Gårdagens artiklar i Dagens Media om Twitter ger en intressant bild av kommunikationsbranschens olika syn på mikrobloggandet. Att jag överhuvudtaget engagerar mig handlar om en frustration och besvikelse över att så mycket kopplat till sociala medier trivialiseras. Bakgrunden är dessa artiklar i Dagens Media igår:

Tjitter, chatter och twitter, artikel om 20 byråchefer och deras närvaro i de sociala medierna. Där bland annat Petronella Panérus vd på Scholz & Friends säger:

”Twitter är överflödigt, informationen är inte jätterelevant och inte så intressant heller. Den informationen jag behöver får jag på annat sätt. Facebook gick jag ur för att det tog för mycket tid och uppmärksamhet.”

Twitters 15 hetaste journalistprofiler, ”kartläggning” om vilka 15 journalister som har mest följare:

På Twitter är formeln för att mäta status enkel. Ju fler personer som följer dig, och ju färre du själv följer, desto bättre och viktigare är du.

Köksveckan: Alex Schulman, Jag MÅSTE vara med på listan. Erik Westerberg förklarar att Twitterlistan bara var ett experiment.

Jag visste att listan skulle bli sågad, hånad och ifrågasatt. Jag gjorde den mest som ett realtidsexperiment över hur de sociala medierna fungerar.

Och fortsätter:

Att artikeln är mest läst i dag på Dagensmedia.se säger också något hur den har lyckats engagera Sveriges alla sociala medier-kramare. Den visar hur lätt det är att skapa en mob på Twitter.

Den visar även på hur stort och blodigt allvar maktspelarna i de sociala medierna tar de traditionella mediernas innehåll. Alla behöver vi något att prata om. Det gällde på Hylands tid – och det gäller nu.

Fortfarande sätter de traditionella medierna agendan i Sverige.

Jag tyckte till om de första artiklarna och fick sedan chansen att sätta samman en alternativ lista och baserade den på input från andra som också reagerat, allt samlat under hashtagen #hotjourn.

Dagens Media kan bli kommunikationsbranschens viktigaste tidning och vill vara en affärstidning om marknadsföring och medieval. Vår bransch har de två senaste åren genomgått enorma förvandlingar.

• Även våra roller har till stora delar förändrats.
• Även vi utmanas över att inte ha ”kontroll” över alla leden i kommunikationen.
• Även vi utmanas av att journalistens roll förändrats.
• Även vi utmanas av att kontakten mellan journalist och företag sker rakt framför ögonen på oss och inte via oss längre. Även vi har fått lära oss massor av nya saker.

Jag värjer mig för hur man ofta rent pedagogiskt beskriver de här nya kommunikationsverktygen, som är så oerhört viktiga för oss i vår yrkesutövning och för våra uppdragsgivare. Jag ogillar att man är rädd för det nya. Jag ogillar när man trivialiserar för att man inte satt sig in i saker. Jag tycker det är synd att företagen inte ges chansen att veta vad som händer och hur det påverkar dem. Jag bekymrar mig över en bransch där många fortfarande inte vill ta till sig en stor del av det nya medielandskapet. Att många inte tycker de behöver förstå för att de själva inte använder t.ex. Facebook. Sen när baserar vi vår rådgivning till våra kunder på de egna medievalen?

Det finns en pedagogisk uppgift inför det nya medielandskapet som är enorm. Den rollen ser jag vore naturligt att även Dagens Media tar på sig sin del av. Det faktum att det finns branschkollegor som inte läser bloggar, som inte tycker de behöver använda sig av Twitter för att det inte är intressant och relevant är ju en än viktigare fråga att bevaka än att driva tesen ”fortfarande sätter traditionella medier agendan i Sverige”. De parallella processerna som sker när dessa nya kommunikationsverktyg till stora delar förändrar våra arbetssätt är ju oerhört intressanta att analysera.

Jag vågar påstå att en kommunikationskonsult som år 2009 inte anser sig behöva förstå eller använda t.ex. Twitter är lika trovärdig som en kommunikationskonsult som säger ”jag läser inte DN-debatt, SVD eller ser på Rapport” eller ”jag tänker inte använda e-post, jag klarar mig utan det”. Det baseras på ignorans eller okunskap. De ignoranta kan vi kanske inte göra så mycket åt. Men det finns väldigt många i branschen som helt enkelt inte hunnit med att förstå, fått chansen att prova på eller riktigt sett nyttan med det i relation till sitt gamla sätt att arbeta. Så var det när e-posten kom också. Nya verktyg att hantera sin omvärld med.

Sociala medier är kommunikation. Men det är kommunikation som bärs fram av nya verktyg vilket innebär att:

1. det finns en inlärningskurva som måste adresseras och är viktig för branschen att hantera
2. det handlar inte om ålder – det är ett förhållningssätt
3. det förändrar våra roller som kommunikationskonsulter
4. det förändrar våra uppdragsgivares vardag
5. det förändrar faktiskt vem som sätter agendan – traditionella medier tillsammans med …. alla som använder sig av sin publicistiska plattform

Scoopet ligger inte i att vi ”socialamediekramare” reagerar på en kartläggning som missar kärnan i vad Twitter handlar om. Jag reagerar för att den fulla potentialen inte blir förklarad på ett relevant sätt för en bransch som till vissa delar ännu inte förstått sociala medier.

Scoopet ligger i att t.ex. @tinla som Nyhetschef på Länstidningen i Södertälje hittar sina artikelidéer även via Twitter och hur det sker mitt framför ögonen på oss kommunikationskonsulter. Varje dag finns det exempel på hur kontakt mellan journalist och företag sker helt spontant och leder till redaktionellt utrymme. Relevant är att fundera över hur det påverkar vår bransch och inte ta fram exempel som förlöjligar de nya sätten att kommunicera.

Scoopet ligger också i att det finns ett stort antal konsulter i branschen som inte kan ge sina uppdragsgivare tillräckligt bra råd i det nya medielandskapet. Vissa kan det inte för de inte hunnit sätta sig in i det och andra anser att de inte behöver lära sig det. För den enskilde konsulten ger t.ex. Twitter ett horisontellt oändligt kunskapsflöde som är till stor nytta för varje konsult intresserad av sin omvärld. Utanför de vanliga källorna för omvärldsbevakning. Sanningen är den att sociala medier så radikalt förändrar våra egna och våra uppdragsgivares möjlighet att kommunicera med sina målgrupper. Den kommande affären ligger i varje företags förmåga att lyssna på sin omvärld och förstå deras behov. Jag blir också bekymrad av det stora kunskapsglappet som ibland blir så tydligt.

Där Dagens Media finns några relevanta spår att jobba med i branschens affärstidning som jag ser framemot att läsa! Och jag kan försäkra, jag hade reagerat även om låt säga Mindpark eller Makthavare.se hade gjort den första listan*. Reaktionen hade inget med den publicistiska plattformen att göra. Innehållet är det relevanta och fick mig att reagera!

/Brit Stakston

* Ja det skulle förstås aldrig hänt! Men ni vet vad jag ville försöka säga : ) 

P.S. Joakim Jardenberg funderar över Dagens Medias rubrikändring från ”Sydsvenskan har Twitters hetaste journalister” till ”Här är Stakstons egen Twitterlista”. För läsaren är nog onekligen den första rubriken mer relevant, plus att Sydsvenskan verkligen har ”heta twittrare” vilket förtjänar att lyftas fram! Fast jag ska nog göra min helt personliga lista också. Coming in a blog close to you soon!

I dagens Computer Sweden har Sverker Brundin skrivit en krönika om ”Twitter – en porrkanal”. I krönikan berättar han om problemet med porrspammarna som sedan följs av pr-konsulterna som också spammar honom. Låt mig gå igenom de här båda aspekterna av Twitter.

Min ingång är förstås att Twitter inte är en porrkanal – om jag nu inte vill ha den till det vill säga. Twitter är, rätt använt, en arena för bland annat kunskap, inspiration, debatt, nyhetsförmedling, feedback, omvärldskoll och direktkonversation. Helt enkelt en plats för fantastisk interaktion och gemensamt kunskapsutbyte.

Men låt oss börja med de ”riktiga” porrspammarna. Ja, de kan tidvis visst vara irriterade det kan jag hålla med om. De dyker företrädesvis upp efter att man twittrat på engelska eller under aktuella diskussioner som samlas under en så kallad ”hashtag”.*

Sverker Brundin nämner också risken med att ”porrsidorna kan vara fejksajter i syfte att installera en trojan på användarens dator” ett reellt problem enligt många men det hanteras enkelt genom att man helt enkelt struntar i dessa följare. Då kan inget hända. Blocka eller stäng dessutom gärna av följaren. That´s it. Vem, som inte vill det, börjar idag klicka på porrlänkar i en rad av meddelanden från en kvinna med djup urringning och ofta porr-relaterade namn?

Det enklaste sättet att se om en användare är på ”riktigt” är att jämföra antalet följare med antalet som personen själv följer. Spambloggarna följer många men få följer dem. Ett tydligt varningstecken alltså om nu inte det explicita namnet och den talande bilden räcker för att göra dig misstänksam.

Under tiden som jag skriver detta har jag en sökning på ordet ”porn” igång, 856 nya tweets med ordet porn under cirka 15 minuter säger en del om omfånget. Men det gör naturligtvis inte Twitter till en porrkanal. Jag väljer själv hur jag förhåller mig till det här. Twitter är som sagt så oerhört mycket mer än just det. Läs gärna om hur t.ex. Twitter användes i Almedalen i somras eller ett aktuellt exempel på hur företag använder Twitter för påverkan.

Men låt oss nu se på Sverker Brundins andra perspektiv på Twitter – att de som sen närmar sig honom på Twitter är vi pr-konsulter och hur han betraktar det lika mycket som spam. Det är för mig allvarligare och viktigare att adressera.

Självklart bör idag en pr-konsult och företagen ha god kunskap om vilka av deras nyckeljournalister som finns på Twitter och med fördel följa dem. Den oskrivna regeln finns på Twitter om att vem som helst kan följa vem som helst. Så långt allt gott.

Men krönikan gör mig nyfiken. Hur har pr-konsulterna egentligen betett sig mot Sverker Brundin? Visst idag kan ett direktmeddelande på Twitter (ett DM) till rätt journalist i rätt stund vara lika kraftfullt som vilket telefonsamtal eller mail någonsin varit men det handlar ju framför allt om att bygga sanna genuina relationer som ger något för bägge parter. Jag hoppas mina kollegor inte spammar ner journalister på Twitter. För mig är dessutom de bästa exemplen på relationen journalist och företag som byggts via Twitter de som sker helt utan en pr-konsults inblandande. Det sker i mötet – dialogen mellan två människor vars intressesfärer möts.

Twitter är allt det jag nämnt ovan men bygger ju på transparens, autencitet, personlig närvaro och en vilja att föra en mer personlig dialog. Om man närmar sig sin omvärld med ”megafåneri” dvs envägskommunikation med bara de egna behoven i fokus så händer inget. Varken på Twitter eller i verkliga livet.

Sverker Brundin ge Twitter en chans till för jag vet att du kan få det du efterfrågar:

”givande feedback på mina idéer som teknikredaktörer från cio:er, it-chefer, verksamhetsarkitekter, systemutvecklare och andra it-proffs”

Några råd: idag följer du 80 personer och 40 följer dig – det i sig gör inte att idéer strömmar in. Man måste för att det ska ske vara aktiv, bjuda på sig själv och sin kunskap, föra en dialog, interagera, ställa frågor, puffa för saker man gillar, be om feedback och på sikt gärna följa några fler och sikta på att få fler vill följa dig.

En twitteranvändare som vill få feedback måste helt enkelt också vara intresserad av sin omvärld. För vi människor vill interagera och gärna ha ett ömsesidigt utbyte. För vissa är Twitter just nu ett oerhört kraftfullt verktyg för precis det!

/Brit Stakston

P.S. Nyfiken på Twitter och företagande? Anmäl dig till vårt kostnadsfria seminarium den 8 oktober.

*En hashtag är det ord man gemensamt väljer att använda i de tweets eller postningar man gör via twitter med prefixet #. Hashtags kan användas under en kortare eller längre period via search.twitter.com. Den gemensamma märkningen av varje inlägg gör det dels lätt att följa alla tweets som görs i realtid dels blir de också sökbara och lätta att hitta även senare. En stor fördel är förstås att man ser allas inlägg, det vill säga även de man inte följer. Mer information om hashtags och andra tips om Twitter finns här.