Då sitter jag här äntligen på mitt första besök i Almedalen. Bakom mig här på Joda Bar debatterar Sverige Demokraterna, Svenska Kyrkan kör banderoller med motbudskap på tältväggen intill, Lennart Koskinen blir bortmotad och vid bordet bredvid mig sitter fyra stycken civilpoliser och tar en lunchpaus i värmen. Det kan bara vara i Almedalen.

 Taxin väntade utanför min dörr klockan 02.40 igår imorse och båten kastade loss från Nynäshamn prick 04.50. När jag kom fram vid åtta tiden på måndag morgonen blev det en kort orientering och briefing med kollegorna på Stor Torget 18 och Café Milagro, där vi sänder JMW Talkshow varje morgon hela veckan, innan jag kastade mig ut i folkvimlet med ett späckat schema i bakfickan. Nu har jag besökt och funderat över PJ Anders Linder och Arne Modigs samtal om opinionsundersökningar i valet. Opinionsundersökningar, statistik och väljarbeteende är ett av mina intresseområden som följt med mig sedan studietiden i USA och jag hade sett fram emot ett samtal kring användandet av opinionsundersökningar och väljarbarometrar i Sverige.  Jag undrade om medierna idag fokuserar mer på vilka som leder och vilka som halkar efter, s.k. horse race journalism, eller dominerar de politiska sakfrågorna fortfarande?  På dagens seminarium fick jag dock inte riktigt svaren på mina frågor men Arne Modig och P.J Anders Linder presenterade ändå ett antal intressanta analyser.

 Arne Modig menade att den svenska väljarkåren aldrig varit så rörlig som idag. Under den gångna mandatperioden visade han på historiskt unika svängningar mellan blocken, svängningar som förklaras av Schenmanövrar, EU-ordförandeskap och att Regeringen Reinfeldt klarat av att navigera den svenska skutan genom en utlandsgenererad finansstorm.  Regeringen tappade förtroende till en början men sakta och säkert har man knappat in på de RödGröna och de senaste siffrorna från Novus Opinion visar att vi idag har samma situation som vid valet för fyra år sedan, Alliansen leder med 2,1 %. PJ Anders Linder jämförde Regeringens första halva av mandatperioden med tv-programmet Idol där statsråden med sång fick göra sig kända för den svenska publiken med blandat resultat för att sedan gå över i något som i vad som idag liknar Parlamentet där politiska sakfrågor debatteras med motståndarsidan. Betryggande att höra från Linder att sakfrågorna nu kommit upp på agendan, men är det verkligen så? Är det inte siffran 2,1 % och ledning för Alliansen som kommer dominera rapporteringen och vad säger då dagens siffror mig som väljare? Påverkar de mig och mitt väljarbeteende? Finns det faror med rapporteringen av alla dessa siffror?

 I USA pratar man ofta om opinionsundersökningarnas påverkan under själva valdagen då man där röstar i olika tidzoner.  I denna situation kan ett undersökningsresultat från en vallokal eller delstat på östkusten påverka väljarnas bettenden på västkusten. Visar siffrorna från tidiga undersökningar att det går dåligt för det egna partiet så kanske man stannar hemma eller tvärtom. Ett av de mer kända exemplen är mediernas rapportering av siffrorna från Florida i presidentvalet år 2000 där George W Bush väldigt tidigt utsågs till vinnare. Efterspelet är välkänt och det har idag fått många länder att se över sina egna system och debattera användningen av opinions – och vallokalsundersökningar. Ta Frankrike som exempel, där har man förbud för publicering av undersökningsresultaten strax före allmänna val. Det vore här intressant och titta på om detta lett till att de politiska sakfrågorna då får träda fram istället men det får bli i ett annat inlägg. Under våren har vi i Sverige sett flertalet mätningar där resultaten varierat kraftigt beroende på vilket företag som legat bakom undersökningen trots detta är resultaten allt som oftast förstasidennyheter. Här har medierna ett ansvar för hur de väljer att rapportera och tolka resultaten. En överdriven rapportering av detta tror jag kan ha negativ effekt på väljaren i den mening att de verkliga sakfrågorna kommer i andra hand.