Har vi som lever och andas nätet sen många år fastnat i ett nästan automatiskt vi och dom-tänkande? Är vi fast i den verklighetsbeskrivning som var relevant för många år sedan? Istället för att utgå från att det faktiskt skett en stor utveckling  tar vi ibland för givet att så inte är fallet. Nu när det egentligen är dags fokusera på vad konsekvensen är av det som påbörjats fastnar vi i de där ringhörnorna som fanns för några år sedan.

Jag tror det här kan bero på två saker. Dels finns det ett behov bland alla de ”nya debattörer”, ofta etablerade journalister, konsulter, marknadsförare eller företagsledare, som nyligen kommit till insikt om nätets möjligheter att ta plats. Att göra de tankeexperiment som behövs för att förstå nätets påverkan. Dels kanske det handlar om att vi som kallat oss ”early adopters” nu vill värna om vår egen affär. Precis som de vi en gång utmanade med att våga tänka nytt.

Varje vecka dyker nya personligheter fram i mitt nätverk på Twitter som tidigare varit osynliga i debatten både här och i andra sammanhang vad gäller nätet. Men de har sina egna andra plattformar, nätverk  och sammanhang för att diskutera de sociala medierna som de nyligen upptäckt med förtjusning.  De vill också lyfta och kritisera de fall där medieuppdelningen fortfarande syns och reflektera över det som sker.  De driver passionerat på utvecklingen om sociala mediers möjligheter och det är fantastiskt bra. Extra bra för de har ofta en närmare anknytning till den verklighet som utmanas. Nu är det oftare ur egen upplevd verklighet som det analyseras, ifrågasätts och skapas case mer än att det är konsulters teorier. Den enda gången  det inte blir så konstruktivt  är om det är nya konsulter på den här arenan som målar upp problem som inte finns längre.  Mycket har ju förändrat sig även om en del av resonemangen är högst aktuella att diskutera. Men när alla redan använder verktygen måste diskussionen delvis handla om andra saker än vad den gjorde för några år sedan.

Här ligger förresten också förklaringen till varför politik och sociala medier är så hett. Valrörelsen i sig är ju ett gigantiskt realtidscase för sociala medier.

Varje partistrateg vet att tala om dialog och lyssna under årets valrörelse. Många politiker provar nya sätt att realisera aktiv medborgardialog. Varje marknadsförare förstår att det finns nya kommunikationsvägar till kunderna som bör undersökas. Varje journalist förstår att läsarmedverkan bidrar positivt. Varje pr-konsult kan sociala medier. Varje konsument har en medvetenhet om sin egen konsumentmakt genom den egna publiceringsplattformen.

Maktförskjutningen är faktiskt alldeles uppenbar för de flesta nu. Åtminstone teoretiskt och man förstår i alla fall att  om inte idag så imorgon måste detta hanteras. Vi ser verkligen teorierna ta små steg i verkligheten. Och i alla möjliga sammanhang. Varje händelse och diskussion är ett steg framåt och skapar ännu större förståelse.Vi kan faktiskt vila att den här motorn är igång nu. Tekniken anammas och kommunikationen frodas. Överallt.

Så nu till den andra tänkbara anledningen till att  ”vi-och-dom-tänket” fortfarande finns kvar.  Dags för rannsakning av oss som ser på oss själva som ”early adopters”. Vill vi vara sociala medie-experterna för alltid? Vill vi förlänga tiden genom att fortsätta äga det rätta svaren? Vi som tycker vi pratat till leda om detta klarar vi när vi ser att andra tänker lika smart fastän de upptäckte sociala medier i förrgår?  Hur förändringsbenägna är vi själva? Ser vi till fullo vad som faktiskt hänt? Eller loopar vi dvs upprepar det vi sagt de senaste tre eller varför inte 15 åren trots att det faktiskt hänt massor!  Och händer varje dag.

Ser vi inte upp blir vi ju exakt som de vi kritiserat mest de senaste åren. Traditionalisterna. De som inte ville anamma de nya medieformerna. Reklambyråerna, företagens marknadsavdelningar, partierna och journalisterna. Håller vi på att bli likadana? Värnar om vår egen affär? Tanken har slagit mig ett antal gånger under konferenser de senaste åren, det är som om vi fortfarande målar upp en bild av vi och dom. Det är ju  inte så längre!

Mina resonemang kan sättas i relation till två aktuella företeelser dels en debattartikel dels ett tal av Obama.

Statsvetaren Ulf Bjereld skrev en fjärde del i en debattartikelserie i Expressen häromdagen om politik och sociala medier. Rubriken var ”Frifräsande bloggar hotar socialdemokraterna inifrån”. Hur många av oss som engagerat sig för bloggosfärens legitimitet reagerade med reptilhjärnan när vi såg den rubriken? Tog för givet att det var ännu en artikel där allt som rör sociala medier skulle ifrågasättas. När artikeln egentligen var en statsvetares ord på det vi sagt under så många konsulttimmar?! Ulf Bjereld summerade det faktum vi alla som engagerar oss i politik och sociala medier är så djupt medvetna om och försöker få partierna att förstå:

I vår individualiserade tid måste partierna vara beredda att i varje val erövra varje väljare och varje röst på nytt. Dagens engagerade väljare vill mötas och verka på sina egna villkor. Socialdemokraternas svåra utmaning består i att bejaka denna utveckling och våga släppa varumärket utan att samtidigt tappa de värden om frihet, jämlikhet och solidaritet vari varumärket har sin grund.

Med politiken som case tittade Ulf Bjereld på konsekvensen för politiken av nätet. Att han sen talar direkt till socialdemokraterna om deras kärnvärden handlar ju om sitt eget partipolitiska engagemang så konstaterandet blir ju också självkritiskt. Men processmässigt är det direkt applicerbart på varje verksamhets utmaningar idag. Kundens krav på att verka och mötas på egna villkor i kontrast eller härlig harmoni med varumärkets visioner och värderingar framöver.

Det andra fallet var förstås internetpresidenten Obama och hur han kritiserats för sitt tal till studenter på Hampton University.  Min tolkning ligger nära både det Mashable och Andreas Ekström skriver, att hans ord inte alls givet handlar om att han plötsligt avslöjar sig som en teknisk dinosaurie eller bakåtsträvande.  Det här var vad han sade:

”And meanwhile, you’re coming of age in a 24/7 media environment that bombards us with all kinds of content and exposes us to all kinds of arguments, some of which don’t always rank that high on the truth meter. And with iPods and iPads; and Xboxes and PlayStations — none of which I know how to work — (laughter) — information becomes a distraction, a diversion, a form of entertainment, rather than a tool of empowerment, rather than the means of emancipation. So all of this is not only putting pressure on you; it’s putting new pressure on our country and on our democracy.

Class of 2010, this is a period of breathtaking change, like few others in our history. We can’t stop these changes, but we can channel them, we can shape them, we can adapt to them. And education is what can allow us to do so. It can fortify you, as it did earlier generations, to meet the tests of your own time.”

Metadebatten runt det han sagt är grym samtidsdokumentation det också. Dels att traditionella medier gärna vinklar det till beviset för att trots teknikens roll Obamas valkampanj så kan han inte använda en Ipad. Dels att  många har valt att lyfta ut just denna del ur det han sade:

”With iPods and iPads; Xboxes and PlayStations – none of which I know how to work – information becomes a distraction, a diversion, a form of entertainment, rather than a tool of empowerment, rather than the means of emancipation.”

Just det citatet har med lätthet kunnat övertolkas och förvandlats till rubriker och möjliggjorde slutsatser om att han inte förstår  hur spelbeteenden tvärtom t.ex. bidrar till ökad koncentrationsförmåga eller att Obama menar att demokratin hotas av Ipads.

Målgruppen för talet var studenter på ett college. Uppvuxna och familjära med de verktyg han radade upp och han menade inte alls att de nya kommunikationsformerna och verktygen begränsar den egna individens möjligheter till yttrandefrihet, förmåga att värdera information. Tvärtom. Han vågade bara nämna ordet ansvar kopplat till möjligheterna de ger. Reaktionerna är ett tidens tecken som har att göra med de båda aspekter jag reflekterat över i denna post.

Det är dags nu. Vi måste våga prata om att det faktiskt finns saker på nätet som inte är sant. Vi måste våga prata om att tre timmars spelande av Call of Duty inte givet leder till högre grad av självbestämmande eller demokratisering.  Vi måste våga prata om att gränsen mellan privat och personlig ser olika ut för människor. Vi måste våga prata om behovet av ner- och avkoppling.Vi måste våga prata om att att det finns mobbbing på nätet. Också.

Det betyder inte att man är teknikfientlig. Att man inte hajat. Allt. Allt håller på att smälta samman fullständigt sömlös för allt fler. Vi ställer alla allt större krav på våra politiker, på de företag vi väljer att anlita och på våra arbetsgivare. Krav på medinflytande, på nya arbetsformer, nya kommunikationsverktyg, nya sätt att samarbeta. Viljan att interagera och själv få addera ett värde kommer att bli allt mer betydelsefullt. Nu är det dags att fokusera på möjligheten att realisera det vilket möjliggörs när trösklarna sänkts.

Teknikens möjligheter är uppenbar för den stora majoriteten. Sociala medier är allas verktyg nu. Inget annat. Telefonen ringer för fullt och frågan om man tänker svara är allt oftare ja. Allt fler gör det.

Nu måste vi lägga kraft på att stödja de processer som sker internt i partier, i företag och i organisationer när anställda i stort och smått börjar arbeta med dessa kommunikationsverktyg. Det är väldigt lätt att i vardagen falla tillbaka till gamla vanliga spår. Tålamodet är ofta kort. Sociala medieinitiativen är inte alltid helt förankrade internt. Vi är bara i början på vad sociala medier faktiskt får för konsekvenser och det tunga arbetet sker nu internt. Det allra bästa ligger fortfarande framför företagen, organisationerna och partierna.

Det blir vår nya uppgift. Att stödja de processerna och hålla handen även när nyhetens behag lägger sig. Inte att se spöken där det inte finns några.

/Brit Stakston

Twitter har klämt sig ner i tv-soffan och in i mobilerna hos många nu. OS-rapporteringen, Melodifestivalen samt att modebloggerskorna har gjort entré på Twitter gör att mainstreamanvändandet absolut når nya nivåer. Det kommer också snabbt skapa nya användningsområden och omforma tjänsterna. Det är det riktigt spännande.

Mikrobloggandet är alltså slutligen på väg att bli mainstream. Lägg märke till att jag skriver mikrobloggandet. Inte Twitter. Även om det just nu är den ledande tjänsten. Mikrobloggandet som fenomen är här. Det är inte en irrelevant plattform som tappar mark och bara används av onyktra elitistiska medelålders webbkramande webbtalibaner längre.

Vanligtvis dunkar våra dagar och vårt liv fram. Med tiden flyter allt ofta samman. Nya, underliga saker blir vardag och vi minns inte ens att vi en gång tyckte att både e-mailen och mobilen var smått komplicerade eller konstiga att börja använda. Men det är häftigt de gånger man kan distansera sig och nästan ta på utvecklingen. Ni vet den där känslan av att nu, nu händer det. Som till exempel en helg i slutet av augusti 2007 år när alla, alla öppnade Facebook-konton. Den senaste månaden har jag haft exakt samma känsla för vad som händer med mikrobloggandet och sociala medier i stort nu.

Samtidsreflektion är intressant att göra när det  där klivet över gränser till slut tas. Det är galet intressant att se vad som händer när tekniken blir allt mer ointressant och fokus ligger på det man vill kommunicera – oavsett kommunikativ plattform.  Ett allt större antal vardagsanvändare som fyller tjänsterna med nytt innehåll och nya konversationer. Som bara gör. Som inte för metadiskussioner om fenomenet i sig.

Med bl.a. modebloggerskornas entré på Twitter kliver mikrobloggandet in i vardagen för så många fler. Här ser ni Isabella Löwengrips och  Alexandra Nilssons första tweets och båda bloggade också om att de börjat twittra, här Blondinbella och här Kissie. Självklart leder det till ett brett genomslag bland fler. Ska bli kul att följa hur tjänsten på sikt utvecklar sig i takt med nya grupper av användare. Isabella Löwengrip har på fem dagar skrivit drygt 300 tweets och är nog rolig att följa om man gillar henne och realtidskonversationen tillför definitivt något extra även för hennes följare. Twitter är ju bara skoj och relevant om ens vänner och andra man intresserar sig för finns där. Så visst är modebloggerskornas entré  i mikrobloggsvärlden en pusselbit för ett brett genomslag.

De andra två viktiga pusselbitarna till att sociala medier och olika tjänster når nya nivåer  för mainstreamanvändandet är hur traditionella medier omfamnar sociala medier för OS och Melodifestivalens rapporteringar.

OS-tweetsen som märks #vinteros puffas det för i många medier. Här skriver Aftonbladet om det och i veckan meddelade de tillsammans med DN och SVT om att de använder Twingly för att följa liverapporteringen från sociala medier.

Det publicistiska värdet av de här strömmarna på sajterna kan helt klart diskuteras, här finns mycket att göra fortfarande för att skapa relevans för läsarna/tittarna. Klart är att det redan på den här nivån också leder till en nyfikenhet och några nya twitteranvändare trots att Twitter är lite klurigt att lära sig och ta till sig. Märker i kommentarsflödet hos Blondinbella att det finns både bu och bä för Twitter. Utan tredjepartsapplikationer som Tweetdeck är ju Twitter onekligen en tjänst med hög inlärningströskel. Ser man sedan tusentals tweets i en ström samtidigt kan det upplevas som underligt. Men det är stora första steg till en integrering. Och igen. Fler nya användare leder till fler nya behov som tjänster alltid utvecklar sig efter.

Kanhända att vi får se en än större aktivititet i andra sociala medier för det som berör OS, till exempel i Facebookgrupper vilket SVTs Hanna Larsson tweet här kanske visar.

Samtalen på Twitter om Melodifestivalen är många, under första deltävlingen förra lördagen skickades det mellan klockan 18-22 cirka 6000 tweets enligt Twinglys Martin Källström, jag tror det var ungefär lika många igår. Melodifestivalen med #melfest berättar också de traditionella medierna utförligt om här ett exempel på hur Expressen puffar för det.  SVT har kommentatorer som twittrar via text-tv, gå till sidan 198 nästa lördag om ni missat hur Annika Lantz och Ebba von Sydow twittrar. Skrev ju om det förra veckan att det var historiskt även om det är en lite klumpig merge av tjänster. Även i gårdagens sändning påade Måns Zelmerlöw live-twittrandet och visst skapar även det nya grupper av nyfikna och kännedom om Twitter som fenomen.

Så hur gick det till? De små, små stegen som tagits är många. Det här är några av de som dök upp i mitt huvud just nu. En del av de pusselbitar som bäddat för det breda genomslaget nu:

• Att det nu börjar puttra artiklar om att t.ex. använda mikrobloggande för internt bruk.

• Att SVD.se visar flöden från olika aktuella hashtags t.ex. från #partiledardebatt till att det har egna twitterkonton som rapporterar inom vissa områden.

• Att allt fler politiker gör twittrandet till en del av sin vardag.

• Att Kinga Sandén får Stora Journalistpriset för att använda Twitter som arbetsverktyg är viktigt. Hon får här också representera andra journalister vars twittrande varit pedagogiskt viktiga för intresset för twitter inom vår bransch tänker då bland annat på Mats Knutson och Niklas Orrenius.

• Kundservice på Twitter allt vanligare. Att SJ väljer att bemanna en del av sin kundtjänst med fyra twittrare och tydligt hänvisa till möjligheten att följa dem på Twitter på hemsidan är viktiga steg för mainstreamanvändandet.

• Realtidskonversationerna från viktiga omskakande världshändelser t.ex. valet i Iran och Mumbai-skjutningarna.

• Hur Twitter alltid är först med det senaste även när det gäller saker som rör kändisar t.ex. när Michael Jackson dör.

• Racet mellan Ashton Kuchter och Oprah Winfrey vem som först skulle nå 1 miljon följare beskrevs av CNN som en ” turning point” för Twitter.

• TV4 och Robinson förra säsongen var kanske en av de första gångerna som en tv-produktion puffade för en hashtag. 
  

• #melfest redan under förra årets melodifestival twittrades det för fullt, dock utan att SVT ens brydde sig (tror jag) men det var redan det ett första steg mot det som exploderar nu.

• Barack Obamas närvaro på sociala medier är intressant i sin helhet, men särskilt Twitter-närvaron gjorde att vi på JMW märkte att vi fick nya frågor om Twitter.

• SMS:andet och hur vana vi är med det och de extrema mängder av sms vi skickar ligger som bas till förståelsen för mikrokonversationer. Vi är vana att fatta oss kort. Det här är bara SMS i en 2.0-version det nu når inte bara mottagaren av ett sms eller ett grupp-sms som bygger på min telefonbok. Här når det alla dom som valt att följa mig.  Oftast en större krets än den som har mitt telefonnummer i sin mobil.

Så vad tycker du är milstolpar för twittrandet? För egen del eller för samhället i sin helhet? Eller hur tror du att tjänsten kommer att utvecklas nu?

Uppdatering: Jag kom på en viktig twitter-händelse som föll bort i listan, det stora med UNHCR och deras Refugee-konto med över 1 miljon följare.

/Brit Stakston

För den intresserade finns här några av mina tidigare postningar om Twitter som också ger en bild av utvecklingen:

• Lycka och glädje Twitter tappar mark…
• Twitter för en pr-konsult
• #nyttjobb Twitter som arbetsförmedling
• BEFRIAD ZON: Ignorant att inte använda Twitter 2009

När jag nu ändå tagit en folkbildande ansats i debatten runt Twitter visar jag här vad denna skattkista kan vara. Testar själv konstant vad man kan göra och vill försöka förklara varför jag anser att Twitter gör mig till en bättre kommunikationskonsult. Sen ersätter det självklart inte  allt annat – varken för mig i jobbet som arbetsredskap eller för mina uppdragsgivare som plattform för kommunikation.

Sammanställde en lista häromdagen för Dagens Media med ”heta” twittrande journalister som alternativ till den de publicerat. I Dagens Media-lista var ”flest följare” huvudkriteriet för att vara ”het”. De andra dimensionerna av vad Twitter kan vara vid sidan av en pushkanal att pumpa ut sina budskap lyftes inte fram. Inget om dialogen som Twitter också bygger på. Inget om vilket briljant omvärldsbevakningsverktyg det är – i realtid.

Jag förstår att kritiska eller tveksamma branschkollegor inte ser relevansen i att följa t.ex. Annika Lantz megafåneri eller Jan Helins tystnad. Sen handlar Twitter  för mig också om att, till största del, följa andra personer än journalister. Relevanta kategorier för en kommunikationskonsult som vill börja med Twitter är till exempel:

1. Journalister
2. Politiker
3. Företag
4. Reklam, PR & sociala medieprofiler
5. Kunskapsnav

Twitter handlar om att bredda din syn på vilka källor som är relevanta för den kunskap du behöver för att ge dina uppdragsgivare det bästa stödet i deras kommunikativa utmaningar. Här finner vi i realtid de mest uppdaterade, dagsaktuella och nya perspektiv som behövs för att hantera deras verklighet och deras kommande utmaningar på bästa möjliga sätt. Men inte bara där. Förstås.

Sociala medier förändrar radikalt spelplanen för många av oss inklusive våra uppdragsgivare. På Twitter synliggörs delar av detta. Just nu. Och det är de riktigt intressanta aspekterna av tjänsten.

Gör också gärna sökningar på viktiga ord för de uppdragsgivare ni har och se vad ni finner eller läs Forbes 21 Twitter-tips om ni fortfarande är tveksamma.

Ordnar era uppdragsgivare events eller kongresser så bör ni kunna hjälpa dem i beslutet runt och implementering av t.ex. backchannels under själva genomförandet. Det är inte givet att eventfirman ni anlitar har koll på det idag. För att kunna ge ett bra stöd i det läget måste man också förstå hur det används. Ofta genom att först ha provat själv. Internt rekommenderar vi företag att använda den interna mikrobloggstjänsten Yammer för att förstå dynamiken i mikrobloggandet. Det blir då en erfarenhet att relatera till för alla anställda trots att man inte är involverad i de delar av t.ex. företagets kundtjänst som distribueras till Twitter.

Så om du är nyfiken på Twitter öppna ett konto, läs Mikael Zackrissons introduktionspost Twitter for dummies och följ personer du tycker är intressanta. Mitt twitterflöde är en ström av kunskap bestående av flera hundra smarta personer.

Sen är Twitter inte lösningen på allt. Och … det handlar inte om en tjänst. Det handlar om ett nytt förhållningssätt till sin omgivning. Aldrig om enstaka tjänster.

1. JOURNALISTER

Idag bör en kommunikationskonsult känna till vilka av uppdragsgivarens nyckeljournalister som finns på Twitter. Medieutvecklingen och hur det påverkar våra uppdragsgivare är centralt för oss i vårt arbete. Det är ignorant att inte intressera sig för det. En hel del av den realtidskonversation som sker runt dessa frågor missar man om man inte deltar.

Följ därför t.ex. journalister på Twitter som driver på och är viktiga i den utveckling som sker i mediehusen idag. På Twitter ger de insyn i sina redaktionella utmaningar, traditionella mediers utveckling i stort och bjuder på så mycket kunskap och efterfrågar dialog.

Följ också hur journalister förändrar sitt arbetssätt genom Twitter. Alltifrån den realtidsinblick som ges under tillblivelsen av ett reportage till hur de framför ögonen på oss etablerar direktkontakt med företag eller tydligt efterfrågar personer att intervjua … Det här måste vi självklart förstå, se och hantera. Tänk er en twittrande reporter från en av dina uppdragsgivares stora händelser. Är det flödet helt irrelevant? Självklart inte. Det betyder ju dock inte att alla medierelationer kommer att ske via Twitter.

Det är inte antingen eller utan både och. Företagen kan idag via sin närvaro i de sociala medierna lika gärna få redaktionellt utrymme via en tweet. Det vill säga tweeten hade inte det i syfte – företaget konverserar och saker kan snappas upp precis såsom de bästa nyheterna alltid kunnat snappas upp av den vaksamme journalisten.

Och nej Fredrik Svedjetun det som twittras från företag är oftast inte (eller ska inte eftersom så få finns där än) vara regisserat eller kommunicerat för att en konsult håller i en taktpinne. Här missas hela huvudpoängen runt sociala medielogiken: transparens, autenticitet, personlig närvaro och dialog.

Och precis detta är en av branschens viktigaste frågor vad gäller sociala medier  – hur man säkerställer att det inte blir en marknadsplats för kampanjbudskap regisserade av konsulter eller marknadschefen. Om vi inte driver på och debatterar dessa aspekter kommer vi t.e.x se en urvattnad företagsbloggosfär skriven av konsulter. Värdelöst. Ointressant. Och inget jag vill se automatgenererat till Twitter. Lika ointressant som regisserade tweets. Ingen kommer att ha nytta av dem.

Men låt mig förklara varför jag följer bl.a. dessa journalister:

@kingsasanden – Kinga Sanden, utrikesredaktör Sydsvenska Dagbladet, nominerats till Stora Journalistpriset i klassen Årets förnyare för sitt sätt att använda Twitter under sina utrikesreportage. Den här nomineringen säger allt om vad Kinga provat i sin yrkesutveckling samt vad journalister och Twitter kan handla om: ”För att hon i realtid med hjälp av Twitter hittar svåråtkomliga källor och information i utrikesjournalistiken och vidgar världen för läsarna.”

@tinla – Tina Lagerström, Nyhetschef Länstidningen Södertälje, visar vad man kan göra i relation till sina läsare som twittrande nyhetschef och fångar även upp artikeluppslag via Twitter.

@mjsvd – Martin Jönsson, redaktionschef Svenska Dagbladet, en av de viktigaste personerna för den svenska medieutvecklingen och en av de stora inspirationskällorna de senaste två åren för mig. Han gör det enkelt och självklart.

@niklasorrenius – Niklas Orrenius, journalist, Sydsvenska Dagbladet, visade med sitt rapporterande på SDs landsmöte hur twittrande under möten och konferenser skall göras för att skapa kännedom om det som händer även utanför möteslokalerna.

@matsknutson Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator, Rapport. Värdet av att följa vad och hur han rapporter under till exempel Folkpartiets landsmöte talar för sig självt för en kommunikationskonsult. Sen får vi se om han upptäcker att det finns en massa människor som pratar med honom också.

@anettenovak – Anette Novak, chefredaktör Norran, det utvecklingsarbete som sker av Norran får vi ta del av i Anettes twitterflöde och ofta tillsammans med bra lästips särskilt vad gäller dagspressens utveckling.

@andersmi – Anders Mildner, kolumnist Svenska Dagbladet och verksam vid Media Mötesplats Malmö. Tror Anders är en av de som gör saker idag som kommer att vara viktiga även om 10 år.

Så här skulle jag kunna hålla på och räkna upp minst 30-50 journalister till några av dem fanns ju med här också. Se också Niclas Strandhs twitterlista för journalister samt Makthavare.se som har tre bra listor: journalister, ledarskribenter och deras egen redaktion.

2. POLITIKER

Självklart bör en kommunikationskonsult bevaka och känna till vilka av de beslutsfattare etc som är viktiga för uppdragsgivaren som finns på Twitter. Följ dem och se vilka frågor som är aktuella för dem – i realtid – och inte bara det som de på pappret sagt sig vara engagerade i. Exempel är Göran Hägglund, Gudryn Schyman, Maria Ferm, Kent Persson, Anna Troberg eller Johan Ulvenlöv. Personligen gillar jag, vid sidan av Gudryn alla dessa engagerade, kämpande lokalpolitiker som finns på Twitter som ger mig inblick i deras vardag.

Fler twittrande politiker hittas via Niclas Strandhs politikerlista eller genom Twixdagen.

Uppdatering 14:16 25 november: Ett bra sätt att hitta just lokalpolitiker är att använda sig av Martin Lindvalls wiki över heltids- och deltidspolitiker som verkar i riksdag, kommun och landsting – det vill säga riksdagsledamöter, region- och landstingsråd samt kommunal- och oppositionsråd. Wikin omfattar alltså inte de tiotusentals fritidspolitiker som uppbär sin huvudsakliga inkomst från arbete utanför politiken. Dessutom är Martin själv absolut värd att följa på twitter! Han är tidigare pr-konsult med grym koll på sociala medier nu arbetar han på Fastighetsägarna och det ska bli spännande att se vad som händer där.

3. FÖRETAG/ORGANISATIONER

Idag bör en kommunikationskonskult hjälpa sina uppdragsgivare att ta klivet ut i det nya medielandskapet och planera det i en sociala mediestrategi. Stötta uppdragsgivaren i att inte primärt se det som en kanal för ännu några kortsiktiga kampanjer. Visa på nya sätt att mäta. Helt enkelt hjälpa dem att börja distribuera sin närvaro. För de vill och det är förstås de som ska finnas på t.ex. Twitter och diskutera de för dem angelägna frågorna. Inte vi konsulter.

Men för att kunna hjälpa dem måste även vi lära oss förstå sociala medielogiken i grunden. Inte låta vår egen syn på sociala medier styra de råd vi ger uppdragsgivaren. De egna medievalen har ju aldrig någonsin styrt medievalen. Och vi måste framför allt våga se våra nya roller.

Se denna sammanställning av några företag som finns på Twitter  eller botanisera bland den ‘caselista’ på Twitter som Niclas Strandh lagt upp.

4. REKLAM/PR & SOCIALA MEDIEPROFILER

För att öka sin egen kompetens om den utveckling vår bransch står inför finns det ett stort antal yrkesverksamma konsulter som delar med sig av sina erfarenheter och sin kompetens i fantastiska bloggar. Många av dem är också aktiva och generösa med sina reflektioner på Twitter. Det handlar om reklam, pr, kommunikation, SEO och mätning i en härlig mix.

Några självklara att följa är: Niclas Strandh, Johan Ronnestam, Nikke Lindqvist,  Hans Kullin, Jerry Silfwer, Judith Wolst, Annika Lidne och Micco Grönholm.

För fler att följa inom det här området se gärna Peter Wirheds lista över svenska sociala medieprofiler.  

5. KUNSKAPSNAV

Joakim Jardenberg får representera en alldeles egen kategori…för sitt engagemang och arbete med att driva på verksamheter som inte ser hur nätet påverkar deras verksamhet  – be it myndigheter eller traditionella medieaktörer. Den typen av kunskapsnav som Jocke representerar finns inom alla branscher och många av dem finns på Twitter. För mig personligen är Jocke definitivt en av de stora som betyder något. Vi behöver människor som vågar något.

Dessutom följer här två andra poster där jag puffar mer personligt för några av mina följare, del 1 finns här och del 2 här.

Hoppas det inspirerat mer än avskräckt och addera gärna dina favoritexempel på Twitters styrka eller personer du gärna vill tipsa andra om att följa!

/Brit Stakston