Att valet innebar en rejäl skräll råder det ingen tvekan om. Trots att det fanns en stor medvetenhet och oro kring att den situation som nu uppkommit skulle kunna uppkomma så var det nog få som var förberedda.

Valet 2010 kommer att gå till historien som det första renodlade blockvalet i Sverige. Alliansen ställdes mot de Rödgröna. Det förändrade den politiska spelplanen och mediernas rapportering ur flera perspektiv.

Genom det tydliga blockvalet skapades ett utrymme för ett tredje alternativ. Vilket parti som skulle fånga upp missnöjesrösterna från de som varken gillade Fredrik eller Mona var inte förutbestämt. Hade valet 2006 varit ett blockval så hade troligen Feministiskt Initiativ blivit ett riksdagsparti. I valet till Europaparlamentet tog Piratpartiet den rollen. Och i det senaste valet så blev Sverigedemokraterna det tydligaste alternativet till de två blocken.

Blocken förändrade också förutsättningarna för den politiska debatten och mediernas rapportering. Polariseringen var klar från början. De rödgröna stod mot Alliansen. Fredrik mot Mona. I förra valet då Alliansen formerades fanns det ett större utrymme för alla riksdagspartier. Men i detta val redovisades de olika blocken ståndpunkter. Väldigt sällan fanns det utrymme till profilering av de enskilda partierna. Ofta när ett enskilt parti redovisades sin ståndpunkt riskerades enigheten och det skulle kunna uppfattas som en spricka i blocket.

När blockpolitiken slog igenom fullt ut fanns inte utrymme för något av småpartierna, läs Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, att bli uppstickare. I alla tidigare valrörelser har det funnits utrymme för ett parti att ta rollen som uppstickare. Uppstickarna har ofta vuxit kraftigt i slutet av valrörelsen. OK, Miljöpartiet gjorde ett mycket bra val men i förhållande till hur de låg till i opinionen tidigare år rasade partiet och med tanke på det stora förtroende som Maria Wetterstrand har så måste valresultatet betraktas som en besvikelse.

Dessutom minskade intresset för ledarna för de enskilda partierna i blocken. Det intressanta var vad Fredrik och Mona sa. Jans, Mauds, Görans, Marias, Lars´ och Peters åsikter blev sekundära.

De minskade resurserna på mediernas redaktioner gjorde också att den politiska rapporteringen fokuserades på blocken och opinionsundersökningar. En effekt av de minskade resurserna på redaktionerna är ju också att analysen blir ganska grund och medierna istället för att analysera innehållet fokuserar på formen och kampen.

Personligen har jag funderat över hur den politiska rapporteringen börjar likna rapporteringen kring melodifestivalen och liknande tv-händelser. När politiken blir underhållning så är det naturligt att finna spänningen i opinionsundersökningarna.

Det är värt att fundera över vad detta kommer innebära för framtiden. Alliansen har två framgångsval bakom sig. Deras nära samarbete har skapat förutsättningar för regeringsskifte. Om de partierna lyckas regera landet i fyra år så kommer allt ifrågasättande av Alliansens som ett trovärdigt regeringsalternativ vara bortblåsta. Det kommer göra att de kommer tillåta varandra att profilera sin särart i större utsträckning. Dock kan det vara mycket möjligt att Alliansen tar ett steg till och går fram med en gemensam valbeteckning för att undvika att röster kastas bort och säkerställa att man får maximal utdelning i form av mandat.

På den rödgröna sidan är det svårt att sia om framtiden. Socialdemokraternas starka position har brutits. En sårad socialdemokrati inleder nu sin valanalys. Den rödgrönakartellens framtid kommer att avgöras av vad socialdemorkaternas valanalys visar. Stärktes socialdemokraterna kommer den att fortleva. Eller innebar samarbetet med vänstern ett sänke så tror jag att det rödgröna samarbetet är förpassat till historien. Dock måste så kommer socialdemokraterna ha svårigheter att få trovärdighet kring ett regeringsdugligt alternativ om de inte har förutsättningar att vinna majoritet i riksdagen.

Det var mina första snabba reflektioner kring valresultatet. Misstänker att det kommer flera tankar.

Björn Mellstrand