det händer framför allt mer sällan. Men det gör mig inget när den används. Och den har sitt syfte för de som använt den:

1. Media har använt det för att förklara vem den här fullständigt okända personen är som tycker och tänker om Facebook eller om mikrobloggar. Mer förr än nu måste jag påpeka vilket också visar vilken utveckling som skett. Mediestrateg eller kommunikationskonsult är mycket, mycket vanligare idag. Eller mer i såna här kombinationer ”Experten Brit Stakston, strateg för sociala medier på JMW”.

2. Arrangörer av seminarier gillar att använda den. De  vill ju ha den bästa på plats och expert verkar vara ett gångbart ord då. Det använder vi till och med själva på JMW när vi bjuder in våra uppdragsgivare.

3. För oss som byrå i relation till kunder har jag och fler med mig på byrån lyfts fram som sociala mediexperter i en tid då allt var nytt. Det har varit lika naturligt som att vi på byrån i pitcher och kundsamarbeten alltid lyft fram olika konsulters specialområden inom kommunikation.

Mina reflektioner om aversionen som väcks när någon sett termen sociala medieexpert cirklar runt resonemang om att det kanske återspeglar en omedveten gammeldags syn på experter. En expert kan bara vara de som skrivit akademiska avhandlingar eller något sådant. Eller kanske vanlig missunnsamhet baserat på en känsla ”jag är också expert jag använder också sociala medier, varför syns den där mediekåta typen överallt”. Eller en sorglig jantelagseffekt trots att vi pratar om nya medieformer som faktiskt sägs kunna spränga jantelagen. Här lever vi verkligen inte som vi lever i så fall. Låt folk avgöra själva tänker jag. Låt  medier, konferensarrangörer eller folk kalla sig vad de vill. Omvärlden ger alltid sina omdömen ändå. Ni bestämmer själva vem som är sociala medieexperten för er, om ni nu måste definiera en sådan. Den kraften att vi själva värderar finns det vet vi ju.

Så om vi kollar vad en expert är enligt wikipedia:

An expert, more generally, is a person with extensive knowledge or ability based on research, experience, or occupation and in a particular area of study. Experts are called in for advice on their respective subject, but they do not always agree on the particulars of a field of study. An expert can be, by virtue of credential, training, education, profession, publication or experience, believed to have special knowledge of a subject beyond that of the average person, sufficient that others may officially (and legally) rely upon the individual’s opinion.

Så hur ser jag på min expertroll. Det som skiljer mig från den som har en framgångsrik närvaro och kunskap om de sociala medierna för sitt privata användande är att mitt arbete går ut på att under heltid analysera och förstå hur den utveckling vi ser påverkar människors i deras vardag och deras affär. Oavsett bransch.

Ett arbete där jag fullständigt släpper min egen syn på vad som är möjligt och intressant för mig i min privata syn på nätet. Min egen mediekonsumtion hör ju inte hemma här alls, det har det aldrig gjort för en kommunikationskonsult.  Jag har skrivit en postning om hur jag arbetar som lyfter fram att det handlar om att förstå. Läs gärna den texten om du stör dig på att jag kallats sociala medieexpert. Den sätter fingret på hur jag arbetar och hur allt handlar om att förstå.

För mig finns ingen elitism inom den här kretsen som skiljer sig från andra grupperingar.

Däremot spelar det egna förhållningssättet in här. Vi har vårt eget ansvar att försöka bidra till att söndra den typen av grupperingar om vi upplever det som sker som besvärande och exkluderande. Förhållninggssättet här är i grunden byggd på ett gemensamt kunskapsbyggande, delande av erfarenheter, tankar och upplevelser.

Vi är över 400 personer här på denna konferens. Vissa av oss jobbar mycket tillsammans men ses nästan aldrig. Vissa pratar vi med online men umgås aldrig med offline. Vissa är personer jag är mer nyfiken på än andra för vi har aldrig chansen att spåna saker tillsammans. Vissa stöter jag på här och nu för vi råkar sitta bredvid varandra under frukosten och det leder till fler samtal eller inte. Vissa kommer jag inte hinna prata med. Men det betyder inte att jag inte skulle vilja prata med er alla. Det betyder inte att jag exkluderar någon. Det betyder inte att jag upplever att vissa är mer värda än andra. Däremot kan vi säkert gilla vissa mer än andra. Personkemin försvinner inte för oss som gillar nätet som kommunikationsform.

Jag tror elitismen är precis sådant där som vi alla bär ett gemensamt ansvar för hur vi vill förhålla oss till. Omfamna om den är viktig för oss. Eller ifrågasätta.

/Brit Stakston

I buss 2 på väg till SSWC med hjälmen på huvudet för att lätt kunna kännas igen. Möts av Karin Adelsköld som fullfjädrad reseledare i både klädsel och ton i rösten när vi får instruktioner om dagens upplägg. På väg till bussen har jag mött en snygg och glad Ronnie Ritterland trots den tidiga morgonen i vår jakt efter dryck och får även krama Maria Sjöberg som med sin tweet imorse gjorde mig glad. Och lycklig över att få fortsätta de samtal jag efterlyst i helgen med bland annat henne. Får också krama Robin Danehav som jag inte sett sen Almedalen, rekommenderar honom att sova lite för han såg trött ut efter en kort natt. Till och med tröttare än han såg ut efter en hel veckas arbete med oss  i Almedalen.

Jag blir ännu mer fylld av positiv energi och glädje av de spännande samtal som tar fart från första stund. Många samtal om samhällsutveckling och nätets roll i det. Sitter bredvid Johan Grafström från Utbildningsradion som alltid får mig att tänka ett varv till. Vi pratar om lokalpolitisk påverkan och det han själv involverat sig framgångsrikt i för skolmatsfrågan i Lidingö.

Skriver vidare och hör Johan och Magnus Kolsjö från Kristdemokraterna fortsätta samtala om den pågående valrörelsen. Bredvid mig sitter Emanuel Karlsten och skriver koncentrerat, säkert något för Expressen. Mikael Zackrisson räddar min förmiddag genom att bjuda mig på rykande hett kaffe efter att han suttit och jobbat en stund. Och lärt oss huliganramsor. Jag har också hunnit med ett kort men inspirerande snack med David Bismark. Sist jag träffade honom var på TEDxStockholm och vill verkligen under de här dagarna hinna fånga upp mer om hans tankar om framtiden vad gäller elektronisk röstning.

Inser alltså snabbt att det här kommer att bli lika galet som Almedalsveckan kompetensmässigt och socialt fast på mindre än 48 timmar. För det här är en enda bussresa och huvudet är redan fullt av tankar.

Vi har hunnit åka ett par timmar till och samtalet med Johan som ju varit projektledare för Klass 9A har glidit över till skolan. Det är tredje gången den här veckan som jag för djupa och viktiga samtal om skolan. Är det morgondagens skola som blir mitt nästa fokusområde undrar jag… Från internationalisering, miljö och kommunikationsbranschens utveckling genom sociala medier till …. *trumvirvel* morgondagens kunskapstillväxt. Vi får se, grymt inspirerande samtal i alla fall.

Nej, nu måste jag fokusera på det analoga mötet. Men fler rapporter kommer. Jo, förresten har också hunnit prata om Employer Branding med Michelle Rea och Robin Jakobsson det är ju också ett galet spännande område och fick anledning att diskutera debatten jag var involverad i somras.

Sen fick vi på buss 2 vara med vid ”unboxingen” av SSWC-boken. Så fin! Köp den : ) och krama Mattias Boström extra mycket för hans jobb!

För ett år sedan var SSWC en tung helg för mig personligen och jag minglade väldigt lite. Min syster dog några veckor senare och det skulle visa sig att hon under konferensen verkligen i slutet av sin sjukdom. Halva min tid tillbringades i telefon och delar av mig har även fysiska minnen av det som skedde då. Kroppen minns sorgen på något sätt. Men den här förmiddagen visar att kunskapsinjektionen som SSWC ger skapar nya minnen och känslor.

Nej, nu måste jag verkligen sluta skriva nu ska David Stark och Karin Adelsköld underhålla oss med musiktävling (vem vet först vilken tv-serie det handlar om när musiken spelas)  för att peppa oss inför båtfärden som kommer. Tävlingen avslöjar nya egenskaper kan jag säga….vem vet först att det är Teletubbies, Starsky & Hutch eller Dynasty?

/Brit Stakston

P.S Hjälmen kan jag berätta följande om. Det bildas kondens i en hjälm efter ett par timmars användande. Den blev då pga värmen istället använd som handväska. Man kan skopa vatten med den ifall det blir vatten i tälten pga regn, kanske också en bålskål men framför allt för att fälla män. Kommer ta av mig den och slänga den framför män jag vill ha liggandes på knä framför mig…

Planeringen inför Sweden Social Web Camp pågår för fullt. Det görs packlistor och planeras sessioner för fullt. Jag ser framemot fredagkvällen då vi ser schemat växa fram. Det finns massor av spännande ämnen som jag i mindre och större sammanhang hoppas diskutera under helgen. Kanske slänger jag  in fler idéer för sessioner men det beror helt på det övriga programmet. Problemet med att hålla i sessioner är ju att man då missar andras sessioner!

Är ganska övertygad om att det mesta jag vill diskutera också finns som behov att samtala om hos andra. Sen är vi ju alla där för att få en massa helt nya idéer och själv vill jag efter helgen förstå än mer så jag avvaktar vidare tills schemat är upplagt.

Men givet är ju att ett år som för mig präglats av en djupdykning i politik i relation till sociala medier gör att jag vill ta tillfället i akt att med debattsugna på SSWC diskutera vad Politik 2.0 är för alla er på plats. Ur er egen synvinkel som väljare.

Så låt mig presentera tanken runt min session så här långt och fundera på om du vill delta när du ser det bland alla punkter i programmet på fredagkvällen. Det vore himla skoj! Så är du intresserad av samhällsutveckling och politisk påverkan läs vidare : )

Skrev så här i boken Politik 2.0 i introduktionsavsnittet om politik och de sociala medierna:

”Vi förväntar oss i alla skeden av livet både som kunder, konsumenter, patienter och medborgare helt nya sätt att kunna påverka och bli medskapare. Utvecklingen sker just nu och det står oss fritt att pröva vad som passar bäst för den egna verksamheten. Vad det ställer för krav och vilka möjligheter det ger politiken är uppenbar. Vi kan se den länge önskade aktiva medborgardialogen realiseras och en revitalisering av det politiska engagemanget. Webben som bärare av nätverk till deltagande är så uppenbart enkelt att se. Om ”Web 2.0” fick siffernumreringen som tecken på uppgradering så som brukligt var med programvaror (det var helt enkelt en förbättring av den webb som fanns runt 97).  Självklart är det väl läge att även uppgradera politikens sätt att fånga upp medlemsengagemang och valkampanjande år 2010.

2.0 för politiken bygger på en vilja att få ett ökat värde genom den delaktighet man får från medborgarna. Det handlar alltså inte om att bocka av konton på YouTube eller Twitter på en sociala mediportal som sedan inte fylls med annat än färdigmanglade budskap som det ska argumenteras för. Jag tror att Politik 2.0 handlar om att ta den process som finns inom traditionella partier till nya former. Det här är ett spännande arbete för de som arbetar med politik och som har mod att förnya engagemangsformerna.”

Det är ju en lång bussresa för många så läs även gärna ytterligare n bloggpost inför sessionen dels för att  jag avslutningsvis redogör varifrån 2.0-begreppet kommer dels för att förstå hur jag ser på sociala medieutvecklingen just nu.

Efter en intervju med mig i SvD i somras om politikers agerande i Almedalen i de sociala medierna som fick rubriken ”Sociala medier spelar ingen roll” var reaktionen från partierna ”Oh nej skulle vi gjort mer hade det varit spam eller centralstyrning”. Jag skrev ett svar som Emanuel Karlsten tyckte var  ”löjligt lång men också löjligt bra”. Läs gärna den postningen inför sessionen för den kan vara en bra utgångspunkt  På väg mot flopp i valet för sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 13. Hur tänker du blir min alltså följdfråga till dig under sessionen.

1. Vad är Politik 2.0 för dig?

Låt oss tillsammans diskutera vad som vore möjligt och relevant för politisk kommunikation. Hur hade du önskat att politiker syntes på nätet? Konkreta exempel. Konkreta erfarenheter. Du kanske har idéer för olika målgrupper som du sett möjligheter för. Låt oss ösa ur oss förslag och visa denna önskelista för samtliga partiers kommunikationsansvariga.

Och avslutningsvis när vi har den här önskelistan framöver oss. Låt oss våga ägna någon minut åt att diskutera varför det arbetsätt jag nämner i min bloggpost och de förslag vi sammanställer under sessionen inte har gjorts tidigare. Socialemedieredaktörerna som anställts är ju alla smarta, varför har de inte gjort detta då? Vilka är era erfarenheter och tankar runt de interna processerna i ett politisk parti eller organisationer generellt? Skiljer det sig från implementeringen i företag? Vad tror ni hindrar för att omfamna nya arbetssätt vilket de sociala medierna ofta kräver? Här kan vi dela med oss av egna erfarenheter från våra egna arbetsplatser, vårt eget organisationsengagemang och/eller från uppdragsgivare.

2. Vad tror ni krävs för att förnya formerna för politisk kommunikation?

Åh vad jag hoppas ni vill komma! Kommentera gärna här om ni tror ni vill komma, vore kul att redan nu veta om någon tror det här kan vara intressant att diskutera.

/Brit Stakston

P.S. Tänkte också dela ut 25 ex av boken Politik 2.0 till intresserade som är nyfikna på boken.