Brit Stakston: partierna och de sociala medierna

Läs med webReader

UPPDATERING 2010-05-06 07:00

I dagens Expressen skriver JMWs sociala mediestrateg, Brit Stakston, om de politiska partierna och sociala medierna. I artikeln ifrågasätter hon partiernas strategi att använda de sociala medierna som megafon och propagandakanal istället för att föra dialog med väljarna. Hon skriver:  Alla partier har misslyckats med sociala medier. De har helt enkelt fel utgångspunkt. De ser sociala medier primärt som en kanal för marknadsföring för att vinna röster till valet.” 

Som vi bloggat om tidigare utmanar de sociala medierna de sociala medierna de politiska partierna. De sociala medierna möjliggör att väljarna att delta under hela processen från identifiering av vilka frågor som är viktiga, via formulerandet av budskap och ståndpunkter, till (konversations-)marknadsföring. Partierna tenderar till att fokusera på det första och det sista steget. Vilket befäster bilden av de politiska partierna som svarta lådor där jag som utomstående inte förstår vad som händer där inuti. 

Björn Mellstrand

PS
Imorgon presenterar Brit boken Politik 2.0 som hon har varit huvudförfattare i. En bok om politik och sociala medier.
Så här presenteras boken på sajten Politik 2.0 som är förlängning av boken:

Traditionell politik och digital kommunikation – hur går det ihop? Boken består av tre delar. Den första delen är en genomgång av vad sociala medier är i ett bredare sammanhang. Det hoppas vi kan vara till inspiration för alla intresserade av sociala medier. Vi hoppas det kan väcka insikt om vad som är möjligt nu genom en reflektion över vad som hänt redan sedan webben kom för 15 år sedan. Den andra delen är nedslag i verkligheten, hos de 16 kandidater i denna valrörelse som berättar om hur de använder sociala medier. Boken avslutas sedan med den tredje delen som är ett antal framtidstexter skrivna av de som på sajten presenteras som medförfattare.

I boken medverkar också JMWs planner Niclas Strandh som en av skribenterna som blickar framåt.

DS

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Politiker har också en egen plattform

Läs med webReader

I samband med Kalla Faktas granskning av riksdagsledamöternas närvaro och frånvaro i plenum och i övrigt riksdagsarbete ser vi tydligt hur hela medielandskapet förändrats.

Tidigare har politikerna helt enkelt fått tåla spö av journalister som grävt fram siffror, hittat indicier och med hantverkskunniga händer mejslat fram en historia som inte nödvändigtvis är sann ur alla perspektiv. Alla kommentarer och förklaringar har sedan skett genom samma journalisters filtrering och tolkningsmakten har legat hos chefredaktörer och reportrarna.

Det behöver man inte längre.

Det är ett stort antal politiker som idag skaffat sig sin egen opinionsplattform. Däribland Thomas Bodström som helt enkelt väljer att bemöta kritiken och försöka att lyfta frågorna i en annan vinkel (synd bara att han inte förstått konversationens makt fullt ut och svarar på kommentarer). Det är inte bara Bodström utan ett stort antal politiker som är direkt berörda av kritiken som väljer att bemöta och förklara och på så sätt bredda bilden. Det spirar ett intresse hos alla politiska partier för hur det nya medielandskapet kan integreras i det dagliga arbetet. Jag och Brit Stakston har haft äran att få hålla inspirationsföreläsningar för några partier tidigt i EU-valrörelsen och träffade då många bloggande politiker som visade på engagemang, mod och vilja att välja nya kommunikationsplattformar.

Bloggen som politiskt instrument bevisar sig själv i den här situationen. Precis som den gjort för Carl Bildt och andra early adopters inom den politiska bloggosfären.

En av de skäl till varför ett företag eller en organisation ska titta på att bygga en sociala medienärvaro är just det här – möjligheten att ha en plattform att föra fram sina åsikter på. Det är där som det finns en möjlighet att faktiskt själv föra sin argumentation, ge de siffror och de fakta som man själv äger och därmed slippa att vara helt i händerna på journalisternas vinklingar och tyst ducka för opinionsblåsten. Sen behöver man inte göra det som en ”megafån”

För politiker handlar det om att möta sina väljare, diskutera och argumentera på den digitala kullerstenen och inte bara på blåsiga torg runt valen.

Genom att också konversera i kommentarsfälten, på Twitter eller på andra sociala nätverk ger det här i längden en breddad bild av verkligheten, en starkare ställning för varje individ och helt enkelt en bättre demokrati i en ny verklighet.

En man – en röst. I digital form. Så också för den som innehar ett politiskt mandat och ett förtroendeämbete.

Läs också Björn Mellstrands två postningar om politik i det nya medielandskapet:

Dags för partierna att ta nätet på allvar

Dags för partierna att ta nätet på allvar, del 2

/Niclas Strandh

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Politiskt engagemang 2.0

Läs med webReader

Den borgerliga alliansens partisekreterare och informationschefer var nyligen på besök i USA för att låta sig inspireras av det amerikanska presidentvalet. Där har de med största sannolikhet detaljstuderat Obamas kampanj och framförallt allt hans kampanjs förmåga att skapa och ta tillvara människors engagemang.

Dagens partiväsende, partipolitiska medlemskap och möjligheterna att göra en politisk karriär bygger i stor utsträckning på två grundläggande principer:

  1. Du förväntas ”köpa” hela åsiktspaketet som partierna erbjuder – från syn på tv-licensen till hur morgondagens välfärd ska utformas. Partierna strävar i stor utsträckning efter åsiktshomogenitet.
  2. Du förväntas lägga ned mycket tid på ditt politiska engagemang. En framgångsrik politisk karriär bygger på nästintill ett heltids- eller snarare helfritidsåtagande.

Men världen ser inte ut så längre. Människor ”köper” inte hela partiprogrammet utan har avvikande åsikter i smått och stort. Och vill vinna respekt för sin egen åsikt. En rörelse, en grupp eller ett parti där alla tänker lika kommer aldrig flytta fram sina positioner. Det är i brytandet av åsikter i en diskussion som barriärerna sprängs och gränserna förflyttas.

Människors liv består inte längre bara av politik utan vardagen och fritiden har blivit allt mer komplex. För att politiken ska få plats i människors livspussel krävs att man har möjlighet att vara microengagerad. Och de politiska partierna måste ta tillvara människors microengagemang. Människor är och vill vara engagerade. FRA-frågan är ett exempel. Men vi ser människors engagemang på de sociala medierna. Men idag så vet vi alla att det krävs att man ”skurar många bygdegårdsgolv” för att man ska kunna påverka…

Obama har lyckats med att ta tillvara det lilla engagemanget - han har insett att om många människor drar några få strån till stacken så växer stacken mer än om några få drar många strån till stacken.

De politiska partierna måste förändra sin syn på medlemskap och engagemang. Inspireras av Obama! Ta till vara microengagemang i tid och frågor. Då kommer det politska engagemanget 2.0 växa fram. Vilket politiskt parti i Sverige blir först?

Björn Mellstrand 

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Taggat: "politik"