Hör du vad de säger om dig på Twitter?

Läs med webReader

Den stora diskussionen just nu inom sociala medier är hur företag ska kunna räkna hem sociala medier. Kan man mäta det? Kan man räkna hem ROI? Vi har tidigare skrivit om mätningen men det som lätt glöms bort är att minst lika viktigt är att faktiskt lyssna och lära. Sociala medier är inte bara ännu en kanal för att skjuta ut sitt material – det är en lyssningspost för att lära sig mer om sitt varumärke, sina konsumenter och på så sätt bli mycket bättre på att ge det som konsumenten faktiskt vill ha från dig och ditt varumärke.

Sent i förra veckan kom en ny artikel om Twitter på Computer Sweden där Sverker Brundin menade att Twitter är meningslöst. Eftersom ingen verkar lyssna på det. Anledningen var att han hade valt att skicka ut ett antal frågor som var ställda till varumärken och inte fick några svar. Det är lite samma idé som när han undrade varför ingen tipsade honom om nyheter och gjorde slutsatsen att Twitter bara var porr och pr-konsulter.

De flesta har, med viss rätt, kritiserat Sverker för hans något udda undersökningsmetod. Att bara skriva själva varumärkets namn och sedan en fråga kan i första anblick vara som att ställa sig i skogen och ropa på Volvo och förvänta sig att de hör dig. Självklart kunde Sverker gått den extra biten att faktiskt kolla om företagen hade ett Twitter-konto och fråga dem genom att skriva deras @-namn. Det är få som väljer att ta upp telefonen och ringa på måfå för att nå en viss kundtjänst.

Men då hade han undersökt något annat om han valt en sån strategi. Han hade valt att testa de företag som faktiskt redan anammat Twitter. Nu valde han att kolla om företagen lyssnar även när man som konsument inte direkt adresserar företaget. Det är en rätt intressant kontroll på hur framåt företagen är på att lyssna av de nya plattformarna.

För det går inte att komma undan – människor pratar om varumärken med varandra och studier visar att 93% av konsumenterna förväntar sig att företagen har en närvaro på de nätverk och plattformar som de själva finns på. Och att varumärket svarar om man pratar om varumärket.

Det finns en viktig sak för företag att förstå i det här. Twitter har växt markant (en explosionsartad ökning redan för ett halvår sedan), och fler och fler använder det som ett mycket snabbt och viktigt medium för att göra research. Vidare har både Google, Yahoo och Bing börjat att indexera tweets vilket innebär att det blir ännu mer intressant för företag att hålla koll på vad som sägs om dem även på Twitter. Även om Twitter fortfarande mycket handlar om early adopters, journalister och opinionsbildare ser vi en ökning av ”vanliga” konsumenter som testar. Plus att de tidigare nämnda mer vana användarna självklart gärna är de som för vidare både ris och ros om företag i sina tweets.

Twitter är på digital nivå den plattform som starkast driver word of mouth: systemet med retweets som skickar vidare andras intressanta innehåll till sitt eget nätverk, möjligheten att använda Twitter enkelt på sin mobiltelefon och det enkla och snabba sätt som konsumentmakt kan skapas genom hashtags.

Att monitorera och lyssna är inte längre något man kan välja eller inte. Det är nödvändigt. Det räcker inte längre med att få pressklipp eller sammanställningar om vad som sagts om företaget online från de ordinära källorna. Sociala medier är inte någon fluga utan på väg att bli en standard för hur vi använder internet. Det sociala är nödvändigt och en hygienfaktor för webbnärvaron. Varje enhet som skapas på nätet håller snabbt på att bli ett potentiellt socialt objekt som kan delas, diskuteras och remixas. Samtidigt pratar konsumenter mer och mer om varumärken. Den sociala webben är den stora möjligheten och det stora hotet – beroende på hur man väljer att förhålla sig till det sociala samspelet.

Många gånger när vi pratar om företagens närvaro på nätet tenderar vi att göra det utifrån deras roll som ”sändare” dvs. den som skapar innehåll. Det är mycket viktigt men om vi glömmer bort att det lika mycket handlar om att lyssna och besvara saker som sägs om en blir sociala medier bara ännu en kanal för att skjuta ut material. Brit Stakston beskrev relationsbyggandet som sker genom Twitter för snabbrörliga konsumentprodukter tidigare. Hur vi genom att faktiskt lyssna och konversera bygger en relation – och relationer leder till en ökad preferens för just ditt varumärke i en valsituation respektive en högre grad av kännedom även när konsumenten inte står inför ett val.

Processen beskriver vi på följande sätt: konversationsmarknadsföring handlar lika mycket om attt lyssna som att prata. En relation byggs på en konversation som är ömsesidig – ingen gillar den som bara pratar utan att lyssna in. När vi pratar om konversationsmarknadsföring pratar vi också om att hitta relevanta kontexter: det enda sätt att göra det är att förstå och lyssna av dem man vill prata med.

Därför blir det viktigt att monitorera och lyssna på Twitter. Liksom att skapa en strategi för att lyssna på hela spannet av sociala medier. Vi på JMW utvecklar hela tiden vår kunskap om detta och tillsammans med våra kunder arbetar vi för att man lika mycket ska lyssna som att prata på de sociala nätverken eftersom det i slutänden skapar starkare och mer personliga relationer.

Men varför inte börja lite? Enklast är att göra följande:

  1. Skaffa ett Twitterkonto. Innan ni i företaget skapat strategi och valt hur ni ska förhålla er när det gäller användandet av Twitter kan det vara nog att du skaffar ett eget för att testa på Twitter.
  2. Gå till Twittersearch och gör en sökning.
  3. Om ni har ett ord eller namn som är vanligt internationellt – välj Advanced search och välj Svenska.
  4. Antagligen hittar ni en del omnämnanden – eller så hittar ni inget. Välj ändå att lägga till sökningen i er RSS-läsare.

Hör gärna av er om ni vill veta mer om att monitorera ert varumärke på sociala medieplattformarna.

Niclas Strandh

Middag med Pol Pot

Läs med webReader

Vi på JMW har under sommaren jobbat tillsammans med Forum för levande historia inför deras utställning ”Middag med Pol Pot”. Det är en film som ifrågasätter hur vi uppfattar omvärlden och de röda ”maoglasögonen” får illustrera hur den svenska delegation som åkte till Kambodja 1978 inte såg något av det pågående massmordet.

Med på resan var bland annat Gunnar Bergström och Jan Myrdal. De besökte arbetskollektiv, sjukhus, fabriker och tömda städer. De åt middag med röda khmerernas ledare Pol Pot. När Gunnar, i utställningen, ser tillbaka på sitt besök är den stora frågan: Varför såg de inget av de massmord som pågick?

Joakim Karlsson på JMW Kommunikation har skrivit manus, produktionsbolaget Palladium har gjort filmen och Robin Robinovitch och Filip Hammarström har regisserat.

Offline + Online = Wow!

Läs med webReader

Fler och fler företag börjar inse hur sociala medier förändrat medielandskapet, och värdet av att ha någon form av närvaro. En del gör trevande försök. Ett fåtal lyckas riktigt bra.

Framöver kommer vi att se fler och fler som integrerar sin verksamhet offline och sin onlinenärvaro och på riktigt kan dra nytta av den. Det här är ett briljant exempel på hur ett företag drar nytta av sociala medier för att skapa en riktig wow-upplevelse för kunden och på så sätt skapa word of mouth.

Via Andy Sernovitz.

Starka och svaga band i viralkampanjer

Läs med webReader

I januari imponerades jag ganska mycket av nytänkandet CP&B levererade i sin kampanj Whopper Sacrifice. Det var inte att dumpa 10 vänner på Facebook för att få en Whopper som imponerade, utan snarare att jag för första gången såg (eller i alla fall reflekterade över) aktivt användande av ”svaga band” i en kampanj.

När man skapar en kampanj, och försöker skapa incitament för att den skall bli viral, kan det definitivt vara värt att tänka över starka och svaga band. Starka band är de vi har med våra nära vänner och familj. Svaga band är i stort sett de vi har med bekantskaper.

Lite beroende på vad man har för målsättning så finns det för- och nackdelar med att använda dessa.

En fördel med att använda svaga band är att det kan få en kampanj, som Whopper Sacrifice, att spridas längre fortare. Kampanjen ”hoppar” snabbare mellan mindre nätverk av vänner. Men, det förekommer också troligen mindre repetition – folk exponeras inte för varumärket eller budskapet lika mycket.

En kampanj som är skapad för att dra nytta av starka band kanske sprids lite långsammare mellan olika nätverk. Men, å andra sidan så exponeras man för varumärke eller budskap lite mer.

Självklart är det inte bra att exponera någon för samma sak för mycket. Ett färskt exempel är Moonfruit-kampanjen på twitter där en slumpvis vald person som hade använt hashtaggen #moonfruit i en tweet vann en Macbbook.

Matthijs från Viral Blog kommenterade:

Personally, I didn’t like the campaign at all. It overflood the timeline from some of my friends and turned Twitter in a platform that was spammed with #moonfruit tweets. While they could have know that chances of winning were 0.0005%. People were seriously loosing friends by competing to win a MacBook with the Moonfruit campaign. I seriously unfollowed some followers because I turned absolutly crazy by their nonsense Tweets…

Ett misstag de gjorde var att de inte i reglerna satte en gräns för hur många tweets med #moonfruit man kunde posta. Med en gräns på en om dagen så tror jag de flesta skulle ha stått ut med kampanjen även om flera personer i deras nätverk deltog. Ibland är det viktigt att begränsa repetition.

Lärdomar från kampanjen:

  • Repetition, om det är för mycket, kan skada varumärket. Då kan det vara bra att begränsa den, genom incitament och regler för kampanjen.
  • Att ge priser eller pengar för omnämnanden minskar inre motivation att tala om ett varumärke, vilket raset i omnämnanden direkt efter kampanjen tydligt visar.

Hur idéer och handlingar sprids

Läs med webReader

I boken The Tipping Point skrev Malcolm Gladwell om hur ett barslagsmål eskalerar. Alla på baren har sin egen ”tipping point” för hur många andra som är med i ett slagsmål för att de själva skall ta till nävarna.

I den här videon från Sasquatch Music Festival 2009 ser vi något liknande. En ensam kille står och dansar helt själv. Det ser lite roligt ut, men han bryr sig inte utan vill helt enkelt bara dansa. Två till killar kommer fram och börjar också dansa, till synes för att driva med den ensamma killen. Men, sedan händer något (ca 1.10 in i filmen). Fler och fler börjar dansa och plötsligt har alla nått sin egen tipping point för dans och springer dit för att vara med och dansa. ”Dansgolvet” fylls snabbt.

Det är så här så här som idéer och handlingar sprids och vår perception av något förändras. Ju fler av människorna i vår omgivning som tycker eller handlar på ett visst sätt desto mer ok är det att själv göra det. Innan man vet ordet av har även samhällsnormer och kultur förändrats.

Tre virala kampanjer och dess framgångsfaktorer

Läs med webReader

Den senaste tiden har jag stött på två kampanjer som påminner om varandra ganska mycket. De är båda kampanjer med viral potential, och jag själv tycker att det är kampanjer som jag skulle kunna skicka vidare. Eftersom jag är ganska restriktiv med sådant, så tror jag att de har hittat några intressanta framgångsfaktorer. Dock är utförandet avgörande, och jag tycker inte att dessa båda är riktigt lika väl gjorda. Ta gärna en titt:

Paltalk
AARP

Jag har också tidigare sett, och skrivit om, liknande kampanjer för bland annat tv-serien Dexter. Om du tittar på den handskrivna lappen i slutet på filmen ser du länken till icetruck.tv, där det nu finns en ny kampanj, med liknande utförande, men ännu lite mer avancerad. Extra intressant i de två kampanjerna för Dexter är att man dessutom om alla mottagare av budskapet får in:

  • namn
  • e-mail
  • ålder
  • kön
  • område man arbetar inom
  • eventuellt även telefonnummer

Men, vad är det då som gör att dessa får spridning? Som jag ser det är framgångsfaktorerna dessa:

Personligt anpassad
Att se sitt namn i en film på nätet är inte så vanligt. Att förekomma i en film på det sätt som man gör (som kandidat i ett politiskt val, i en mordutredning etc.) är en ganska märklig känsla, och i fallet med mordutredningen kanske ganska skräckblandat. Filmerna görs i högsta grad relevanta för mig personligen – de är helt anpassade för mig som mottagare.

WOW-känsla
De ger något av en wow-känsla. Det är läckert gjort (Som jag ser det är Dexter-kampanjen läckrast, följd av News3Online/Paltalk och sist AARP) och man undrar lite hur det egna namnet kunnat hamna i filmen. Egentligen är det inte särskilt komplicerat, men de flesta som tar emot en film som i en sådan här kampanj vet inte hur man skapar effekten med Flash, och har troligtvis inte sett så mycket som liknar detta tidigare.

Nytt
Att man inte sett det tidigare gör att det uppfattas som nytt – det får ett nyhetsvärde för mottagaren, och i och med att man gärna vill vara tidig med nya saker och information gör det att det också finns ett incitament att skicka det vidare, gärna så fort som möjligt.

Aktuellt ämne
Utöver detta så berör de två valrelaterade klippen ett högst aktuellt ämne, det amerikanska valet, vilket gör att de får extra skjuts just nu.

Sammantaget ger detta en ganska hög viral potential. Det som dock får mig att gilla News3Online/Paltalk mer än AARP är att det känns som att man i den för AAPR har försökt klämma in lite för mycket, och inte riktigt satsat på att göra det bra. Man märker mer hur det egna namnet rör sig relativt bakgrunden. En personlig reflektion är också att filmen för AARP t ex inte klarar av mitt efternamn, med ett ”á” i Mencák. Istället skippar den ”a” helt och hållet.

Om man ser på vad som skulle kunnat göras bättre för att få spridning så gör båda två också misstaget att det inte är möjligt att bädda in filmerna på en egen blogg. De bygger helt på att man skall maila dem till varandra. Att folk, utöver att skicka länken för att skoja med sina vänner, också kan publicera på en egen blogg med hundratals eller kanske tusentals läsare skulle göra att kampanjen exponeras för betydligt fler än vad man normalt sett skulle skicka den till.

/Kristofer Mencák

Word of mouth