Almedalsdrottningen Camilla Lindberg och Brit Stakston

Almedalen var mycket och galet. Mycket regn, mycket sol, mycket mingel och många skratt under många och roliga möten, seminarier och en del barhäng. En extrem dos av socialiserande som enorm källa till kompetensutveckling och etablerande av nya relationer och befästigande av pågående. Almedalen bygger relationer så är det bara.

Mingel arrangerat av Liberala kvinnor

Mitt roligaste nya möte skedde under det som jag nog tycker var det bästa minglet i sin anspråkslöshet, nämligen det som Liberala kvinnor bjöd på. De hade under måndagen och onsdagen ett antal välbesökta seminarier. I måndags avslutade de sina seminariepass med en stunds mingel där det bjöds på mousserande och jordgubbar på högskolans balkong i strålande sol och alla var de där; Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Karin Pilsäter med flera.

Självklart var också Almedalsdrottningen herself med eller hjältinnan det vill säga Camilla Lindberg. Hyllad, respekterad och uppskattad för modet att att trycka nej i FRA-frågan.

I strålande sol där på balkongen berättade Camilla för mig om varför hon röstat nej och hur livet varit för henne sen det hände. Snacka om galet… förstår att hon nu längtar efter att finna lite ro i sommarstugan utanför Ludvika och landa. Reflektera över vad som egentligen hände från den dag hon valde att trycka nej och framför allt fundera på vad som händer sen. Det är ju extremt ovanligt att en politiker överöses med så enorma kärleksyttringar som Camilla gjort de senaste veckorna. Strida strömmar av ljuvliga buketter med vackra kort och tusentals mail, material som hon nu när blommorna börjar vissna kan läsa igenom och bli glad av. Hur kommer vardagen se ut i partiet för Camilla efter en sådan enorm våg av uppskattning? Kan man hantera det internt inom partiet? Hur går man vidare i FRA-frågan och vad hände egentligen internt? Hur förvaltar man ett personligt varumärke så starkt förknippat med integritet och mod?

Camilla berättade om den enorma spännvidden av människor som hört av sig med positiv feedback; unga, gamla, studenter, yrkesverksamma och arbetslösa. FRA-frågan har engagerat alla, i alla åldersgrupper och oavsett bakgrund eller yrke. Något som både jag och Camilla redan märkte i samband med omröstningen, jag som en av demonstranterna och hon som röstande politiker som under dagen vid ett par tillfällen lämnade sitt rum för att se på oss demonstranter. Det lyste i Camillas ögon av glädje över hur hon uppfattat det engagemang som vi demonstranter visade. Vi konstaterade båda att det var längesen vi upplevde att något sådant hände i Sverige.

Camilla resonerade om vad som gjorde att hon orkade stå emot partipiskan. Att hon hade sina väljare i fokus, att hon inte står och faller med sin politiska karriär som utbildad gymnasielärare (i ämnena svenska, engelska och psykologi) och att det kvinnliga nätverket inom Liberala kvinnor varit ett sånt enormt starkt, starkt stöd. Girlpower-känslan märktes faktiskt även där på balkongen, det var som att befinna sig mitt ibland ett stort gäng av nära, starka och omsorgsfulla väninnor. Som med glädje, närvaro och engagemang alltid stöttar varandra.

För mig var mötet med Camilla inte bara en höjdpunkt för mitt intresse i FRA-frågan utan också för att det är glädjande att få möta en sån modig, trygg, klockren politiker med ett djupt och genomtänkt engagemang. Genuin är helt enkelt det bästa ordet att använda. Skickar Folkpartiet fram Camilla Lindberg så behöver i alla fall inte de oroa sig för ett sviktande intresse för partipolitiskt engagemang.

Brit Stakston