JMW Kommunikation

Partiledarval 2.0?

Maud Olofsson aviserade för någon dryg månad sedan att hon kommer avgå som Centerpartiets partiledare på stämman i Åre senare i år. Efter socialdemokraternas omdiskuterade process kring valet av partiledare så har Centerpartiet satt ribban högt, valberedningens ordförande Stefan Tornberg har beskrivit det som en öppen process.

Anders W Jonsson, Annie Lööf, fd Johansson, och Anna-Karin Hatt gör upp om vem som ska leda Centerpartiet.

Till skillnad från socialdemokraterna så har valberedningen presenterat tre, jämbördiga kandidater som nu ska kampanja för sin sak. Hittills verkar det främst vara Anna-Karin Hatt som har inlett sin kampanj med hattresan, där hon i en husbil kampanjar runt om i landet. Hittills har medieintresset kring kandidaterna varit relativt stort. Hittills har rapporteringen i stor utsträckning handlat om vilken etikett ska sätta på respektive kandidat, är de landsbygdscenterpartist, bondeförbundare, stureplanscenterpartist, traditionalist, nyliberal, grön liberal etc.

Gemensamt är att deras aktivitet i de sociala medierna är flitig. Alla tre kandidater har bloggar och bygger upp en stark ”vänkrets” på Facebook. Av antalet följare och vänner på Facebook respektive Twitter står kampen mellan Annie Lööf och Anna-Karin Hatt. Lööf har en mycket större vänkrets på Facebook i jämförelse med Hatt och Jonsson. Men på Twitter är kampen mellan Hatt och Lööf jämn. Det ska bli spännande att se hur de tre kandidaterna och deras olika supportergrupper kommer att använda de sociala medierna i kampanjen. Att de kommer att använda är klart. Men hur kommer de använda dem? Megafon eller som ett forum för att föra en dialog?

Historiskt sett skulle de flesta nog betraktat denna process med tre kandidater som ett tecken på svaghet och inre splittring. Idag ser vi det som ett tecken på vitalitet. Och förnyelse. Ur ett medieperspektiv skapar det också möjlighet till en längre period av uppmärksamhet och att etablera den nya ledaren innan den har valts. Medierna och väljarna lär känna den blivande partiledaren.

Men ur ett internationellt perspektiv är det ju inte ovanligt olika kandidater inom ett parti gör upp i offentligheten kring vem som ska få förtroendet. Primärvalen i USA är kanske det bästa exemplet.

Även om kampanjandet sker öppet kommer valet ske på det traditionella sättet. De blir en liten exklusiv skara ombud som väljer partiledaren. Den representativa demokratin är fortfarande det självklara. Ännu är inte de svenska partierna mogna för att låta medlemmarna genom till exempel en medlemsomröstning välja partiets ledande företrädare.

BjM

Disclaimer: ja, jag har ett förflutet i Centerpartiet.

Spara / dela med dig

Av Björn Mellstrand | 03 Aug 11 | Även postad i Blogg, Reflektioner | Kommentarer (0)

Demokratiutbrott hos Westander #almedalen

PR-kollegorna Westander bjöd igår in till debatt med rubriken ”Borde Carl Bildt sluta twittra?” en fråga som alla i panelen förstås sa nej till. Gudrun Schyman som svarade förtydligade med en kommentar om att man måste skilja på vad som är twitter och vad som är politiska ståndpunkter, men insåg sen att det redan där blir svårt att definiera några gränser.

Panelen bestod Maria Abrahamsson, Gudrun Schyman, Mattias Jansson och Jenny Madestam och de fick inleda meda tt berätta om sin syn på sociala medier och framför allt twitter.

Maria Abrahamsson berättade att hon mest använder twitter för att puffa för sina bloggposter och bevakning, Gudrun Schyman bjöd på sin resa fram till att bli politikens twitterdrottning och det digitala mingelpartyt, Mattias Jansson lyfte fram hur de sociala medierna bland annat är ett sätt att vara mer människa vid sidan av att de är bra verktyg för Katrineholms kommun i sin kommunikation och Jenny Madestam skojade om att hon var motvillig twittrare som ser tiden som kritisk faktor.

Paneldiskussionen kretsade sedan runt några av de centrala frågeställningar som t.ex. frågan om personligt vs privat. Gudrun Schyman var t.ex. inte helt övertygad om att hon själv skulle uppskatta om hennes kommunchef t.ex. twittrade om godislängtan eftersom det är irrelevant för henne i sin relation till en kommunchef. Detta sagt med referenser till den tweet som Katrineholmskuriren plockade upp från Mattias Jansson där han berättade om att han: ”tycker synd om mig själv äter godis”.

Just detta att Mattias Jansson twittrar under namnet ”Kommunchef” ställer nog till med lite problem för honom. Med yrkesrollen som twitternamn blir gränserna mellan personligt och professionellt ännu suddigare för de man kommunicerar med. En konsekvens man måste vara medveten om. Men självklart kan och ska Mattias under sitt ”officiella” kommunchefskonto twittra om vad han vill. Men eftersom det inte finns någon kollektiv norm för hur vi tolkar det vi läser på nätet får då Mattias också överväga den ”risk” som finns för ett eventuellt minskat förtroende hos några av medborgarna. Eftersom det finns fler som Gudrun som tycker att det blir för mycket irrelevant information. För man är inte intresserade av eller vill veta så mycket om en kommunchefs privatliv.

Det där är spännande frågor. Utan färdiga svar. Man måste göra egna ställningstaganden och sedan ta de personliga konsekvenserna av de val man gör. I en medvetenhet om att om man väljer att på sitt privata twitterkonto ange var man jobbar så blir det ofta svårt för omvärlden att skilja på jobb och privatliv. Utomstående kan inte se skillnaden. Spelar ingen roll vad jag själv tycker. Det är min omgivning som själv definierar vem jag är i deras ögon. Och vi kommer av många att uppfattas som representanter för de verksamheter vi gör referenser till.

Maria Abrahamsson funderade under debatten också över myndigheters sociala medieanvändande vilket hon skrivit bra om tidigare. Skillnaden mellan att ”marknadsföra” sina åsikter och personifiera en myndighet. Gudrun hängde på och tog andra verksamheter som exempel t.ex. SJ som hon tyckte att det var bra att de fanns på twitter men med kommentaren om att det vore ännu bättre om de fokuserade på tågverksamheten. SJ är väl ett tydligt exempel på en aktör där man troligen inte är intresserad av ett mer personligt twitttrande.

Paneldiskussionen fortsatte och fokus kom just att ligga på det personliga twittrandet för en politiker. Jenny Madestam fick mig att långsamt men säkert att reagera. Hon pratade om att det inte fanns någon ”twitterdemokrati” eftersom twitter når mest en elit och att politiker verkligen måste fundera på vem man vänder sig till. Undertexten var att det var ett tidsslöseri eftersom det inte når den breda allmänheten. Det gjordes referenser till hypotetiska tweets om toalettbesök eller politiker som berättar att man är dyngrak. Resonemang fördes om vikten av källkritik och resonemang om hur det lätt blir ett ”regisserat” personligt varumärkesbyggande där tweetsen skrivs av pressekreterare mm. Relevanta sidospår men i stort fanns inte något annat kopplat till sociala medier än trams. Jenny hänvisade också till aktuell forskning som visar att vi inte vill ha den här typen av personliga relationer med politiker, vi vill se dem som högstående och inte läsa om att de är dyngraka eller går på toaletten. Jenny menade också att detta kan förändras över tid eftersom det är en generationsfråga.

Frågan om elitismen inom sociala medier är jag den förste att vilja diskutera. Källkritik är också viktig att diskutera i relation till politiken och sociala medier. De frågor som Gudrun, Maria och Mattias berört var också viktiga frågor att diskutera.Men att som statsvetare på ett fullsatt seminarium i Almedalen där nivån kunde lagts på så hög nivå helt utelämna vad de sociala medierna kan betyda för demokratiutveckling är ledsamt.

För mig var det utslag av både väljarförakt och politikerförakt. Sunt förnuft i relation till politikers sociala medieanvändande var ett förhållningssätt som saknades. De vaga referenser om en eventuell framtida förändring pga ungas nätanvändande är också sorgligt ambitionslöst. Vi är där redan. Det händer saker. Idag. I alla åldersgrupper. Den politiska strukturen utmanas. Det var de perspektiv som jag förväntat mig skulle vara i fokus under en sådan högnivådebatt i Almedalen.

Folkbildaren i mig som vill att fler ska förstå och se de egna möjligheterna till påverkan och som politiker till medborgardialog fick ett demokratiutbrott. Av rang. Jag önskar att Jennys resonemang mer kretsat om de perspektiv av möjlig demokratiutveckling som vi kan läsa om hos Yochai Benkler. För Politik 2.0 kan i Almedalen år 2011 diskuteras ur så många fler nivåer än vaga referenser till eventuella fylletweets från politiker. Och även om det skulle finnas sådana. Ja då är vi tillbaks till konsekvensresonemangen. Som väljare är inte detta ett problem. De sociala medierna är verktyg för utvärdering av politikerna och de politiska strukturerna. På alla plan.

/Brit Stakston

P.S Det sägs att Jenny Madestam blivit väldigt ledsen över mitt ifrågasättande av hennes valda fokus och vinkel i resonemang vilket jag beklagar om så är i ett rent mellanmänskligt perspektiv. Men det var en offentlig debatt och när allt kom att handla om personligt tramstwittrande blev jag förtvivlad.

Spara / dela med dig

Av Brit Stakston | 07 Jul 11 | Även postad i Almedalen, Blogg | Kommentarer (3)

SJ avslöjar usel affärsstrategi på Twitter

Twitter kan vara ett briljant kommunikationsverktyg och skulle så även kunna vara för SJ. De gör dock allt som oftast bort sig lika ofta som tågen är försenade. Jag har för nästan ett år sedan redan kritiserat dem för total avsaknad över kontroll över sina grundbudskap på Twitter och undrat över vilka grundvärden vill SJ förmedla i sin kommunikation. Har också tidigare skrivit om att en twittrande lokförare säkerligen också är utmanande att hantera för SJ.

På sista tiden noterar jag även hur de gärna hänvisar till att de är i händerna på Trafikverket och berättar om hur Trafikverket väljer att inte prioritera sena tåg och att det är Trafikverkets fel att människor sätter sig på fel tåg eftersom de är ansvariga för planeringen av tågen. Även det en kommunikationsform som det finns f0g att ifrågasätta. Skylla på andra.

Nu när jag ser den här skrytiga annonsen om ”världens längsta internetcafé” kan jag inte låta bli att visa vad SJ själva skrivit om sin egen tjänst på Twitter. Men låt oss börja med den smått lustiga annonsen:

Det roligaste av allt, vid sidan av det stolta utropstecknet, är raden under ”Sveriges längsta internetcafé!” där kan vi läsa ”X200 med trådlös uppkoppling hela vägen.” Det tror jag vi alla som någonsin åkt tåg med känner är en ganska förskönande beskrivning av en deras tjänst….

Men låt oss då se ett klockrent exempel då deras twitterpersonal i en helt tokig vilja att vara till lags till slut avtvingas ett svar som säkerligen inte någon i ledningsgruppen för SJ skulle ställa sig bakom. Utåt alltså. För det vi får ta del av är deras usla affärsstrategi för bredbandet ombord. Det börjar här med författaren Christina Stiellis förtvivlan över den flackande uppkopplingen när hon är på väg ner till Bok & Biblioteksmässan:

Det följs av ett första relevant svar:

Varvid Christina kommenterar med att sätta det pris hon betalat i relation till vad hon betalar för sin uppkoppling hemma:

Nu börjar det bli mer komplicerat och redan här är frågan om man ska fortsätta diskussionen. SJ tvekar inte utan slår till genom att berätta hur det egentligen står till med bredbandstillgången:

Lägg märke till den där möjliga noll Mbit/s som finns på Sveriges längsta internetcafe…….Christina reagerar förstås och slår fast att detta får bli sista gången:

I det här läget finns det en sak att göra. Be om ursäkt och kommunicera vad som kommer ske för att kunder inte ska betala 100 kronor för noll Mbit. SJ väljer att gå i svaromål och adderar ett par perspektiv:

Men vänta nu. Vad skriver de ”Ja, medvetet högt pris så kunden kan värdera om man behöver internet då inte tekniken finns (än) att möta allas behov”. Vad säger de?! Att de säljer en skittjänst till svinhögt pris för att vi ska fatta att vi inte ska köpa den…. eller?

Det vi just fått ta del av här är alltså den interna affärsstrategin för det där jättelånga internetcaféet. Låt oss ta jättemycket betalt så att inte fler belastar den usla uppkopplingen. Var någonstans får vi som betalar 100 kr för uppkopplingen veta att det är ett svinhögt pris för en usel tjänst? Det där är en affärsstrategi som kanske fungerat år 1996.Vi skriver 2010 och de allra flesta vill kunna koppla upp sig under en längre tågresa, dessutom erbjuds redan idag alla förstaklass resenärer internet ombord…så de lär nog redan ha tagit en del av bandbredden.

Det här visar, igen, varför marknad (ja det är fortfarande inte kundtjänst som twittrar) behöver stödjas i sitt fortsatta arbete. En twittrare är inte någon som ska sätta sig i ett hörn och svara på frågor separerad från övrig verksamhet.En twittrare är en kommunikationskunnig person med mandat att ta frågor vidare, som blir lyssnad på internt och som arbetar med kommunikation i ett bredare perspektiv. Twitter är en del av de verktyg som finns idag. Så SJ låt nu kundtjänst börja twittra och låt samtliga ta en grundkurs i förhållningssätt till kunder i sociala medier. Anställ inte twittrare, det är kundtjänstmedarbetarna som ska addera ytterligare en färg i sin kommunikationspalett. Låt denna kommunikationskanal bli en integrerad del i olika verksamhetsdelar och kommunicera det tydligt till era kunder.

Varje tweet är ren kommunikationsstrategi och skall ses som sådan. Hjälpa kunden vidare. Säkerställa att huvudbudskapen förmedlas och att ton och tilltalsformer matchar det företaget vill upplevas som. Vilket kan innebära att man vid en punkt slutar svara och hellre lägger fokus på att ta kritiken kunderna ger vidare internt. Att i det aktuella fallet nöjt sig om att be om ursäkt och återkomma när man löst det faktum att man levererar en usel tjänst för en hutlös summa. Och sluta annonsera om att man erbjuder ”Sveriges längsta internetcafé”. Det är snarare ”Sveriges längsta och sämsta internetcafé”.

Och nej det är INTE transparens att skriva som SJ gör här. Inget företag ska klä av sig naket varken på Twitter eller i någon annan kommunikationskanal. Det är inte vad transparens handlar om. Transparens handlar om ansvar.

Uppdaterat: Efter den här bloggposten intervjuade Expressen Christina Stielli om det inträffade ”Snacka om sjukt höga priser SJ”.

/Brit Stakston

Spara / dela med dig

Av Brit Stakston | 13 Dec 10 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (24)

Hör du vad de säger om dig på Twitter?

Den stora diskussionen just nu inom sociala medier är hur företag ska kunna räkna hem sociala medier. Kan man mäta det? Kan man räkna hem ROI? Vi har tidigare skrivit om mätningen men det som lätt glöms bort är att minst lika viktigt är att faktiskt lyssna och lära. Sociala medier är inte bara ännu en kanal för att skjuta ut sitt material – det är en lyssningspost för att lära sig mer om sitt varumärke, sina konsumenter och på så sätt bli mycket bättre på att ge det som konsumenten faktiskt vill ha från dig och ditt varumärke.

Sent i förra veckan kom en ny artikel om Twitter på Computer Sweden där Sverker Brundin menade att Twitter är meningslöst. Eftersom ingen verkar lyssna på det. Anledningen var att han hade valt att skicka ut ett antal frågor som var ställda till varumärken och inte fick några svar. Det är lite samma idé som när han undrade varför ingen tipsade honom om nyheter och gjorde slutsatsen att Twitter bara var porr och pr-konsulter.

De flesta har, med viss rätt, kritiserat Sverker för hans något udda undersökningsmetod. Att bara skriva själva varumärkets namn och sedan en fråga kan i första anblick vara som att ställa sig i skogen och ropa på Volvo och förvänta sig att de hör dig. Självklart kunde Sverker gått den extra biten att faktiskt kolla om företagen hade ett Twitter-konto och fråga dem genom att skriva deras @-namn. Det är få som väljer att ta upp telefonen och ringa på måfå för att nå en viss kundtjänst.

Men då hade han undersökt något annat om han valt en sån strategi. Han hade valt att testa de företag som faktiskt redan anammat Twitter. Nu valde han att kolla om företagen lyssnar även när man som konsument inte direkt adresserar företaget. Det är en rätt intressant kontroll på hur framåt företagen är på att lyssna av de nya plattformarna.

För det går inte att komma undan – människor pratar om varumärken med varandra och studier visar att 93% av konsumenterna förväntar sig att företagen har en närvaro på de nätverk och plattformar som de själva finns på. Och att varumärket svarar om man pratar om varumärket.

Det finns en viktig sak för företag att förstå i det här. Twitter har växt markant (en explosionsartad ökning redan för ett halvår sedan), och fler och fler använder det som ett mycket snabbt och viktigt medium för att göra research. Vidare har både Google, Yahoo och Bing börjat att indexera tweets vilket innebär att det blir ännu mer intressant för företag att hålla koll på vad som sägs om dem även på Twitter. Även om Twitter fortfarande mycket handlar om early adopters, journalister och opinionsbildare ser vi en ökning av ”vanliga” konsumenter som testar. Plus att de tidigare nämnda mer vana användarna självklart gärna är de som för vidare både ris och ros om företag i sina tweets.

Twitter är på digital nivå den plattform som starkast driver word of mouth: systemet med retweets som skickar vidare andras intressanta innehåll till sitt eget nätverk, möjligheten att använda Twitter enkelt på sin mobiltelefon och det enkla och snabba sätt som konsumentmakt kan skapas genom hashtags.

Att monitorera och lyssna är inte längre något man kan välja eller inte. Det är nödvändigt. Det räcker inte längre med att få pressklipp eller sammanställningar om vad som sagts om företaget online från de ordinära källorna. Sociala medier är inte någon fluga utan på väg att bli en standard för hur vi använder internet. Det sociala är nödvändigt och en hygienfaktor för webbnärvaron. Varje enhet som skapas på nätet håller snabbt på att bli ett potentiellt socialt objekt som kan delas, diskuteras och remixas. Samtidigt pratar konsumenter mer och mer om varumärken. Den sociala webben är den stora möjligheten och det stora hotet – beroende på hur man väljer att förhålla sig till det sociala samspelet.

Många gånger när vi pratar om företagens närvaro på nätet tenderar vi att göra det utifrån deras roll som ”sändare” dvs. den som skapar innehåll. Det är mycket viktigt men om vi glömmer bort att det lika mycket handlar om att lyssna och besvara saker som sägs om en blir sociala medier bara ännu en kanal för att skjuta ut material. Brit Stakston beskrev relationsbyggandet som sker genom Twitter för snabbrörliga konsumentprodukter tidigare. Hur vi genom att faktiskt lyssna och konversera bygger en relation – och relationer leder till en ökad preferens för just ditt varumärke i en valsituation respektive en högre grad av kännedom även när konsumenten inte står inför ett val.

Processen beskriver vi på följande sätt: konversationsmarknadsföring handlar lika mycket om attt lyssna som att prata. En relation byggs på en konversation som är ömsesidig – ingen gillar den som bara pratar utan att lyssna in. När vi pratar om konversationsmarknadsföring pratar vi också om att hitta relevanta kontexter: det enda sätt att göra det är att förstå och lyssna av dem man vill prata med.

Därför blir det viktigt att monitorera och lyssna på Twitter. Liksom att skapa en strategi för att lyssna på hela spannet av sociala medier. Vi på JMW utvecklar hela tiden vår kunskap om detta och tillsammans med våra kunder arbetar vi för att man lika mycket ska lyssna som att prata på de sociala nätverken eftersom det i slutänden skapar starkare och mer personliga relationer.

Men varför inte börja lite? Enklast är att göra följande:

Skaffa ett Twitterkonto. Innan ni i företaget skapat strategi och valt hur ni ska förhålla er när det gäller användandet av Twitter kan det vara nog att du skaffar ett eget för att testa på Twitter.
Gå till Twittersearch och gör en sökning.
Om ni har ett ord eller namn som är vanligt internationellt – välj Advanced search och välj Svenska.
Antagligen hittar ni en del omnämnanden – eller så hittar ni inget. Välj ändå att lägga till sökningen i er RSS-läsare.

Hör gärna av er om ni vill veta mer om att monitorera ert varumärke på sociala medieplattformarna.

Niclas Strandh

Spara / dela med dig

Av Niclas Strandh | 14 Dec 09 | Även postad i Blogg, Sociala medier, Word of mouth | Kommentarer (4)

Twitter som arbetsförmedling #nyttjobb

I veckan RT:ade jag säkert ett 10-tal jobbtillfällen dvs skickade vidare meddelanden, tweets från mina följare som sökte personal. När jag RT:ar når det potentiellt sett 1 800 nya läsare*.

Då föreslog jag en hashtag för detta och nu verkar #nyttjobb användas regelbundet. Helt fantastiskt vad som hänt här på två dagar. Arbetsförmedlingen blir omkörda! Eller kan använda #nyttjobb för att snabbt få ut sina lediga tjänster också. Hashtagen #nyttjobb kan vara en mötesplats för de som söker nytt jobb likväl för de som de har ett nytt jobb att erbjuda. I realtid.

En hashtag är det ord man gemensamt väljer att använda i de tweets eller postningar man gör via twitter med prefixet #. Hashtags kan används under en kortare eller längre period. Den gemensamma märkningen av varje inlägg gör det dels lätt att följa alla tweets som görs i realtid dels blir de också sökbara och lätta att hitta även senare. En stor fördel är förstås att man ser allas inlägg, det vill säga även de man inte följer. Använda hashtags hittar du här.

Det finns massor av fantastiska exempel på hur jobb och jobbsökande hittat varandra via de sociala medierna. Har du ett favoritexempel du vill nämna här så gör gärna det! Så vi visar hur nätverkande med hjälp av ny teknik leder till fantastiska saker.

Och glöm nu inte att nästa gång du söker jobb eller behöver rekrytera använda #nyttjobb. Gör en tweet märkt med #nyttjobb och puffa för rekryteringsinformationen genom att lägga in en länk. Ni kan ju också be läsare skicka er ett direktmeddelande (då måste ni dock följa varandra redan).

Jag lovar ni kommer snabbt få respons, det vet jag från säker källa!

/Brit Stakston

*Exakt hur många man når via en RT någon beror förstås på hur många som ser den överhuvudtaget och hur många följare som överlappar personerna emellan. Den av t.ex. mina följare som skickar ut en tweet har ju säkerligen ett antal gemensamma följare med mig. Men inte alla dock så det når snabbt ut bredare än inom det egna nätverket.

Skrev för övrigt igår om att det är ignorant att inte använda Twitter som kommunikationskonsult år 2009.

Spara / dela med dig

Av Brit Stakston | 22 Nov 09 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (27)

BEFRIAD ZON: Ignorant att inte använda Twitter 2009

Gårdagens artiklar i Dagens Media om Twitter ger en intressant bild av kommunikationsbranschens olika syn på mikrobloggandet. Att jag överhuvudtaget engagerar mig handlar om en frustration och besvikelse över att så mycket kopplat till sociala medier trivialiseras. Bakgrunden är dessa artiklar i Dagens Media igår:

Tjitter, chatter och twitter, artikel om 20 byråchefer och deras närvaro i de sociala medierna. Där bland annat Petronella Panérus vd på Scholz & Friends säger:

”Twitter är överflödigt, informationen är inte jätterelevant och inte så intressant heller. Den informationen jag behöver får jag på annat sätt. Facebook gick jag ur för att det tog för mycket tid och uppmärksamhet.”

Twitters 15 hetaste journalistprofiler, ”kartläggning” om vilka 15 journalister som har mest följare:

På Twitter är formeln för att mäta status enkel. Ju fler personer som följer dig, och ju färre du själv följer, desto bättre och viktigare är du.

Köksveckan: Alex Schulman, Jag MÅSTE vara med på listan. Erik Westerberg förklarar att Twitterlistan bara var ett experiment.

Jag visste att listan skulle bli sågad, hånad och ifrågasatt. Jag gjorde den mest som ett realtidsexperiment över hur de sociala medierna fungerar.

Och fortsätter:

Att artikeln är mest läst i dag på Dagensmedia.se säger också något hur den har lyckats engagera Sveriges alla sociala medier-kramare. Den visar hur lätt det är att skapa en mob på Twitter.

Den visar även på hur stort och blodigt allvar maktspelarna i de sociala medierna tar de traditionella mediernas innehåll. Alla behöver vi något att prata om. Det gällde på Hylands tid – och det gäller nu.

Fortfarande sätter de traditionella medierna agendan i Sverige.

Jag tyckte till om de första artiklarna och fick sedan chansen att sätta samman en alternativ lista och baserade den på input från andra som också reagerat, allt samlat under hashtagen #hotjourn.

Dagens Media kan bli kommunikationsbranschens viktigaste tidning och vill vara en affärstidning om marknadsföring och medieval. Vår bransch har de två senaste åren genomgått enorma förvandlingar.

Även våra roller har till stora delar förändrats.
Även vi utmanas över att inte ha ”kontroll” över alla leden i kommunikationen.
Även vi utmanas av att journalistens roll förändrats.
Även vi utmanas av att kontakten mellan journalist och företag sker rakt framför ögonen på oss och inte via oss längre. Även vi har fått lära oss massor av nya saker.

Jag värjer mig för hur man ofta rent pedagogiskt beskriver de här nya kommunikationsverktygen, som är så oerhört viktiga för oss i vår yrkesutövning och för våra uppdragsgivare. Jag ogillar att man är rädd för det nya. Jag ogillar när man trivialiserar för att man inte satt sig in i saker. Jag tycker det är synd att företagen inte ges chansen att veta vad som händer och hur det påverkar dem. Jag bekymrar mig över en bransch där många fortfarande inte vill ta till sig en stor del av det nya medielandskapet. Att många inte tycker de behöver förstå för att de själva inte använder t.ex. Facebook. Sen när baserar vi vår rådgivning till våra kunder på de egna medievalen?

Det finns en pedagogisk uppgift inför det nya medielandskapet som är enorm. Den rollen ser jag vore naturligt att även Dagens Media tar på sig sin del av. Det faktum att det finns branschkollegor som inte läser bloggar, som inte tycker de behöver använda sig av Twitter för att det inte är intressant och relevant är ju en än viktigare fråga att bevaka än att driva tesen ”fortfarande sätter traditionella medier agendan i Sverige”. De parallella processerna som sker när dessa nya kommunikationsverktyg till stora delar förändrar våra arbetssätt är ju oerhört intressanta att analysera.

Jag vågar påstå att en kommunikationskonsult som år 2009 inte anser sig behöva förstå eller använda t.ex. Twitter är lika trovärdig som en kommunikationskonsult som säger ”jag läser inte DN-debatt, SVD eller ser på Rapport” eller ”jag tänker inte använda e-post, jag klarar mig utan det”. Det baseras på ignorans eller okunskap. De ignoranta kan vi kanske inte göra så mycket åt. Men det finns väldigt många i branschen som helt enkelt inte hunnit med att förstå, fått chansen att prova på eller riktigt sett nyttan med det i relation till sitt gamla sätt att arbeta. Så var det när e-posten kom också. Nya verktyg att hantera sin omvärld med.

Sociala medier är kommunikation. Men det är kommunikation som bärs fram av nya verktyg vilket innebär att:

det finns en inlärningskurva som måste adresseras och är viktig för branschen att hantera
det handlar inte om ålder – det är ett förhållningssätt
det förändrar våra roller som kommunikationskonsulter
det förändrar våra uppdragsgivares vardag
det förändrar faktiskt vem som sätter agendan – traditionella medier tillsammans med …. alla som använder sig av sin publicistiska plattform

Scoopet ligger inte i att vi ”socialamediekramare” reagerar på en kartläggning som missar kärnan i vad Twitter handlar om. Jag reagerar för att den fulla potentialen inte blir förklarad på ett relevant sätt för en bransch som till vissa delar ännu inte förstått sociala medier.

Scoopet ligger i att t.ex. @tinla som Nyhetschef på Länstidningen i Södertälje hittar sina artikelidéer även via Twitter och hur det sker mitt framför ögonen på oss kommunikationskonsulter. Varje dag finns det exempel på hur kontakt mellan journalist och företag sker helt spontant och leder till redaktionellt utrymme. Relevant är att fundera över hur det påverkar vår bransch och inte ta fram exempel som förlöjligar de nya sätten att kommunicera.

Scoopet ligger också i att det finns ett stort antal konsulter i branschen som inte kan ge sina uppdragsgivare tillräckligt bra råd i det nya medielandskapet. Vissa kan det inte för de inte hunnit sätta sig in i det och andra anser att de inte behöver lära sig det. För den enskilde konsulten ger t.ex. Twitter ett horisontellt oändligt kunskapsflöde som är till stor nytta för varje konsult intresserad av sin omvärld. Utanför de vanliga källorna för omvärldsbevakning. Sanningen är den att sociala medier så radikalt förändrar våra egna och våra uppdragsgivares möjlighet att kommunicera med sina målgrupper. Den kommande affären ligger i varje företags förmåga att lyssna på sin omvärld och förstå deras behov. Jag blir också bekymrad av det stora kunskapsglappet som ibland blir så tydligt.

Där Dagens Media finns några relevanta spår att jobba med i branschens affärstidning som jag ser framemot att läsa! Och jag kan försäkra, jag hade reagerat även om låt säga Mindpark eller Makthavare.se hade gjort den första listan*. Reaktionen hade inget med den publicistiska plattformen att göra. Innehållet är det relevanta och fick mig att reagera!

/Brit Stakston

* Ja det skulle förstås aldrig hänt! Men ni vet vad jag ville försöka säga : )

P.S. Joakim Jardenberg funderar över Dagens Medias rubrikändring från ”Sydsvenskan har Twitters hetaste journalister” till ”Här är Stakstons egen Twitterlista”. För läsaren är nog onekligen den första rubriken mer relevant, plus att Sydsvenskan verkligen har ”heta twittrare” vilket förtjänar att lyftas fram! Fast jag ska nog göra min helt personliga lista också. Coming in a blog close to you soon!

Spara / dela med dig

Av Brit Stakston | 21 Nov 09 | Även postad i Blogg, Sociala medier | Kommentarer (9)

Sidor

Kategorier

Arkiv

Sök

Prenumerera

Taggmoln

Partiledarval 2.0?

Demokratiutbrott hos Westander #almedalen

SJ avslöjar usel affärsstrategi på Twitter

Hör du vad de säger om dig på Twitter?

Twitter som arbetsförmedling #nyttjobb

BEFRIAD ZON: Ignorant att inte använda Twitter 2009

Taggat: "twitter"